Forskning vid Lunds universitet visar att fåglars flyghastighet bestäms av en mängd olika faktorer. Bland det mest uppseendeväckande är att flockens storlek har betydelse för hur fort fåglarna flyger. Ju större flock desto högre hastighet.
Det är forskare vid naturvetenskapliga fakulteten i Lund som nu visar att fåglars flyghastighet beror på flera olika faktorer som samverkar samtidigt. Morfologin, det vill säga fågelns vikt och formen på vingarna, är en faktor, vindens riktning och hastighet en annan, situationen (letar de efter mat eller flyttar de långa sträckor) en tredje.
Det som överraskar forskarna mest är dock att flockens storlek har stor betydelse för hastigheten.
– Att det är en så pass viktig faktor förvånar mig. Det är ju något som oftast har negligerats vid studier av fåglars flykt, säger professor Anders Hedenström som gjort studien tillsammans med professor Susanne Åkesson.
Det är första gången som forskare bevisar att flyghastigheten ökar när flocken blir större. Mätningarna har gjorts på Öland. Där har forskarna utvärderat fåglarnas morfologi och räknat antalet fåglar i olika flockar. Därefter har de med hjälp av en ornitodolit, ett mätinstrument som kan beskrivas som en kikare med laseravståndsmätare som också registrerar vindhastighet och vindriktning samt höjd och sidvinkel, mätt hastigheten hos olika stora flockar.
Entydigt resultat – oavsett fågelart
Resultatet är entydigt; större flockar färdas fortare oavsett vilken art fåglarna tillhör. Varför det är på det sättet är dock oklart. En teori är att det finns fler tunga individer i stora flockar och dessa flyger fortare än lättare individer. I en stor flock är det dessutom enklare att utnyttja den turbulens som uppstår bakom andra fåglar, inte minst när de flyger i formation som exempelvis gäss. Att utnyttja turbulensen gör det lättare att hålla en högre hastighet.
Förutom undersökningen på Öland har forskarna studerat tornseglare när de passerar Sahara höst och vår. De har bland annat studerat olika flygrutter, hastigheten, hur de skaffar föda och hur pass effektivt de utnyttjar energin.
Resultatet visar att tornseglarna på sin väg från Sverige till Subsahara och tillbaka väljer den effektivaste vägen. Flyttvägarna över Sahara är starkt kopplade till tillgången på föda olika tider på året samt till vindförhållandena som varierar mellan vår och höst i olika områden.
– Tornseglare väljer att flytta i medvind. På hösten är en central rutt över Kongobäckenet mest gynnsam, på våren är det den längre västliga rutten via Liberia där det förutom medvind finns gott om föda, säger Susanne Åkesson.
Resultaten publiceras två artiklar i den vetenskapliga tidskriften Philosophical Transactions B. En artikel fokuserar på studien från Öland, den andra artikeln på tornseglarnas flyttning över Sahara.
Kontaktinformation:
Anders Hedenström, professor teoretisk ekologi, Lunds universitet, biologiska institutionen, anders.hedenstrom@biol.lu.se
Susanne Åkesson, professor zooekologi, Lunds universitet, biologiska institutionen, susanne.akesson@biol.lu.se
