Viktigt steg mot effektiv bromsmedicin mot Alzheimers

Bindarproteinet, som är mycket litet jämfört med antikroppar, är baserat på så kallade affibody-molekyler. Sådana kan skapas så att de binder hårt och specifikt mot olika sjukdomars proteiner.

– I vårt fall har vi skapat massor av varianter av samma bindningsprotein för att hitta den optimala versionen för just målpeptiden amyloid beta som är med i sjukdomsbilden kring Alzheimer, berättar Hanna Lindberg, som precis doktorerat i ämnet.

När möss, som bär på gener för mänsklig Alzheimer, försetts med Hanna Lindbergs bindarprotein har hon sett att mössen varken utvecklar sjukdomsrelaterad minnesförsämring eller försämrad kognitiv förmåga.

Proteinet förhindrar helt enkelt att mössen utvecklar Alzheimers sjukdom. Innebär detta att forskningsresultat skulle kunna vara en bas i en effektiv bromsmedicin för Alzheimersjuka vad det lider? Att proteinet är ett viktigt steg i riktningen effektiv Alzheimermedicin?

– Det är det vi hoppas på, och tror på själva. Alzheimer är den absolut vanligaste demenssjukdomen idag. Det finns mediciner mot symptomen, men inga effektiva behandlingsmetoder. Medicinerna angriper inte de grundläggande sjukdomsmekanismerna, och de tenderar att bli overksamma efter ett tag, säger Hanna Lindberg.

Stefan Ståhl, dekan på Skolan för bioteknologi och professor i molekylär bioteknologi, har varit huvudhandledare för Hanna Lindberg.

– Jag kom nyligen hem från ett projektmöte på New York University. Där stod det klart för mig att de resultat som uppnåtts med Hannas protein var så bra att de är i paritet med andra proteinbaserade preventiva läkemedel som befinns i klinisk prövning mot Alzheimers sjukdom.

I de flesta fall handlar det om monoklonala antikroppar. Inget sådant läkemedel finns i dag på marknaden, säger Stefan Ståhl.

– Vi har fått väldigt lovande resultat. Mössen som fått behandling med affibody-molekylerna beter sig precis som friska djur när det kommer till minne och kognitiv förmåga. Vi ser också kraftigt reducerade mängder av amyloid beta-peptiderna i mössens hjärnor.

Vid Alzheimers produceras dessa proteiner i hög omfattning, och omvandlas till amyloida plack i hjärnan hos de som har sjukdomen, säger Hanna Lindberg. Hon tillägger att proteinet hon jobbat med därmed förhindrar plackens uppkomst i hjärnan.

Enligt Hanna Lindberg är det rimligt att anta att ett läkemedel skulle kunna vara tillgängligt inom en tioårsperiod, om alla förutsättningar är gynnsamma. Det återstår dock en del prekliniskt och kliniskt arbete. Kan även framtida metoder för diagnostisering tas fram baserat på forskningsresultat?

– Vi har främst jobbat med behandling av Alzheimers sjukdom. Man behöver dock även veta om man är på väg att utveckla demenssjukdomen och kanske forskningsresultatet efter en del vidare arbete även skulle kunna ligga till grund för diagnos. Jag tror att vi inom en snar framtid kommer att se screening för Alzheimer sjukdom, åtminstone för riskgrupper. Vid upptäckt skulle man kunna sätta in en medicin som bygger på proteinet i förebyggande syfte, säger Hanna Lindberg.

Hon lägger till att det är hennes övertygelse att alla år av forskande runt Alzheimer sjukdom snart kommer att bära frukt. Forskarna är nära att hitta ett bra och fungerande botemedel mot den fruktade demenssjukdomen.

Lägg sedan till att det är världens vanligaste demenssjukdom med en
komplex diagnos som sakta men obevekligen berövar människor livet, och
det är lätt att förstå att ett botemedel är extremt efterlängtat.
Forskarna har tagit fram ett så kallat bindningsprotein som kan
efterlikna funktionen hos antikroppar, vilka utgör den vanligaste formen
av proteinläkemedel.

KTH-forskaren Hanna Lindberg har jobbat tillsammans med kolleger på New York University, Sveriges lantbruksuniversitet och Affibody AB. Enligt organisationen Alzheimer’s Association är 35 miljoner människor drabbade av Alzheimers sjukdom idag, och denna siffra kommer att tredubblas till år 2050.

Forskningsprojektet har genomförts i samarbete med professor Thomas Wisniewski på NYU School of Medicine och professor Torleif Härd på SLU. Stefan Ståhl, dekan på Skolan för bioteknologi och professor i molekylär bioteknologi, har varit huvudhandledare. Lektor John Löfblom och doktor Caroline Ekblad har varit bihandledare.

Kontaktinformation
Hanna Lindberg, hanli@kth.se.