Det senaste årens flyktingströmmar har aktualiserat skolgången som en viktig förutsättning för en lyckad integration. I en ny avhandling vid Umeå universitet konstaterar Michael Lindblad att det är viktigt att ta vara på ungas egna erfarenheter för att bättre förstå problematiska övergångar från skola till arbete. En god nyhet är att det inte krävs särskilt stora resurser och insatser för att förebygga en misslyckad skolgång.
Unga med migrationsbakgrund är överrepresenterade bland de som inte får ett fullständigt gymnasiebetyg, vilket försvårar och förlänger tiden för etablering på arbetsmarknaden. Lindblads studie, som bygger på tio unga kvinnors och tio unga mäns berättelser, visar att vistelsetid och individuella faktorer inte är tillräckliga som förklaringar av ungas svårigheter i övergångarna mellan skola till arbete.
– Familjens begränsade tillgångar på olika former av kapital, främst utbildningskapital och svaga arbetsmarknadspositioner, har betydelse. Men också hur de unga positioneras som ”invandrare”, något som de dagligen tvingas förhålla sig till och mot, även om de är födda och uppväxta i Sverige, säger Michael Lindblad och fortsätter:
Frånvaro av det svenska
– Den negativa kategoriseringen tar sig ibland också diskriminerande och rasistiska uttryck, till och med från skolpersonal. De ungas sociala rum återspeglas i deras geografiska rum. Tydligast uttrycks det i en frånvaro av det ”svenska”. Det beskrivs i termer av en frånvaro av svenska grannar, svenska klasskamrater och det svenska språket i de områden där de bor och har gått i skola.
De unga vuxna anser också att det troligen skulle gått mycket bättre för dem att komma in i det svenska samhället om de bott i en stadsdel med fler svenskar. Deras beskrivningar återspeglar tydligt den pågående utvecklingen mot en alltmer segregerad svensk bostadsmarknad.
I miljonprogramsområden, eller i så kallade utsatta bostadsområden, som majoriteten av de unga är bosatta i, sker en allt högre grad av skillnadsskapande i etnisk mening. Det gäller framförallt för individer med utomeuropeisk bakgrund. Det sammanfaller med en ansamling av fattigdom, lägre sysselsättning och inkomster, lägre utbildningsnivåer, lägre andel behöriga till gymnasiet, samt större avstånd till platser med makt och inflytande.
Andra och tredje chans för unga
Den övergripande slutsatsen och de goda nyheterna är att det inte skulle ha krävt stora investeringar av resurser och ansträngningar för att ha hindrat en misslyckad skolgång för en stor del av de tjugo unga vuxna i denna studie.
– Karriärundervisning för att stödja ungas val av studier och framtid och ett genomtänkt stöd, främst på gymnasiet, skulle kunna minska andelen skolmisslyckanden. Familjen är central för unga med migrationsbakgrund och måste därför ses som en resurs istället för som problem.
– Efter ett skolmisslyckande är det viktigt med flexibla institutionella stöd, såsom tillgång till vuxenutbildning och yrkesutbildningar samt riktade projekt, för att underlätta etableringen på arbetsmarknaden. ”En andra och en tredje chans” är viktigt för unga med ett skolmisslyckande.
Fredagen den 3 juni försvarar Michael Lindblad, Institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap vid Umeå universitet, sin avhandling med titeln: ”De förstod aldrig min historia” Unga vuxna med migrationsbakgrund om skolmisslyckande och övergångar mellan skola och arbete Disputationen äger rum kl. 13.00–15.00, Umeå universitet, Humanisthuset, Hörsal F. Opponent är Hector Perez Prieto, professor, Institutionen för pedagogiska studier, Karlstads universitet.
Kontakt: Michael Lindblad, michael.lindblad@umu.se, tel: 070-569 83 27
