Fiskar som visar mod i sin jakt på mat blir ofta själva föda åt rovdjur. Blygare individer överlever i högre utsträckning. Forskare i Lund har nu lyckats påvisa ett samband mellan djärva personlighetskaraktärer och risken att dödas av rovdjur i det vilda.
Genom att märka mörtar, studera deras personligheter och sedan undersöka vilka individer som blir föda åt skarvar visar biologer vid Lunds universitet att djärvhet och bråd död går hand i hand. Enligt resultaten löper de modigaste mörtarna mer än dubbelt så stor risk att bli uppätna jämfört med de blygaste individerna.
På samma sätt som människor är individer med olika personligheter är mörtar individer med olika personligheter och karaktär. Ett sådant karaktärsdrag är mod. Alla mörtar är helt enkelt inte lika djärva.
Kompromiss mellan risk och belöning
Forskare har länge antagit att en individs benägenhet att utsätta sig för risker är en kompromiss mellan å ena sidan själva risken och vad den kan leda till, å andra sidan den belöning som kanske väntar. Djärvhet och viljan att ta stora risker blir då en strategi som kan leda till något riktigt gott att äta eller en partner att para sig med. Men det kan också sluta illa.
Tills nyligen har få forskningsresultat kunnat backa upp antagandet. Inte förrän nu när biologer vid Naturvetenskapliga fakulteten i Lund studerat personligheten bland mörtar i Krankesjön i Skåne.
Infångade mörtar har placerats innanför ett mörkt skydd i ett laboratorium. Sedan har forskarna mätt hur lång tid det har tagit för varje mört att simma ut från skyddet. Ju snabbare desto djärvare individ. Därefter har varje mört märkts med ett mikrochip och släppts ut i Krankesjön.
Lyckan står inte alltid den djärve mörten bi
Vid sjön finns gott om fiskätande skarvar, som bland annat ätit många märkta mörtar. Skarvarna kräks upp fullt fungerande mikrochips på den lilla ön där de vilar mellan sina födosök. Med hjälp av en portabel läsare som aktiverar och läser av de unika identitetskoderna i varje chip har forskarna kunnat identifiera vilka mörtar som fallit offer för skarvarna, de djärvare eller de blygare individerna. Resultaten visar att lyckan inte alltid står den djärve bi.
Att relatera en viss individs beteende till risken för att bli dödad av ett rovdjur är en stor utmaning. Flertalet tidigare studier har istället fokuserat på hur morfologiska karaktärer (utseende och form) är kopplade till risken att drabbas av rovdjur.
– Vår studie är tämligen unik eftersom vi fokuserar på ett viktigt beteende och inte morfologi, men också för att vi låter spelet mellan rovdjur och bytesdjur ske på deras naturliga arena, i deras hemmasjö, säger Kaj Hulthén, en av forskarna bakom undersökningen.
Studien (Scientific Reports): A predation cost to bold fish in the wild
Kontakt:
Kaj Hulthén, postdoc Akvatisk ekologi, Lunds universitet, Biologiska institutionen +46 (0)46 222 84 37 +1 (919) 397 9510 Kaj.hulthen@biol.lu.seSkype: kajan8306
Christer Brönmark, professor Akvatisk ekologi, Lunds universitet, Biologiska institutionen +46 (0)46 222 37 02 +46 (0)73 081 55 48 christer.brönmark@biol.lu.se
