Förändrad syn på hiv
Hiv (humant immunbristvirus) är en av de dödligaste infektionerna i världen, som utan behandling bryter ner kroppens immunförsvar. Virustyperna hiv‑1 och hiv‑2 är nära besläktade men har olika spridning i världen. Hiv‑1 har spridits globalt medan hiv‑2, som anses vara en mildare variant av hiv, framför allt är utbredd i Västafrika. Nu visar det sig att Hiv‑2 är allvarligare än vi tidigare har trott.
En studie som publiceras i The Lancet HIV visar att hiv‑2 är allvarligare än vad forskningen visat hittills. De nya forskningsfynden tyder på att tidig behandling bör sättas in för alla patienter med hiv, inte bara för de med hiv‑1.
Studien har letts av Joakim Esbjörnsson, Fredrik Månsson och Hans Norrgren vid Lunds universitet och Skånes universitetssjukhus, alla med lång erfarenhet av hivforskning, i Sverige såväl som i svårt hivdrabbade länder.
– Studien är unik på så vis att vi har följt personer med hiv över lång tid och vid uppföljningar kunnat fastställa när de har blivit infekterade, av vilken variant av hiv och även följt sjukdomsutvecklingen. Och våra data tyder på att betydligt fler än förväntat av dem som har infekterats av hiv‑2 utvecklar och dör i aids, vilket man i tidigare studier inte har kunnat fastställa, säger Joakim Esbjörnsson, biträdande universitetslektor och forskare i medicinsk mikrobiologi vid Lunds universitet.
Från hivinfektion till aids
Studien är den första som presenterar tillförlitliga uppskattningar av tiden från hivinfektion till aids eller hivrelaterad död för hiv‑2. Forskarna har följt upp 4 700 individer som ingick i en kohortstudie i Guinea-Bissau under 23 år mellan 1990 och 2013, där årliga undersökningar ingick med bland annat blodprov. Man jämförde även med individer infekterade med typen hiv‑1 och med de som var hiv-negativa i samma kohort. Data från studien visar att personer med hiv‑2 utvecklar hivrelaterade infektioner och aids på nästan identiskt sätt som vid hiv‑1, fast förloppet är långsammare över tid.
– Vårt arbete visar att hiv‑2 är allvarligare än man tidigare har trott. Därför behöver vi tydligare rekommendationer att sätta in behandling i tidigt skede hos personer med upptäckt hiv, även för patienter infekterade av hiv‑2, säger Joakim Esbjörnsson.
Viktiga resultat över tid
Tidigare studier har indikerat att en stor andel av de med hiv‑2 även utan antiretroviral behandling skulle få en normal livslängd utan några hivorsakade komplikationer, till skillnad från de med hiv‑1 där man utan behandling fick en utveckling till aids i mer än 98 procent av fallen. Inte ens WHO:s behandlingsrekommendationer talar uttryckligen om att erbjuda behandling till patienter med hiv‑2.
– Det finns en gängse tro inom forskningen såväl som i hälso- och sjukvården kring de olika typerna av hiv att hiv‑2 inte leder till sjukdom på samma sätt som hiv‑1. Vi vill slå hål på den myten för att kunna ändra synen på de internationella behandlingsrekommendationerna, säger Hans Norrgren, docent i infektionssjukdomar vid Lunds universitet och överläkare vid infektionskliniken på Skånes universitetssjukhus.
Internationellt samarbete
Studien är ett samarbete mellan forskare och medarbetare vid Lunds universitet, Örebro universitet, polismyndighetens hälsostation i Bissau och det nationella folkhälsolaboratoriet i Guinea-Bissau.
Det har inte varit möjligt att genomföra någon liknande studie tidigare eftersom hiv har ett långt sjukdomsförlopp, och det kommer inte att vara möjligt att göra något liknande igen. Joakim Esbjörnsson tror att svårigheten med att studera hiv-2 över tid är en av orsakerna som har bidragit till den allmänna osäkerheten kring hur aggressivt hiv‑2 är, och även till den rådande uppfattningen om när behandling bör sättas in. Ett annat specifikt problem med hiv-2 är att merparten av hiv-2-infekterade personer inte har mätbara virusnivåer i blodet, vilket har ökat osäkerheten till när och om behandling ska sättas in, menar Hans Norrgren.
Politisk instabilitet
– Dessutom förekommer hiv-2 framförallt i Västafrika vilken är världens fattigaste region, präglad av låga investeringsnivåer och ofta politisk instabilitet. Det försvårar inte bara forskning och utveckling i området utan har även bidragit till att det inte har funnits lika starka kommersiella intressen för utveckling av diagnostik och behandling av hiv-2, säger Fredrik Månsson, forskare i kliniska infektionssjukdomar vid Lunds universitet och specialistläkare vid infektionskliniken på Skånes universitetssjukhus
Forskarna ser gärna att det framöver kommer mer forskning på området och på behandling av hiv för att bättre förstå skillnaderna mellan de två typerna. Bland annat behövs en behandlingsstudie över tid för att verkligen kunna verifiera nyttan av att sätta in behandling tidigt även för patienter med hiv‑2.
Två typer av hiv
Hiv (humant immunbristvirus) är en av de dödligaste infektionerna i världen, ett retrovirus som utan behandling orsakar immunbrist genom att långsamt bryta ner kroppens immunförsvar. När kroppen inte längre kan bekämpa infektioner uppstår en sjukdomsbild som kallas förvärvad immunbrist eller aids (aquired immunodeficiency syndrome). Två typer av hiv finns beskrivna som kan leda till aids, hiv‑1 och hiv‑2. Världshälsoorganisationen WHO uppskattar att det finns omkring 37 miljoner människor med hivinfektioner i dag, de flesta orsakade av den mer aggressiva och smittsamma typen hiv‑1 som också har fått global spridning. Runt 1–2 miljoner människor är bärare av den mildare typen hiv‑2 som framför allt förekommer i Västafrika och i länder med koloniala kopplingar till regionen. Det finns i dag inget botemedel mot hiv utan endast läkemedel med bromsande effekt. Ett stort problem är hivvirusets enorma evolutionshastighet, det vill säga att viruset förändras hela tiden. Hos en individ med hiv kan det dagligen produceras miljarder nya viruspartiklar. Det är en av de viktigaste orsakerna till att man ännu inte har lyckats hitta ett vaccin mot hiv.
Publikation:
Long-term follow-up of HIV-2-related AIDS and mortality in Guinea-Bissau: a prospective open cohort study
Kontakt:
Joakim Esbjörnsson, biträdande universitetslektor i medicinsk mikrobiologi, institutionen för translationell medicin, Lunds universitet, 046‑222 01 19, 0703‑99 38 02, joakim.esbjornsson@med.lu.se
Fredrik Månsson, forskare i kliniska infektionssjukdomar, institutionen för translationell medicin, Lunds universitet och specialistläkare vid infektionskliniken på Skånes universitetssjukhus i Malmö, 0703‑36 99 14, fredrik.mansson@med.lu.se
Hans Norrgren, docent i infektionssjukdomar, institutionen för kliniska vetenskaper i Lund, Lunds universitet och överläkare vid infektionskliniken på Skånes universitetssjukhus i Lund, 046‑17 13 37, 0709‑94 19 85, hans.norrgren@med.lu.se
