Dold infektion förkortar livslängden
Även milda infektioner utan sjukdomssymptom kan ge allvarliga konsekvenser för livslängden hos de drabbade. En studie har gjorts på malariainfekterade flyttfåglar. Infektionen tycks snabba på själva åldrandet genom att kromosomerna förkortas fortare än normalt.
Hittills har man inom forskarvärlden trott att milda infektioner, alltså utan sjukdomssymptom, inte påverkar överlevnad och förökning. Men en ny studie visar att en malariainfektion som för stunden saknar tecken på negativa effekter ändå påverkar i det fördolda och till slut får svårartade konsekvenser i form av förkortad livslängd hos de drabbade.
– Om detta skulle vara en generell mekanism även för andra typer av milda, kroniska infektioner, vilket är fullt möjligt, så är vår studie av stort intresse för att förstå vilka effekter som milda sjukdomar kan ha hos andra organismer inklusive människa, säger Dennis Hasselquist, professor på biologiska institutionen vid Lunds universitet och en av forskarna bakom studien.
Den nya studien innehåller enligt forskarna själva flera resultat som är mycket överraskande. Tidigare ansåg man att en mild infektion enbart ger upphov till små tillfälliga kostnader som kroppen snabbt kan kompensera.
– Men våra resultat visar istället att sådana små, till synes ofarliga, kostnader verkar kunna ackumuleras och påskynda kroppens åldrande och individens tidigare död. Det är verkligen nytt och förvånande, säger kollegan Staffan Bensch, biologiprofessor vid Lunds universitet.
Orsaken till att dessa små kostnader i slutändan förkortar livslängden kan enligt studien vara en mekanism kopplad till kromosomerna i den drabbade individens celler. Kromosomernas ändar, de så kallade telomererna, skyddar arvsmassan från skador. Det är sedan tidigare känt att ju längre kromosomändar man har kvar desto större chans har man att leva länge. Den aktuella studien visar att en mild malariainfektion hos fåglar ger upphov till att telomererna förkortas i en betydligt snabbare takt hos infekterade individer än hos friska.
– De små, icke mätbara kostnaderna av den kroniska sjukdomen verkar ligga bakom en accelererad förkortning av telomererna. Och när telomererna blir för korta ger detta upphov till fatala effekter och för tidig död, säger Dennis Hasselquist.
Forskarna har studerat malaria hos en flyttfågelart, trastsångare, som häckar varje sommar vid sjön Kvismaren utanför Örebro och som övervintrar i tropiska Afrika. Trastsångare som hade kronisk malaria, men med extremt lite parasiter i blodet och helt utan några sjukdomstecken, födde upp hälften så många ungar under sitt liv jämfört med icke-infekterade fåglar. Storleken på årskullarna var visserligen samma som för de friska fåglarna, men eftersom de infekterade individernas egen livslängd förkortades blev deras totala antal ungar betydligt lägre. De infekterade fåglarna fungerade till synes lika bra i vardagen som de friska fåglarna, de orkade lika mycket.
– Infekterade hanar sjunger precis lika vansinnigt mycket, alltså 21 timmar per dygn, som friska hanar. Och infekterade honor matar ungar lika intensivt som icke-infekterade, säger Dennis Hasselquist.
Studien publiceras nu i den vetenskapliga tidskriften Science.
Kontaktinformation
Dennis Hasselquist, professor Biologiska institutionen, Lunds universitet Tel 070 – 495 02 89 dennis.hasselquist@biol.lu.se Staffan Bensch, professor Biologiska institutionen, Lunds universitet Tel 046 – 222 42 92 staffan.bensch@biol.lu.se Asghar Muhammad, postdoc (intervjuer på engelska) Vid studiens genomförande verksam vid Lunds universitet. Nyligen flyttat till Institutionen för medicin, Solna, Karolinska institutet. Tel 08 – 517 76 748 Asghar.Muhammad@ki.se
