Instabil samhällsvård tvingar barn att flytta
Bristande stabilitet för barn i familjehem och på institutioner är vanligt och innebär svåra känslor för barnen. Det visar Viktoria Skoog som har studerat instabilitet i samhällsvård för barn.
Viktoria Skoog har studerat instabilitet i samhällsvård för barn i form av sammanbrott, vilket betyder att ett barns placering avbryts plötsligt och oplanerat samt planerade byten av vårdmiljöer, vilket betyder att socialtjänsten utifrån planering låter ett barn flytta till ett nytt familjehem eller en ny institution.
Studien visar att barn i olika åldersgrupper är med om olika typer av instabilitet. Sammanbrott är vanligast för tonåringar (13-17 år) medan barn i förskoleåldern (0-6 år) vanligen är med om instabilitet i form av ett planerat byte av vårdmiljö. Sett till alla åldersgrupper (0-17 år) avslutar två av tre barn sina placeringar på grund av instabilitet, d.v.s. sammanbrott eller planerade byten av vårdmiljöer, och ett av tre därför att vårdbehovet upphört.
– Eftersom tidigare forskning fokuserat på sammanbrott, som är vanligast förekommande för tonåringar, har samhällsvården för barn som ännu inte nått tonåren beskrivits som mer stabil, säger Viktoria Skoog.
Ur barnens perspektiv får instabilitet utifrån såväl sammanbrott som planerade byten av vårdmiljöer betydelse för vårdens kvalité, då båda typerna av instabilitet förknippas med svåra känslor. Hur svårt barnen upplevde en flytt från ett familjehem eller en institution berodde på barnens relation till sina vårdgivare. Därför beskrevs en planerad flytt från ett familjehem eller en institution som barnen trivdes i som svårare än ett sammanbrott från en vårdmiljö barnen ville flytta från.
– Detta visar på vikten av att minska även planerade byten av vårdmiljöer för barn.
Som skäl till att placeringar avbryts i form av sammanbrott beskrev barnen att de inte passade in hos sina vårdgivare, att de utsattes för missförhållanden i vårdmiljön eller att de agerade med ett normbrytande beteende. Barnen berättade att normbrytande beteende kunde vara det enda sättet för dem att avsluta en placering de inte trivdes i om deras socialsekreterare inte lyssnade på dem när de påtalat att de ville flytta. Barnen uttryckte en tydlig önskan om nära och trygga relationer till föräldrar, familjehemsföräldrar, institutionspersonal och socialsekreterare.
– Föräldrarnas problematik, barnens upprepade byten av vårdmiljöer samt återkommande byten av socialsekreterare försvårar dock kontakten med de vuxna som är ämnade att dela på ansvaret för dem, säger Viktoria Skoog.
Avhandlingen baseras på två olika typer av studier. En studie omfattar en granskning av socialtjänstakter för 213 barn som påbörjade 317 placeringar i Västernorrlands län 2005 och 2006, och en studie omfattar intervjuer med 12 barn som varit med om sammanbrott i deras samhällsvård under åren 2011 eller 2012.
Läs avhandlingen:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-68307
