Inplantering av bäver tycks ge en större biologisk mångfald än anläggande av andra typer av våtmarker. Bäverns dammbyggen skapar mer variationsrika miljöer med en rikare flora av våtmarksväxter och bidrar till ymnig förekomst av vattenskalbaggar, visar en svensk-skotsk studie.
I Sverige och stora delar av övriga Europa hade den europeiska bävern jagats så hårt att den var utrotad i slutet av 1800-talet, men nu är den svenska stammen mycket livskraftig och bävern har återintroducerats i många andra delar av det ursprungliga utbredningsområdet.
Bävern som ekosystemingenjör
Idag, när artens fortlevnad är säkrad, är syftet med nya utplanteringar ofta att utnyttja bävern som ”ekosystemingenjör”, för att återställa våtmarksmiljöer, göra landskapet mer varierat, eller bättre anpassat för att dämpa effekter av översvämningar och torka.
Allt oftare ingår bävern också i långsiktiga ”förvildningsprojekt” (eng. rewilding), där målen dock är vagt beskrivna och där det ofta saknas vetenskapligt stöd för de önskade effekterna. Den studie som det svensk-skotska forskarlaget nu redovisar fyller en viktig kunskapslucka när det gäller den biologiska mångfalden i sötvattensmiljöer som skapas av bävrar.
Studien har genomförts av forskare vid Stirling-universitetet i Skottland och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och som har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Philosophical Transactions of the Royal Society B.
Fler arter i bäverdammar än andra våtmarker
Forskargruppen har jämfört förekomsten av växter och vattenlevande skalbaggar i våtmarker som skapats av bävrar med hur det ser ut i jämförbara våtmarker utan bäver. Studien, som gjordes inom ett tio gånger tio mil stort område mellan Örebro och Skinnskatteberg visar att bäverdammarna var mera heterogena – med en mosaik av olika biotoper och vegetationstyper – än våtmarkerna utan bäver, och detta avspeglade sig också i floran och skalbaggsfaunan. När det gäller växter fanns det 33 procent fler arter i bäverdammarna. När det gäller skalbaggar fanns det inte fler arter i dammarna, men däremot var individantalet 26 procent större.
– Våtmarker är i sig ingen garanti för stor biologisk mångfald. Det behövs bävrar för att åstadkomma detta, säger Frauke Ecke från SLU, som under många år har studerat hur bävrar på olika sätt påverkar miljön.
Ung bäverdamm (5-8 år) utanför Surahammar med riklig våtmarksvegetation och döda men fortfarande delvis stående granar och björkar. Foto: Frauke Ecke
De positiva effekterna av bäverns återintroduktion kan vara vägledande för framtida beslut om återintroduktion av bäver i andra länder. I Skottland till exempel studeras för närvarande de miljömässiga och ekologiska effekterna av ett väldigt begränsat antal bävrar som har återinförts på försök. Beslutet om huruvida återintroduktionen ska permanentas kommer att baseras på studier som den från Bergslagen.
Artikel:
Kontakt:
Frauke Ecke, universitetslektor, Institutionen för vilt, fisk och miljö, Sveriges lantbruksuniversitet, frauke.ecke@slu.se
