Förr eller senare får hatet konsekvenser och människor börjar agera på det som skrivs. Det kan vara i form av verbala attacker, stenkastning och bränder. Det säger Heléne Lööw som forskar om hatbrott och sociala medier. Forskning.se presenterar här första delen av fyra i vår serie om näthat.
Heléne Lööw är docent i historia vid Uppsala universitet och hon säger att hatet är ingenting nytt, det har bara hittat nya väger. Först var det hatbreven, sedan kom telefonen och med den de anonyma samtalen. När den digitala tekniken gjorde entré handlade det till en början om hemsidor och mejlattacker. Nu är det sociala medier som dominerar.
– Hatet på nätet är samma gamla hat som vanligt. Det är bara kommunikationskanalerna som förändras. Med den skillnaden att förr kunde hatarna känna sig ensamma i sitt hatande, säger Heléne Lööw.
Nu hittar de enkelt likasinnade som ger konstant bekräftelse och kan göda hatet. Med förödande konsekvenser för enskilda personer. Men också för demokratin.
– Tidigare innebar det ett socialt stigma att till exempel säga att man var rasist eller antisemit. Men plötsligt finns sådana åsikter formulerade bara ett knapptryck bort. Vilket gör att människor mycket snabbare kommer in i den typen av gemenskaper.
Är minoriteter extra utsatta?
– Ja, eftersom det finns så många olika forum som ägnar sig åt att förtala minoriteter. I ett forskningsprojekt jag arbetar med håller vi nu på att kartlägga hur många facebook-grupper det finns som till exempel riktar sig mot fattiga eu-migranter, flyktingar, moskéer och synagogor.
De grupperna är många, menar Heléne Lööw och de uppstår snabbt till exempel efter händelser som kan knytas till en minoritetsgrupp.
Forum för ultranationalistisk rekrytering
Missnöjesgrupperingarna på nätet kan också fungera som en plattform där ultranationalistiska grupper sprider sitt budskap. Ibland är syftet att rekrytera medlemmar men lika ofta handlar det om att dra till sig nya sympatisörer.
– De är väldigt skickliga. De går in i diskussionstrådar som speglar deras värderingar och kontaktar enskilda personer. Ibland låtsas de vara någon annan, till exempel någon som startar ett drev för att sedan presentera sin organisation eller så driver de olika kampanjer.
Svensk vit makt, till exempel, har använt internet sedan det tillkom.
– De har varit i branschen väldigt länge. Innan nätet fanns var de exkluderade från att nå folk eftersom de var annonsbojkottade av mainstreammedia. Därför blev internet väldigt viktigt för dem. Först arbetade de med nyhetsbrev och kampanjer. Nu är det sociala medier som gäller.
De här gruppernas aktivitet är oroande och måste tas på stort allvar, menar Heléne Lööw. Det ideologiska material som finns bland dem kan leda till att människor utvecklar extrema åsikter som resulterar i handlingar utanför internet.
– Både Breivik och Mangs, som har gjort förfärliga saker, fanns först i rasideologiska gemenskaper på sociala medier, säger Heléne Lööw.
Fyra kategorier näthatare
David Brax är doktor i filosofi och forskar om hatbrott ur ett europeiskt perspektiv på Göteborgs universitet. Han säger att hatbrottslingar kan delas in i fyra olika kategorier. En grupp som sprider hat för att det är kul, som underhållning och för att skapa sammanhållning i den egna gruppen. En grupp som gör det för att hämnas någon eller något. Så finns de som är ideologiskt drivna och så de som försvarar sig mot en samhällsförändring de känner sig främmande inför. De känner sig ofta som sanningssägare och uttolkare av åsikter som egentligen delas av de flesta.
– Varje förbättring av typen att invandrare får synas i media och få ministerposter tolkas som att en liten politiskt korrekt elit har släppt in den här gruppen i finrummet helt mot folkets vilja. Hatarna föreställer sig därmed att de uttrycker vad alla egentligen tycker men inte vågar säga.
Men många pusselbitar saknas ännu för att förstå näthatets orsaker.
– Hur relationen mellan hatet och samhället i stort ser ut är inte klarlagt. Samtidigt som hatbrottsanmälningarna blir fler så visar de flesta undersökningar att attityderna förbättras – särskilt mot invandrare och homosexuella. Så det finns inget entydigt förhållande mellan attityder i samhället och den här typen av brott.
En förklaring är att den ökande toleransen skulle fungera som en drivkraft för de som upplever sin plats i samhället hotad.
– Om attityderna i stort blir mer toleranta och hatbrott motiveras av att man känner sig trängd, då kommer ju hatbrotten att bli fler i takt med att toleransen ökar, förklarar David Brax.
Samtidigt finns forskning som hävdar det motsatta – att det är ett mer intolerant samhällsklimat som ger upphov till hatet.
– När vi har främlingsfientliga attityder i samhället som en diskriminering på bostadsmarknaden och på arbetsmarknaden, så skulle hatbrottslingen känna att den har samhället i ryggen när de agerar.
Han exemplifierar med romska tiggare. Om hatbrottslingen upplever att alla tycker illa om tiggare och politikerna vill kriminalisera tiggeriet – då kan det legitimera åsikten att tiggarna är mindre värda. De är människor man kan göra vad som helst mot utan att förvänta sig någon påföljd.
Vilken teori anser du är mest rätt?
– Jag försöker att inte ha någon åsikt i den här frågan. Mitt jobb är att göra listor över vilka teorier som finns, vilka argument som finns och vilka begrepp som används, skrattar David Brax. Jag misstänker att båda teorierna kan vara rätt. Det kan vara så att olika teorier stämmer på olika typer av förövare.
Text: Lotta Nylander, frilansskribent på uppdrag av forskning.se
Tips! Den 19 maj är det dags för andra delen i seminarieserien ”Offentliga samtal – forskare möter praktiker” som Vetenskapsrådet arrangerar tillsammans med Institutet för framtidsstudier.
Filmklipp från seminariet: Näthatet och demokratin:
Om konsekvenserna av det nya medielandskapet.
