Tiggarna är organiserade – men mer sällan i kriminella nätverk

– Majoriteten av tiggarna är inte utsatta för människohandel. I allmänhet är det familjer som rest hit tillsammans för att tjäna ihop till sitt levebröd. Här delar de boplats och de samordnar tiggeriet. Att tiggeriet är organiserat på detta sätt innebär att det är flera som hjälps åt och inte att ett brottsligt nätverk ligger bakom verksamheten, säger Karin Åström.

I media förekommer då och då berättelser om människor som tvingats lämna ifrån sig nästan allt de tiggt ihop till någon de står i skuld till. På engelska finns ett begrepp som kallas debt bondage som ungefär betyder slaveri genom skuldsättning. Karin Åström säger att det sannolikt existerar bland tiggarna i Sverige men att det är ovanligt.

Men finns det då inte en risk att man bidrar till utnyttjande av människor, om man ger till tiggare?

– Nej, det tycker jag inte, säger Karin Åström. Dessa människor kommer tyvärr att utnyttjats oavsett om man ger eller inte. De människor som sitter och tigger är inte de som ligger bakom eventuell brottslig verksamhet och ska betraktas som offer. Och om man ger tio eller tjugo kronor så gör det ingen större skillnad för en eventuell exploatör men det kan göra mycket för den som sitter och tigger. Om man misstänker att tiggarna tvingas ge bort sina pengar ska man anmäla det till polisen.

Bland de fall som Karin Åström undersökt finns till exempel flera uppgifter till polisen om att människor från Rumänien, Polen och Bulgarien har förts till Sverige för att tigga och stjäla, varav några varit barn. De har ibland fått lämna ifrån sig pass, telefoner och andra ägodelar till organisatörerna. Flera tiggare har sedan inte tjänat tillräckligt med pengar för att täcka kostnader för logi, resa och andra omkostnader.

Svårt att få fällande domar
Några fall har lett till att polisen inlett förundersökningar, men de har oftast lagts ner med hänvisning till att några otillbörliga medel inte använts.

Ett fåtal fall har blivit prövade i rätten. Ett där fem personer åtalades för människohandel och medhjälp till människohandel för att på olika platser i Europa utnyttjat en man från Ukraina med funktionshinder. Mannens armproteser togs ifrån honom och han tvingades tigga. Fyra av de fem åtalade dömdes för människohandel respektive medhjälp till människohandel.

2010 befann sig en 13-årig romsk flicka tillsammans med sin familj i Sverige för att tigga, spela dragspel och samla in burkar för att återbetala en skuld. Flickan skulle ha setts tigga och stjäla på flera ställen i Stockholm och sedan överlämna pengarna och andra föremål till sin mamma. Tingsrätten liksom hovrätten dömde inte föräldrarna för människohandel på grund av att det inte hade varit något hot eller tvång, och inte heller hade den 13-åriga flickan utsatts för övergrepp eller utnyttjats. I ett annat fall dömdes en man för människohandel när han förde en 10-årig flicka till Sverige från Bulgarien. Flickan hade sedan stulit handväskor och plånböcker och tiggt på olika platser i Sverige.

– Det här är brott som är svåra att upptäcka och även om det görs så är det svårt att få fällande domar, säger Karin Åström. Till stor del beror det på hur svensk lagstiftning ser på människohandel. Sverige har inte har prioriterat offrens rättigheter och skyddet av dem, utan främst inriktat arbetet på att bekämpa organiserad brottslighet. Dessutom har Sverige nästan uteslutande fokuserat på sexuell exploatering.

– Inom straffbestämmelsen människohandel ryms också utnyttjande av tvångsarbete eller slavliknande företeelser, träldom eller avlägsnade av organ men det intresserar sig inte det svenska rättsväsendet för. Resultatet är att offren blir osynliggjorda och inte kan få hjälp.

Drabbar det de tiggare som eventuellt är utsatta för organiserad brottslighet?

– Absolut! Tiggarna passar inte in i bilden av hur ett offer för människohandel anses vara eftersom den rådande föreställningen är att det är flickor som tvingas till prostitution. Det innebär att det blir svårare att driva fallen och få fällande domar.

Karin Åström säger att det brister i kunskapen om tiggarnas situation och hon menar att deras levnadsförhållanden borde granskas.

– Det är jätteviktigt att uppmärksamma tiggarnas villkor. Då krävs det mer än att bara prata med de som tigger eftersom de har behov av att skydda sina eventuella exploatörer. Istället behöver man studera hur upphämtningen av pengar fungerar, vart pengarna går och vem som får vad. Det är nödvändigt för att man ska kunna hjälpa de som är offer för den här typen av brottslighet.

Text: Lotta Nylander, vetenskapsjournalist på uppdrag av forskning.se