Vad elever behöver kunna i framtiden

Inom skolforskningen talar man om literacy. Denna språkliga kompetens omfattar allt från att kunna tolka svåra tabeller till att hantera filmredigeringsprogram i datorn eller värdera inlägg på en blogg.

Just nu lever vi i en mycket snabbt föränderlig värld, med teknologiska och kunskapsmässiga innovationer som inte motsvarar någon föregående tid. Redan nu finns robotar som kommer åt all tillgänglig information inom ett visst område och snabbare än oss människor sorterar datat och levererar ett korrekt svar på en viss fråga. Digitaliseringen som samverkar med de flesta aktiviteterna i samhället medför att vi mer eller mindre alltid har information på tillgängligt avstånd. Det förändrar skolan på ett grundläggande sätt. Det gör oss också mindre motiverade att memorera vilket kan leda till att en så grundläggande förmåga som våra sätt att minnas kan förändras.

Forskningen förnyar vårt vetande och nya forskningsfält uppkommer ständigt inom de flesta områdena. Detta leder till en ökad grad av specialisering av kunskaper och det är svårt, för att inte säga omöjligt, att följa med i alla delar av denna utveckling.

– Vi behöver omdefiniera vad som är viktig kunskap för framtiden. Det som under rätt lång tid varit centralt i skolan, att lära ut faktakunskaper, förbereder inte elever för ett arbetsliv som kräver kontinuerligt lärande, säger Annika Lantz-Andersson, forskare i pedagogik vid Göteborgs universitet. (Länk till Varför går vi i skolan)

I stället för att fokusera på minneskunskaper behöver elever rustas med förmågor att kunna arbeta med komplex information ifrån många olika källor. De behöver kunna använda denna information, sätta samman den, kritiskt granska den, se sammanhang i den. Det är inte nödvändigt att memorera Rysslands oljeproduktion under ett givet år. Men det är nödvändigt att kunna förstå tabellen. Och det är centralt att kunna sätta in den ryska oljans roll i ett internationellt och politiskt sammanhang. Det är vidare viktigt att kunna argumentera för dess betydelse i den internationella politiken.

Utbildning behöver ge eleverna mer grundläggande kompetenser, såsom förståelse, problemlösningsförmåga, kreativitet, kritiskt tänkande, samarbetsförmåga, interkulturell medvetenhet – kompetenser som krävs för att delta som en aktiv medborgare i samhället*). Här löper alltså skolans två uppdrag samman – att utbilda och att fostra.

– Som en röd tråd igenom dessa kompetenser går olika typer av ”literacies”. Ordet literacy översätts ofta med ”läs- och skrivkunnighet” men bör hellre ses som ”språklig kompetens” i vidare mening, säger Annika Lantz-Andersson.

Vi tänker och kommunicerar med hjälp av språket som därmed strukturerar världen för oss och gör att vi kan utföra olika aktiviteter. Det betyder att vi inte kan hoppa över förmågan att läsa och skriva oavsett vilka verktyg vi har tillgång till, det betyder bara att eleverna framöver lär sig läsa och skriva på delvis nya sätt.

Man kan även se literacy som alla typer av aktiviteter där man använder sig av praktiska och språkliga, eller intellektuella, tekniker med hjälp av olika typer av redskap. Så som datorprogram, filmer, sociala medier. Den språkliga kompetensen är alltså grundläggande för alla kompetenser genom att det innebär att kunna kommunicera på olika sätt, inom olika genrer, med hjälp av olika verktyg, i olika kontexter, i olika sammanhang och med olika medaktörer.

*) UNESCO lyfter fram ”the five Cs” som speciellt viktiga: comprehension (förståelse), critical thinking (kritiskt tänkande), creativity (kreativitet), cross-cultural awareness (interkulturell medvetenhet), samt citizenship (medborgarskap).

Text: Thomas Heldmark
Tillfrågad expert:
Annika Lantz-Andersson, fil.dr. pedagogik, Göteborgs universitet.