Detaljstyrningen av fisket i Östersjön har ökat – och påverkat fiskaryrket. Systematisk felrapportering leder till felaktiga fiskepolitiska beslut. För att uppnå hållbar resursförvaltning krävs ökad insikt om kopplingarna mellan sociala och ekologiska processer, visar forskning från Stockholm Resilience Centre.
I en ny avhandling från Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet har Jonas Hentati Sundberg gjort en omfattande empirisk studie av förändringar kring fisket i Östersjön. Bland det som studerats är hur fisket bedrivits och reglerats över tid. Slutsatsen är att det finns en tydlig trend mot ökad detaljstyrning – särskilt efter Sveriges EU-inträde 1995.
Denna detaljstyrning har varit den dominerande faktorn för att förklara det minskade antalet fiskare och förändrade fiskemönster. Fiskarna har blivit alltmer specialiserade på enskilda fiskarter och de byter alltmer sällan fiskemetod.
– Denna specialisering och minskning i flexibilitet är ett potentiellt hot mot fiskets långsiktiga hållbarhet i Östersjön, säger Jonas Hentati Sundberg.
Felrapporterat fiske av skarpsill och strömming
Detaljstyrningen har lett till andra oväntade följder. Vid trålfiske av skarpsill och strömming används den största delen av fångsten som råvara till fiskmjöl och fiskolja. Genom statistiska analyser visar Jonas Hentati Sundberg på omfattande och systematisk felrapportering i detta fiske under början av 2000-talet.
Huvudskälet har varit politiska beslut som fattats utan tanke på fiskebeståndens och fiskeflottans storlek. Denna felrapportering har stora konsekvenser för den beståndsanalys som ligger till grund för fiskeripolitiska beslut, eftersom den delvis bygger på de rapporterade fångsterna.
– På senare år har dock felrapporteringen minskat inom skarpsills- och strömmingsfisket. En avgörande anledning till detta är att man minskat på detaljregleringen och givit ett större ansvar till fiskets aktörer. Fiskeriförvaltningen står inför ett avgörande: ska man fortsätta att detaljreglera eller kan man delvis lämna över initiativet till sektorn? Detta kommer att avgöra om vi lyckas uppnå hållbarhet i framtidens fiske, säger Jonas Hentati-Sundberg.
Fiskarna anpassar sig
I avhandlingen visas att fiskarna är dynamiska aktörer som successivt anpassar sitt fiske till social-ekologiska förutsättningar. Det innebär att fisket inte kan förvaltas utan att man försöker förstå större delar av systemet.
– Det behövs en annan syn på förvaltningen av fisket där det mer ses som ett system där ekologiska, ekonomiska och sociala faktorer hänger samman och växelverkar. Den nuvarande förvaltningen har styrt mot ett effektivt och specialiserat fiske som antagligen är väldigt känsligt för oväntade förändringar, säger Jonas Hentati Sundberg.
Ytterligare information: Jonas Hentati Sundberg, telefon 073-9387969 e-post jonas.sundberg@su.se. (Jonas är nu forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för akvatiska resurser i Lysekil)
