Ripor är extremt köldanpassade. Ändå lyckades de överleva i Europa efter istiden, genom att flytta allt längre norrut och högre upp i bergen. Men i en ännu varmare framtid har de ingenstans att ta vägen, enligt forskare vid Naturhistoriska riksmuseet.
När Vendela Kempe Lagerholm, forskare i paleogenetik vid Naturhistoriska riksmuseet, analyserade förhistoriskt DNA från upp till 27 000 år gamla ben av dalripa och fjällripa, överraskades hon av resultaten.
– De här fåglarna visar ett ovanligt mönster, med genetisk kontinuitet i Europa ända sedan istiden. De ripor vi har idag tillhör samma populationer som fanns här då, fast längre söderut. De lyckades alltså flytta i takt med de snabba klimatförändringarna, säger Vendela Kempe Lagerholm, försteförfattare till studien, som publiceras i Global Change Biology, och som är resultatet av ett stort internationellt samarbete där flera forskningsmetoder använts.
De däggdjur som tidigare studerats vid DNA-laboratoriet vid Naturhistoriska riksmuseet visar ett helt annat mönster. Fjällräv och fjällämmel, som precis som riporna är extremt väl anpassade för att klara sträng kyla, dog båda ut i centrala Europa när klimatet blev varmare och har sedan återkoloniserat våra breddgrader från nordliga områden, som till exempel Sibirien.
Flygförmågan avgörande
Även om varken fjäll- eller dalripa är några långflygare tror forskarna att det är flygförmågan som förklarar hur populationerna kunde överleva. Istidens ripor var också mer robusta än de som lever nu, vilket tyder på att de kan ha förändrat sin diet.
I Skottland lever också en underart till dalripa som inte får vit fjäderdräkt på vintern – en tydlig anpassning till att det sällan finns snö där.
Men hur goda överlevnadskonstnärer riporna än är, finns en gräns även för dem.
För en dalripa från svenska fjällen är det ”Svalbard nästa” om den ska bege sig längre norrut. Och så långt klarar de inte av att flytta, tror Vendela Kempe Lagerholm.
– Det handlar inte bara om flygförmåga, utan också om beteende. Ripor är stannfåglar och håller sig helst inom sitt lilla område. De är inte programmerade att flyga långt.
Lokala utdöenden
De habitatmodelleringar framåt i tiden som forskarna gjort visar att vi i en varmare framtid får räkna med att riporna minskar kraftigt i antal och även kommer försvinna från vissa områden.
– Det handlar inte om att riporna helt utrotas, utan om lokala utdöenden, där en del av den genetiska diversiteten hos arterna försvinner, säger Vendela Kempe Lagerholm.
Artikel: Lagerholm et al: ”Range shifts or extinction? Ancient DNA and distribution modelling reveal past and future responses to climate warming in cold-adapted birds.”, Global Change Biology 2016.
För mer information:
Vendela Kempe Lagerholm (nu i Skottland)
Forskare i paleogenetik
Mobil: 0725 44 10 20
E-post: vendela.k.lagerholm@nrm.se
Love Dalén
Professor i evolutionär genetik
Mobil: 070 777 27 94
E-post: love.dalen@nrm.se
Michaela Lundell
Vetenskapskommunikatör
Telefon: 08 519 542 47
Mobil: 070 868 53 94
E-post: michaela.lundell@nrm.se
