Kurvorna pekar nedåt för stenskvättorna. Ungarna blivit magrare, färre ungar överlever och antalet häckande par har minskat. Förklaringen verkar inte vara att stenskvättan har problem med att anpassa sig till tidigare vårar. Allt pekar mot att något annat har blivit sämre ur stenskvättans synvinkel, enligt SLU-forskare som följt fåglarna i jordbrukslandskapet runt Uppsala i 25 år.
– Vår misstanke om att de negativa trenderna berodde på att stenskvättorna inte längre lyckade pricka in bästa tiden för att häcka blev alltså inte bekräftad säger Debora Arlt, forskare på institutionen för ekologi.
Dramatisk minskning av födelsevikt
I materialet finns en del oroande trender. Till exempel har ungarnas vikt minskat med mer än 2 gram sedan mätningarna inleddes i början av 1990-talet, då medelvikten var 17,5 gram.
– Det är en dramatisk förändring. Ungens vikt har stor betydelse för dess chans att överleva. När den hoppar ut ur boet behöver den reserver. Om ungen är hungrig och sitter och skriker blir den uppäten på en gång, säger Tomas Pärt, professor på institutionen för ekologi.
Debora Arlt, Tomas Pärt och deras kollegor på SLU har alltså följt stenskvättan i jordbrukslandskapet sydöst om Uppsala i 25 år. Även i internationella sammanhang är det här en ovanligt lång dataserie. De har också sett att stenskvättorna får ut färre ungar ur boet och att färre ungar överlever till vuxen ålder.
Färre ungar överlever
I mitten av 1990-talet fick de häckande paren ut i snitt 4,5 ungar från varje bo och av dessa var det i snitt en unge som överlevde och kom tillbaka för att själv häcka. Nu får de ut tre ungar och i snitt är det en unge i var femte bo som kommer tillbaka. Det varierar förstås mellan åren men den långsiktiga trenden är negativ.
Sen i början av nittiotalet har våren börjat allt tidigare – det skiljer nu på 11 dagar. Men stenskvättan har följt med i uppvärmningen och häckar nu cirka 7 dagar tidigare i genomsnitt.
När studien startade undrade forskarna om den anpassningen räckte. Insekternas utveckling styrs ju i stor grad av temperaturen. Misstanken fanns att stenskvättorna inte lyckades pricka in den tid då tillgången på insekter är som bäst – att de hade kommit i otakt med våren.
För att studera detta analyserade forskarna enskilda år för att se om det fanns något samband mellan stenskvättornas förmåga att häcka i takt med våren och hur väl de lyckades med häckningen. Detta var möjligt tack vare att de hade tillgång till en så lång tidsserie.
Enligt analysen fanns inget samband mellan hur väl synkroniserade stenskvättorna var med våren och hur bra det gick med häckning och överlevnad det året. Misstankarna blev alltså inte bekräftade.
– Våra resultat visar hur viktigt det är att inte dra slutsatsen att två trender som följer varandra hör ihop – alltså tidigare vår och försämrad fortplantning och överlevnad i det här fallet, säger Debora Arlt, forskare på institutionen för ekologi.
Men vad kan det då bero på? Vad är det som har förändrats över tid och som kan påverka stenskvättorna?
Det verkar vara matbrist, att fåglarna inte hittar tillräckligt mycket insekter och andra småkryp som är orsaken till stenskvättornas nedgång. De låga vikterna på ungarna med mera pekar på att det hänger ihop med tillgången på mat, som till stor del består av insekter och andra kryp. Men även om stenskvättans problem inte verkar bero på att de inte är synkroniserade med våren kan varmare vårar ändå spela in. Det skulle kunna påverka till exempel tillgången på föda.
Insekter i jordbrukslandskapet har nyligen fått stor uppmärksamhet i samband med en tysk studie som visade på en stor minskning i biomassa. Hur de långsiktiga trenderna ser ut för insekter i Sverige är till stor del okänt även om det finns data för vissa insektsgrupper och miljöer.
– Miljön kan ha försämrats för både insekter och stenskvättor. Om vi visste vad det berodde på kanske vi också skulle kunna förklara varför många andra jordbruksfåglar minskar, säger Debora Arlt.
Arter kan anpassa sig till varmare klimat
På sätt och vis är den aktuella studien ändå positiv inför framtiden. Den visar att arter kan anpassa sig till ett varmare klimat och att problemen kan bero på mer lokala faktorer som till exempel påverkar fåglarnas tillgång till mat. Om vi lyckas identifiera dessa faktorer kan vi sätta in åtgärder. I det arbetet är lantbrukarna centrala.
– Det är lätt att skälla på lantbrukarna men jordbruket påverkar den biologiska mångfalden positivt också. Utan dem skulle det överhuvudtaget inte finnas förutsättningar för stenskvättorna och andra arter som är knutna till det öppna jordbrukslandskapet, säger Tomas Pärt.
– Det ligger ju i allas intresse att hitta sätt att långsiktigt bruka landskapet så att det gynnar både biologisk mångfald och produktion, säger Debora Arlt.
Kontakt:
Debora Arlt, forskare vid Institutionen för ekologi; Enheten för landskapsekologi, Sveriges lantbruksuniversitet, debora.arlt@slu.se, 018-67 22 29.
Tomas Pärt, professor, Institutionen för ekologi; Enheten för landskapsekologi
Sveriges lantbruksuniversitet, tomas.part@slu.se, 018-67 27 04.
Läs mer om forskning om stenskvättorna på SLU:s webb.
Artikel:
Marked reduction in demographic rates and reduced fitness advantage for early breeding is not linked to reduced thermal matching of breeding time. Ecology and Evolution. 2017;1–15. Debora Arlt &Tomas Pärt.
