Rasismen i Sverige har inte ökat. Däremot så lyckas främlingsfientliga partier idag bättre med att mobilisera sina väljare. Utrymmet och förutsättningarna till detta skapas paradoxalt nog genom den motsatta trenden, nämligen att svenskarna blir allt mer öppna och toleranta.
Politikerna idag talar hellre om kultur och etnicitet än om klass och makt. Till exempel när det gäller kriminalitet, så finns inte förklaringen i ditt etniska ursprung, säger Stefan Jonsson, professor i etnicitet vid Linköpings universitet och fortsätter:
– Det är sociala och ekonomiska faktorer som är avgörande när det gäller kriminalitet. Den etniska faktorn är försumbar.
Han får medhåll av Göran Adamson, universitetslektor i sociologi på Malmö högskola, som står bakom den aktuella boken ”Svensk mångfaldspolitik – en kritik från vänster”.
– Klass ger en förklaring som etnicitet inte ger, säger han och tar ett exempel. Trots sin etniska bakgrund är sannolikheten hög att en iransk kvinna med akademiska medelklassföräldrar också själv kommer att läsa på universitet, medan sannolikheten är låg för en från arbetarklass, oavsett om denne kommer från Irak eller Sverige. Etnicitet säger nästan inget om huruvida en tonåring kommer att läsa vidare, men klass säger nästan allt.
Den nya vänstern
Det politiska etablissemanget i Sverige är idag likriktat och alla uppvaktar den välutbildade urbana medelklassen. De rekryterar alla sina väljare genom liberala slagord som öppenhet, tolerans och individualism – värderingar som har störst popularitet inom just denna klass. Resten av befolkningen utgör därmed en möjlig rekryteringsbas för främlingsfientliga partier.
I 1960-talets vänsterrörelse var klass centralt, bland annat i solidaritetsarbetet för tredje världens frigörelsekamp mot imperialismen, men den nya vänstern har drabbats av en slags kollektiv förvirring, anser Göran Adamson. De pratar hellre om kultur än om klass, även i de fall där klass ger oss en djupare förståelse.
– Begreppet klass har med tiden ersatts av kultur och identitet i vänsterns analysmodeller, säger han. Det har istället blivit viktigt att till varje pris försvara och bevara olika folkgruppers kulturella och religiösa traditioner, även när dessa står för icke-liberala värderingar. Politiskt analyserande diskussioner har på så sätt ersatts av en förmanande moralism.
Marie Demker, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet och aktuell med boken ”Sverige åt svenskarna”, varnar för de konsekvenser för demokratin som detta innebär. När högern och vänstern närmar sig varandra ideologiskt skapas utrymme för ett missnöje.
– I takt med att de ideologiska skiljelinjerna tunnats ut under senare decennier har vi nu alltmer övergått till att prata om identitet, livsstil och kultur, säger hon.
Klass är fortfarande en viktig förklaringsgrund, men allt fokus på kultur riskerar motverka sitt syfte och istället spela främlingsfientligheten i händerna. Förändringen i den ideologiska vindriktningen har öppnat upp för invandrarkritiska krafter med fokus på etnicitet.
När mittfåran likriktas får marginalen utrymme
Högerextrema sympatisörer är ingen ny politisk grupp och de är inte representativa för det svenska samhället. Endast 2-4 procent av svenskarna ger uttryck för en mer renodlad rasism, det vill säga att vissa folkgrupper på någon form av raslig grund kan ses som underordnade andra. Även om en stor del av väljarna, drygt 40 procent, uttrycker någon form av kritik mot invandringen, så är det endast 10-15 procent som kan klassas som främlingsfientliga, som känner sig obekväma med främmande kulturer. Siffror enligt SOM-institutet.
Den främlingskritiska gruppen ser de flesta politiska frågor (kriminalitet, äldrevård och arbetslöshet och så vidare) kopplade till invandring. De reagerar främst mot etniska uttryck för det främmande i kultur och livsstil (till exempel religion, klädsel och språk), men när de uttrycker sitt ogillande använder de ofta ekonomiska termer, som att invandrarna tar jobb och bostäder från svenskar och lever på skattefinansierade bidrag.
– Denna väljargrupp har alltid ansett att frågor om invandrare och integration varit det viktigste i politiken, men de är ingen representativ eller växande del av opinionen, säger Marie Demker.
I undersökningar som hon har gjort i samarbete med SOM-institutet framgår att det istället är de humanistiska värdena som har fått en allt starkare ställning i opinionen. Svenskarna blir allt mer öppna och toleranta. Det kan tyckas paradoxalt, att det ser ut att blåsa högervindar samtidigt som samhället blir allt mer solidariskt, men att främlingskritiska väljare mobiliseras är inte detsamma som att de har ökat i antal. Tidigare hade vi ett politiskt klimat där makt, ekonomi och klass var de centrala förklaringsmodeller. Idag har individen och kulturen tagit större plats, och det är denna ideologiska förändring som gör att vi riskerar a) att missa förklaringar som är centrala och b) att skapa utrymme och förutsättningar för främlingsfientlighet.
Text: Danil Lundbäck, forskning.se
Redaktör: Elin Melin, forskning.se
Intervjuer: Joakim Frieberg, frilansjournalist
Intervjuade forskare: Stefan Jonsson, Göran Adamson och Marie Demker
Kontaktinformation
red@forskning.se
