Satellitbilder av den tibetanska högplatån hjälper oss att förstå klimatvariationer

Den tibetanska högplatån är den högsta och mest vidsträckta högplatån i världen. De stora asiatiska floderna har sitt ursprung från platån. Vattenresurserna, och analyserna av dessa vattendrag, är viktiga för samhällen både inom och utanför Tibet. Analysernas kvalitet är dock i hög grad beroende av förståelsen för de lokala klimatvariationerna.

Den svårtillgängliga terrängen och bristen på observationer på plats har hittills försvårat granskningar av de lokala klimatvariationerna, som kan orsaka torka och minskade vattenflöden – något som har en stor betydelse för miljontals människor.

Satellitobservationer ger en helhetsbild
De tidigare hindren som funnits har nu undanröjts med hjälp av satellitdata. Forskarna har fingranskat den tibetanska högplatån genom högupplösta satellitobservationer över hela regionen.

I forskningsprojektet, som är ett samarbete mellan forskare från Sverige, USA och Kina, har forskarna analyserat data från satellitobservationerna och granskat marktemperatur och nederbörd för att bestämma i vilken grad de klimatvariationerna på olika platser i Tibet skiljer sig åt.

Forskningsarbetet har letts av Deliang Chen, professor vid institutionen för geovetenskaper vid Göteborgs universitet. För att göra det möjligt att kunna dra slutsatser om hur klimatet varierat studerade forskarna data med ett par kilometers upplösning från en tioårsperiod.

Störst skillnader av klimatvariationer i syd-nordlig riktning
Resultaten visar att de rumsliga klimatvariationerna på den tibetanska högplatån under den studerade perioden varit ganska småskaliga. De är starkt beroende av orientering och skillnaderna i klimatvariationer var större i syd-nordlig riktning jämfört med väst-östlig riktning. Enhetliga temperaturvariationer kunde ofta ses på ett avstånd mellan 302-480 km medan nederbördensvariationer ser olika ut på ett betydligt kortare avstånd, vanligvis mellan 111-182 km.

Resultaten har en viktig innebörd
För första gången visar studien en kvantitativ uppskattning av hur lokala klimatvariationer hänger ihop över hela platån. Resultaten innebär en betydelsefull vägledning för konstruktion av klimatsimuleringar, samt hur man använder eller tolkar klimatdata med olika upplösningar på ett lämpligt sätt. Dessutom kan resultaten användas för att planera placeringen av stationer för insamling av klimatdata.

− Det är viktigt med säkerhet i klimatmodeller och det kräver stora kunskaper att förstå de förutsättningar och effekten av den komplexa topografi som finns på den tibetanska högplatån, säger Deliang Chen.

Studierna hjälper också att sätta lokala observationer, som informationen från åtta existerande isborrkärnor, i ett perspektiv. Enligt professor Tandong Yao, medförfattaren till artikeln och välkänd glaciärexpert, ger satellitstudierna av den tibetanska högplatån en solid grund för att kunna tolka data från isborrkärnorna, som ofta används för att karaktärisera klimatets variationer och förändringar i regionen.

Artikel: Chen, D. Y. Tian, T. Yao, T. Ou, 2016: Satellite measurements reveal strong anisotropy in spatial coherence of climate variations over the Tibet Plateau. Scientific Reports 6:30304, DOI: 10.1038/srep303.

Kontaktinformation: Deliang Chen, August Röhss professor vid institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet, deliang@gvc.gu.se, http://rcg.gvc.gu.se/dc/