Restaurering av ekosystem kan öka risken för smittspridning

Återställning av skadade ekosystem är viktigt för att stärka den biologiska mångfalden. Men enligt en ny studie kan sådana insatser även öka risken för att sjukdomar sprids från djur till människa. Därför bör risken för zoonoser beaktas redan i planeringen av restaureringsprojekt, menar forskarna.

Infektionssjukdomar som sprids mellan djur och människor, så kallade zoonoser, utgör ett globalt hot mot människors hälsa. Mänsklig påverkan på ekosystemen, till exempel genom markanvändning i områden där djur lever, kan leda till kontakt med smittade djur och öka risken för sjukdomsutbrott.

Samtidigt pågår återställning av skadade ekosystem runt om i världen för att öka den biologiska mångfalden. I en studie som letts från SLU har forskare sammanställt och utvärderat riskerna med sådan restaurering om man inte tar hänsyn till zoonotiska sjukdomar. Det har nämligen saknats kunskap om hur åtgärderna kan orsaka smittspridning.

– Det finns ett stort behov av praktisk vägledning om hur återställningen görs på ett sätt som maximerar den biologiska mångfalden samtidigt som risken för zoonotiska sjukdomar, som kan orsakas av återställningsåtgärderna, minimeras, säger Frauke Ecke, universitetslektor vid SLU och professor vid Helsingfors universitet.

Risken för zoonoser ökar tillfälligt

Hon förklarar att det kan bli ett tidsglapp från när restaureringsåtgärderna genomförts till dess att de önskade arterna återvänt. Under den tiden kan djur som bär på smittsamma sjukdomar ta större plats, föröka sig och därmed öka sjukdomsrisken. Ett exempel är ekosystemet i en gammal skog.

– Där finns små däggdjurssamhällen som är artrika och i balans. Avverkas skogen bryts balansen och ett fåtal arter blir kvar. Försöker vi återskapa den gamla skogen kan det ta hundra år innan vissa arter kommer tillbaka. Under tiden dominerar till exempel skogssork, som bär på sorkfebervirus, vilket kan göra människor svårt sjuka, säger Frauke Ecke.

I det här fallet kan en åtgärd vara att hänga upp uggleholkar för att öka antalet ugglor i skogen.

– Vi kan skapa strukturer som lockar till sig rovdjur som håller smittbärande arter som skogssork i schack tills balansen är återställd, säger Frauke Ecke.

Klimatförändringar kan påverka

I studien lyfter forskarna också fram klimatförändringarna som en viktig faktor att ta hänsyn till när restaureringsprojekt startas. Om 50 år kan förutsättningarna för en livsmiljö som restaurerats se helt annorlunda ut.

Forskarna uppmanar nu myndigheter och beslutsfattare världen över att ta del av den nya kunskapen.

– Det viktigaste budskapet är att ta hänsyn till möjliga sjukdomsrisker redan vid planeringen av restaureringsåtgärder. På så sätt kan risken för utbrott av restaureringsrelaterade sjukdomsutbrott minimeras, säger Frauke Ecke.

Vetenskaplig artikel:

Adaptive ecosystem restoration to mitigate zoonotic risks, Nature Ecology & Evolution.