Bättre fiskfällor ger färre bifångster
Fasta fiskfällor fångar för mycket småfisk. Deras chans till överlevnad efter sortering är mycket låg och på sikt kan detta hota bestånden av strömming, sik och abborre. – Redskapen kan ganska enkelt anpassas så att småfisk kan smita ut, menar Mikael Lundin, SLU i sin avhandling.
I det kustnära yrkesfisket efter strömming, sik och abborre används ofta stationära sälsäkra fällor. Ett vanligt problem i dessa fällor är att små individer av fisk följer med i fångsten. Dessa individer går ofta inte att sälja och de orsakar ett tidskrävande sorteringsarbete för yrkesfiskaren.
Efter sortering och utkast, är fisken ofta så pass omtöcknad att den dör eller blir ett lätt byte för måsar eller andra predatorer vilket på lång sikt vara ett hot mot fiskbestånden. Mikael Lundins avhandling handlar om hur dessa bifångster kan minskas. Genom relativt enkla ingrepp som att utrusta fällor med galler eller fyrkantsmaskor öppnas möjligheten för små individer att fly ur redskapet redan innan fångsten töms i båten. Dessa individer har goda chanser att överleva.
Fiskens beteende och fysiologi har en avgörande roll i hur effektivt ett galler eller fyrkantsmaskor fungerar. Processen påverkas också av omgivande faktorer som vattenströmmar, temperaturer, ljus och närvaro av säl. En korrekt utformad och dimensionerad selektionspanel kan utgöra en viktig nyckel för ett hållbart fällfiske.
Fil lic Mikael Lundin, institutionen för vilt, fisk och miljö, försvarar sin avhandling ”Size Selection of Fish in the Trap Fisheries of the Baltic and Bothnian Seas ” den 28 februari 2014.
