Drygt 27 000 personer lever i hemlöshet i Sverige – trots att det allmänna är skyldigt att trygga den enskildes rätt till bostad. En ny avhandling från Malmö universitet visar hur stat och kommuner skjuter över ansvaret på varandra, vilket gör att problemen består.
Alla har, enligt svensk lag, rätt till en lämplig bostad. Stat, kommuner, regioner och kommunala bostadsbolag ska trygga den enskildes rätt till bostad. Trots det lever minst 27 000 personer i någon form av hemlöshet, enligt Socialstyrelsens kartläggning från 2023.
– Det finns ett stort mörkertal. Statistiken kommer inte åt dem som inte har kontakt med socialtjänsten, säger Linnéa Lindemann, som har skrivit en avhandling om politiken kring hemlöshet.
Staten: Kommuner har ansvar
I avhandlingen undersöker hon hur politiker och tjänstepersoner på kommunal respektive statlig nivå beskriver problemet med strukturell hemlöshet, det vill säga att människor står utan bostad av ekonomiska orsaker. Avhandlingen visar också hur ansvar för lösningar, i dessa beskrivningar, förskjuts mellan stat och kommun.
För att undersöka förhandlingen mellan staten och kommunerna utgår Linnéa Lindemann från två fallstudier. Den ena är den statliga utredningen ”Sänk tröskeln till en god bostad” som genomfördes 2020. Där var tanken att den då rödgröna regeringen skulle ta ett samlat grepp på försörjningen av strukturellt hemlösa och se över hur ansvaret skulle fördelas. Men utredningen blev begränsad och svaren uteblev – även efter att den M-ledda regeringen hade tagit över makten.
– Det som utredningen kom att fokusera på var vad kommunerna kan göra. På så sätt sköt staten tillbaka ansvaret till kommunerna, säger Linnéa Lindemann.
Enskilda ska söka bostad
För att se hur det ser ut på kommunal nivå har Lindemann valt Malmö som ett illustrativt exempel. Där infördes policyn ”Vägledning bistånd boende och nödbistånd” 2019.
Kommunen har länge utmärkt sig med en generös bostadsförsörjningspolitik, men detta ändrades efter flyktingvågen 2015-2016. Många asylsökande sökte sig till Malmö och trycket på socialtjänsten blev hårt.
När Malmö införde den nya policyn 2019 blev det en helomvändning, säger Linnéa Lindemann.
– Istället för att erbjuda bostäder och bistånd infördes bland annat en bostadsrådgivning och webbutbildningar i hur man söker bostad. Problemet formulerades på så sätt om till att det är individen som saknar kunskap och det är nu upp till individen själv att lösa sin situation.
Kommunen: Staten ska agera
Linnéa Lindemann har även undersökt Malmö stads bostadsprogram. Där blir det tydligt, enligt avhandlingen, hur kommunen återigen skjuter ifrån sig ansvaret över bostadsförsörjningen och målar upp staten som den aktör som skapar bostäder till befolkningen.
– Malmö har byggt mycket bostäder de senaste åren, men det handlar framförallt om dyrare hyresrätter och bostäder. De satsningarna har inte hjälpt dem som är strukturellt hemlösa, säger Linnéa Lindemann.
Avhandlingen pekar därmed på ett moment 22. Kommunen hänvisar till staten och individen, staten till kommunerna – och ingen tar ett samlat ansvar.
– Jag hoppas att min avhandling kan bidra till att den här ansvarsförskjutningen blir tydlig och att den här spiralen bryts. För annars kommer situationen aldrig att förändras för de här människorna, säger Linnéa Lindemann.
Avhandling:
Vems ansvar? Förhandlingsspelet mellan stat och kommun: en studie om ansvarsförskjutningar för personer som saknar ekonomiska förutsättningar att etablera sig på bostadsmarknaden, Malmö universitet.
