Romernas situation – en global angelägenhet

Romernas problem består av två komponenter, dels att de är fattiga, och dels att de är romer. Bland forskarna pågår en diskussion om huruvida romerna ska definieras i sociala termer, som en marginaliserad grupp fattiga, eller i etniska termer: man är fattig för att man är rom, berättar Ioana Bunescu, migrationsforskare vid Malmö Högskola och författare till boken Roma in europé, The Politics of Collective Identity Formation.

– Jag menar att de är fattiga och dessutom romer, att det alltså är frågan om ett dubbelt förtryck.

För att förklara romernas plats i det nuvarande rumänska samhället drar hon riktlinjer bakåt i tiden och hänvisar till 1400–talet. Det var då romerna kom till det område som sedan skulle bli Rumänien men som under den perioden bestod av Transsylvanien, Wallachien och Moldavien. Romerna kom till Europa genom de territorier som nu är Turkiet, Grekland och Italien, samtidigt som de rumänska staterna krigade mot det Ottomanska imperiet.

– Romerna som kom till Rumänien söderifrån eller österifrån behandlades som fiender och allierade med turkarna eller tatarerna. De ansågs vara några som med stor sannolikhet skulle försöka erövra dåvarande Rumänien. Att romerna uppfattades så till att börja med, har stor betydelse för hur de behandlas senare, säger Ioana Bunescu.

Utnyttjades som slavar
Romerna blev krigsfångar och användes som slavar – som var den gängse hanteringen av krigsfångar i sydöstra Europa. De kunde säljas, köpas och ärvas och de arbetade framförallt i hemmen och i klostren. Systemet pågick i fyra hundra år och upphörde inte förrän i mitten på 1800-talet, samtidigt som det amerikanska slaveriet. Slaveriet av romerna har varit relativt okänt bland befolkningen i allmänhet. Det är först på senare tid som frågan överhuvudtaget har diskuterats. Det är därför svårt att avgöra i vilken utsträckning de historiska erfarenheterna har format den rasism som idag möter romer, menar Ioana Bunescu.

– En viktigare förklaring är att rasismen är ett resultat av den europeiska historien av uteslutning – och i dess dystraste tidpunkter – utrotning av romer.

– Men man kan föreställa sig att slaveriet har gett upphov till en social reproduktion av roller, uppfattningar och attityder gentemot romer bland majoritetsbefolkningen i Rumänien, fortsätter hon.

Under kommunisttiden utgjorde romer den lägsta samhällsklassen men den platsen delade de med bönderna. Ioana Bunescu säger att då betonades inte etnicitet utan social tillhörighet. Fattigdomen var utbredd men den delades av många. Liksom förtrycket och bristen på yttrandefrihet. Många romer arbetade i fabriker och på flera sätt var de då mer integrerade än idag. Det fanns också ett informellt ekonomiskt system som gjorde det möjligt för romerna att försörja sig genom att sälja egentillverkat hantverk. När marknadsekonomin bröt igenom på 90-talet försvann de flesta industrierna och det nya utbudet i butikerna gjorde att ingen längre efterfrågade romernas produkter. Fattigdomen ökade och samtidigt började romer återigen kategoriserades som en avvikande folkgrupp.

Extremt utsatt grupp
Idag lever många i fallfärdiga hus långt ute på landsbygden. De är utstötta ur det övriga samhället och avskilda från sociala institutioner som skolor och sjukvård. Ett skäl är att många inte är folkbokförda och därmed aldrig registrerade som medborgare. Officiellt existerar de överhuvudtaget inte. Det gör dem extremt utsatta, säger Ioana Bunescu. Människor kan försvinna utan att det märks och de är lätta offer för alla typer av trafficking.

– Frågan om registrering av romer är högaktuell i Rumänien, fortsätter hon. För att kunna gå i skolan, få sjukvård och ta del av sociala bidrag måste man vara registrerad. Det är inte så att romerna inte är tillåtna att registrera sig. Problemet är att de själva inte registrerar sig. En orsak är minnet av nazisternas noggranna klassificering när romer deporterades till koncentrationslägren. Fortfarande är det en erfarenhet som lever som ett kollektivt minne i många romska familjer, berättar Ioana Bunescu.

– I grunden finns det en djupt rotad misstro mot staten. Att registrera sig är en handling som visar att man litar på att statens beskydd. Men för romerna är det tvärtom. De minns hur staten skulle utplåna dem.

– Men att leva i utanförskap spelar också roll. Man måste föda barn på ett sjukhus för att barnet ska folkbokföras. Man behöver ha viss utbildning för att förstå hur man gör för att bli registrerad. Man måste ha pengar för att ta bussen och resa till staden om man lever i en avlägsen by.

Det finns hopp trots dålig självbild
Ioana Bunescu har forskat om romernas identitet och hon menar att utanförskapet riskerar att reproduceras genom romernas syn på sig själva. Hon påpekar att frågan är känslig och att den behöver diskuteras tillsammans med orsakerna till romernas situation.

– Många romer har förlorat tron på att deras liv kan förbättras. De lever i en ond cirkel där diskriminering leder till fattigdom som leder till marginalisering. Det är en självbild som utvecklats under hundratals år och som kan resultera i passivitet. Man tar för givet att man kommer att förbli fattig eftersom man är rom.

– Majoritetssamhället har å sin sida har införlivat en bild av sig själv som företrädare för en geografisk plats som romerna stör eller hotar. Det är den uppfattningen som kommer till uttryck när människor spottar på romer eller bränner ner deras läger.

Men allt är inte becksvart. Ioana Bunescu framhåller att alla romer inte är fattiga. En del lyckas bryta utanförskapet.

– Romer startar nu sina egna organisationer, de finns på universiteten och i affärslivet. Vissa överskrider de historiska och sociala hindren. Och det visar ju att det finns hopp.

Text: Lotta Nylander, vetenskapsjournalist på uppdrag av forskning.se