Oro över att den utförare man har valt kanske inte klarar sig i konkurrensen överskuggar glädjen att själv kunna välja. Oförutsägbarheten kan ge både ångest och mardrömmar. Det visar Maria Fjellfeldt i en ny avhandling vid Umeå universitet där hon har studerat valfrihetssystem inom socialpsykiatrin.
– Det är komplext att införa valfrihetssystem i välfärden. För brukaren är det viktigt med en kontinuitet som bygger på ett visst mått av förutsägbarhet, säger Maria Fjellfeldt.
I sin avhandling har Maria Fjellfeldt under fem års tid studerat införandet av valfrihetssystem inom den socialpsykiatriska insatsen ”Meningsfull sysselsättning” i Sveriges största kommun Stockholm. Avhandlingen innehåller fyra delstudier som fokuserar på systemets design, införandeprocessen, deltagarnas erfarenheter samt utförare som kom in och som lämnade marknaden. Sammanlagt har 68 personer intervjuats.
Inga stora vinster
Resultatet visar att valfriheten i vissa avseenden snarare minskade än ökade. Även om brukarna fick välja vem de skulle gå till, infördes samtidigt en reglering av hur mycket tid de fick delta i sysselsättning varje vecka. Innan valfrihetssystemet infördes hade brukarna själva kunnat bestämma det i samråd med personalen utifrån dagsform och psykisk hälsa.
Valfrihetssystemet medförde högre krav på dokumentation, vilket innebar att personal i sysselsättningsverksamheterna behövda ägna mer tid åt administration och fick mindre tid till deltagarna.
Inte heller ökade variationen i utbudet i takt med konkurrensen. Snarare tenderade nya aktörer att efterlikna varandra. Dock nyanseras bilden av att vissa aktörer försökte komplettera utbudet av sysselsättningsinsatser för specifika målgrupper de mötte. Inom både kommunal verksamhet och hos de privata aktörerna präglades verksamheten av ett personligt engagemang och en omsorg om deltagarna.
Några stora vinster på verksamheten gjorde inte de nya aktörerna; ingen av dem kunde gå runt ekonomiskt på den ersättning som fanns i systemet. Bland såväl politiker som anställda och privata aktörer upplevdes att syftet med valfrihetssystemet framför allt var att kommunen skulle spara pengar, snarare än att öka medborgarnas valfrihet.
Valfrihet kan skapa ofrihet och ge mardrömmar
Marknadens oförutsägbarhet och osäkerhet om man som brukare skulle kunna vara kvar på den valda sysselsättningen eller inte skapade oro, ångest och mardrömmar, något som överskuggade glädjen över möjligheten att kunna välja något nytt.
– Jag tar inte ställning till frågan om privata alternativ i välfärden i sig, men valfrihetssystem kan införas med olika mål och på olika sätt. Om beslutsfattare vill öka medborgarnas valfrihet är det viktigt att se till att både utförare och brukare får rimliga förutsättningar, säger Maria Fjellfeldt.
Lagen om valfrihetssystem infördes 2009 och enligt den kan kommuner organisera insatser i form av valfrihetssystem där kommunernas egna leverantörer erbjuder sina tjänster i konkurrens med privata vinstdrivande och icke-vinstdrivande aktörer.
Avhandling:
”Valfrihetssystem som styrstrategi inom svensk socialpsykiatri”, Engelsk titel: Choice as Governance in Community Mental Health Services, Maria Fjellfeldt, Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet
Kontakt:
Maria Fjellfeldt
Telefon: 070-296 68 11
E-post: maria.fjellfeldt@umu.se
