De som drabbas av utmattningssyndrom kan uppleva det som ett livsförändrande existentiellt tillstånd som präglas av maktlöshet, meningslöshet och sårbarhet. Det är dock ett perspektiv som sällan uppmärksammas i vården av de drabbade. Det visar en ny avhandling vid Mittuniversitetet.
Syftet med avhandlingen är att ge en fördjupad förståelse av vad utmattningssyndrom kan innebära för den drabbade. Detta genom att undersöka erfarenheten med fokus på ett existentiellt perspektiv. Studien bygger på kvalitativa intervjuer med vårdtagare och vårdgivare om upplevelser, den drabbades behov och betydelsen av att uppmärksamma de existentiella behoven i rehabilitering.
Stressrelaterad ohälsa är ett växande folkhälsoproblem i Sverige och en vanlig orsak till sjukskrivning. Studien visar att utmattningssyndrom också väcker existentiella frågor kring mening, existens och livsval hos den som drabbas. Förutom den meningsförlust som de upplever i sitt eget liv, uppfattar de också att det råder en existentiell tomhet i samhället, något som de menar innebär att människor saknar verktyg att hantera existentiella utmaningar.
Behöver förstå sin livssituation
– Detta skapar ett behov av att förstå sin livssituation för att kunna hantera den. För vårdtagare kan reflektion kring existentiella frågor och möjligheten att dela erfarenheter vara avgörande för att kunna komma ur utmattningstillståndet, säger Ann-Kristin Eriksson, doktorand.
Vårdgivarnas erfarenhet är att det finns flera hinder för existentiella perspektiv i vården. Det dominerande biomedicinska paradigmet innebär att det ofta saknas kunskap om värdet av existentiella perspektiv från beslutsnivå ner till det enskilda vårdmötet. Det påverkar även hur vårdtagare uttrycker sin ohälsa och tillsammans tenderar det att osynliggöra existentiella perspektiv i vården.
Symtomen varierar och kan vara både kroppsliga och psykiska, till exempel: Källa: 1177
Utmattningssyndrom innebär att man har flera olika fysiska och psykiska symtom som man kan få efter långvarig stress eller andra påfrestningar. Det kan till exempel vara omställningar på arbetsplatsen eller händelser i privatlivet som gör att man blir sjuk. Själva insjuknandet kommer ofta smygande, men kan ibland vara dramatiskt då man upplever att man ”går in i väggen”.
Bearbetning av existentiella frågor motiverar
Resultaten pekar på att bearbetning av existentiella frågor kan fungera som en väg tillbaka till en inre drivkraft och motivation, vilket är nödvändigt för att kunna starta en hälsofrämjande process.
– Det visar vikten av att också uppmärksamma den existentiella utmaning som personer genomgår vid utmattningssyndrom och att fokusera på betydelsen av den drabbades behov att skapa mening. Samtidigt ges det ett litet utrymme i praktiken. Därför är en diskussion angelägen om hur den resursen kan tas tillvara på ett bättre sätt, säger Ann-Kristin Eriksson.
Avhandlingen ”Vid utmattningens gräns. Utmattningssyndrom som existentiellt tillstånd. Vårdtagares och vårdgivarens erfarenheter av utmattningssyndrom och rehabilitering med en existentiell ansats i svensk vårdkontext” försvaras vid Mittuniversitetet, Campus Sundsvall, 17 november 2016. Ann-Kristin Eriksson är också verksam vid Högskolan i Gävle.
Kontakt:
Ann-Kristin Eriksson, doktorand, Avdelningen för hälsovetenskap, 073-745 46 48, e-post: aer@hig.se
