Våldtäkt i krig inte isolerat från global ekonomi

Den naturresursrika regionen i östra delen av Demokratiska republiken Kongo (DRC) är en konfliktfylld region med pågående och utbrett våld som drabbar både civila och stridande grupper. Sexuellt våld som utövas i kriget, för det mesta riktat mot kvinnor men som även drabbar barn och män, har blivit en signatur för denna konflikt. Det är en konflikt som har gjort barn till soldater.

I sin avhandling ”Women Survivors, Lost Children and Traumatized Masculinities” har Jill Trenholm undersökt olika aspekter av fenomenet våldtäkt i krig i DRC. Syftet var att belysa ämnet för att få praktisk och teoretisk kunskap som kan användas i förebyggande syfte och för åtgärder inom området hälsa/mänskliga rättigheter.

– Efterfrågan på den senaste teknologin till billigast möjliga pris påverkar den brutala konflikten som pågår i östra delen av Demokratiska republiken Kongo, säger Jill Trenholm.

– Kriget har pågått i 16 år och krävt över fem miljoner människors liv och ofattbart mycket sexuellt våld med många globala spelare involverade. Ändå beskrivs konflikten som en av de mest okända och underrapporterade. Det är min förhoppnings att min avhandling kan kasta lite ljus på ämnet.

Hennes studie visar att våldtäkterna bland annat orsakas av efterfrågan på billiga råvaror från en omättlig västerländsk marknad. Landet har stora naturfyndigheter av guld, diamanter och tenn mm, liksom 80 procent av världens tillgång på coltan (http://sv.wikipedia.org/wiki/Coltan) – ett nödvändigt ämne för elektronik som datorer och mobiltelefoner. Det är oftast unga män som arbetar i gruvorna till låg lös och med höga risker. Att hota, råna och våldta lokalbefolkningen har blivit en del av överlevandsstrategin i dessa områden. Såväl rebeller som armén och till och med fredsarbetare har varit involverade i att begå sexuella brott.

Lokala ledare som intervjuats i Jill Trenholms studie beskriver våldtäkterna som en ”bomb som fortsätter att explodera”, delvis i ett försök att uttrycka hur effektivt de söndrar samhället. Men de påpekar också att våldtagna kvinnor bara är toppen av isberget, med underliggande komplexa nätverk av militarisering, straffrihet, masstrauman, otillräckliga hjälpinsatser, internationell passivitet och extrem fattigdom med genus-, etnicitet- och globala dimensioner.

Ledarna uppvisade en djup förståelse av situationen men en känsla av att inte ens de största ansträngningar var tillräckliga för att komma till rätta med den. De uppmanade det internationella samfundet att se de verkliga behoven hos den kongolesiska befolkningen; stödja effektiva fredsbefrämjande insatser, avvisa Hutu-rebellerna (so kom till Kongo efter folkmordet i Rwanda) och bygga upp infrastruktur som vägar snarare än att skänka mat till ett land med så fertil jord.

Unga f d pojksoldater, både offer och förövare, beskriver i avhandlingen hur de socialiserades till soldater. Vissa kidnappades av olika militanta grupper medan andra anslöt sig frivillig för att få tillgång till basvaror som mat, uppehälle och kläder. Frågan är vilket val de haft. Genom en process av utsatthet, tortyr, avsaknad av empati och reflektion fostrades de unga pojkarna in en stereotyp hypermaskulin militariserad värld där aggression och dödande uppmuntrades som för att lösa problem.

Drabbade kvinnor uttrycker i Jill Trenholms studie en extrem utsatthet, till den grad att de ibland inte kände sig som människor. De avvisades oftast av sin partner och samhället efter våldtäkt, mycket på grund av rädsla för infektioner som HIV, oönskade graviditeter, partnerns trauma och rädslan för att de beväpnade grupperna skulle återkomma och göra anspråk på kvinnan, vilket skulle återigen utsätta lokalsamhället för risk. Kvinnorna förlorade sina familjer, sin hälsa, status och trygghet – och mening med livet. De blev med andra ord allvarligt marginaliserade. Detta sagt uppvisade dessa kvinnor trots allt en imponerande styrka och motståndskraft i sin kamp för överlevnad och omvårdnad av barnet. De sökte styrka ur annat; Gud och sin tro, de sparsamma hälsoresurser som fanns att tillgå samt småföretagande.
Sammanfattningsvis visar denna avhandling att våldtäkt i krig inte kan ses isolerat från sitt sammanhang. Genus, etnicitet och klass är viktiga maktmarkörer på ett personligt såväl som på ett globalt plan. Jill Trenholm argumenterar för en mer nyanserad bild av gärningsmannen liksom ett nytt sätt att se på bistånd och den globala ekonomins roll. Framför allt är det viktigt med fredsarbete och fattigdomsbekämpning.

FAKTA
Jill Trenholm lade fram sin avhandling, ”Women Survivors, Los Children and Traumatized Masculinities” vid institutionen för kvinnors och barns hälsa, Uppsala universitet, den 19 september.