Varje år sedan 2011 släpps nästan 300 000 unga laxar och havsöringar (smolt) ut i Dalälven. En del av dem tar sig troligen aldrig ut på öppet hav utan hamnar i magen på de skarvar som söker föda i älvmynningen. Det visar skanningar efter fiskmärken som gjorts i områdets skarvkolonier.
Flera tusen av de ett- och tvååriga laxfiskar, så kallade smolt, som sätts ut i Dalälven varje år märks med små elektroniska märken – PIT tags (Passive Integrated Transponder).
Märkningen görs primärt för att få information om vad som händer med fiskarna och hur många som återvänder till älven i vuxen ålder. Även i Testeboån har Testeboåns fiskevårdsområde (FVOF)på senare år börjat märka smolt från vild lax och öring med PIT tags. Totalt har drygt 65 000 PIT tag-märkta fiskar släppts ut från de båda vattendragen.
Färre laxungar överlever
– Under de senaste årtiondena har överlevnaden hos den fisk som släpps ut i Östersjön minskat, men i tidigare undersökningar har det inte undersökts i vilken omfattning smolten äts upp av de djur som finns i de olika utsättningsområdena. Med tanke på de stora skarvkolonier som finns i Dalälvens mynning och att skarv ofta syns i närheten i samband med att smolten släpps ut så har vi länge velat ta reda på hur mycket skarven äter av den utsatta fisken, säger Karl Lundström, forskare vid institutionen för akvatiska resurser på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU Aqua).
Redan förra hösten besökte Länsstyrelsen i Uppsala län ett antal av skarvkolonierna och kunde då konstatera att cirka 200 av de PIT tags som använts hamnat i skarvkolonierna. Under april i år besökte SLU Aqua ytterligare ett antal tidigare skarvkolonier för att göra en mer heltäckande undersökning. Vid SLU:s undersökning hittades ytterligare drygt 300 märken på öarna.
– Vår plan var att också besöka en koloni söder om älvmynningen, men eftersom skarvarna där redan påbörjat årets häckning så måste vi skjuta upp det besöket till hösten, säger Jörgen Rask på SLU Aquas:s fiskeriförsökstation i Älvkarleby.
Smolt livnär skarvarna under utsättningen
SLU-forskarna vill också undersöka resterande öar utanför Dalälven där skarv häckat under senare år för att få en mer heltäckande bild av hur många av de utsatta fiskarna som ätits upp av skarvar, men också av andra fåglar.
– Baserat på vad vi sett hittills från undersökningarna så kan vi konstatera att predation från skarv är en faktor som det inte går att bortse från beträffande vad som händer med den smolt som släpps ut. I en liknande undersökning från Indalsälven kunde vi konstatera att lax- och öringsmolt dominerade dieten hos skarv i utsättningsområdet under den period då smolten släpptes ut, säger Karl Lundström.
– Genom att ta reda på hur stor andel av fisken som äta upp av skarv och andra fåglar och sätta detta i relation till andra påverkansfaktorer så får vi en bättre förståelse av vad som händer med smolten och det är kunskap som förhoppningsvis också kommer till nytta inom förvaltningen och som kan bidra till att vi får en ny skarvförvaltning på plats, säger Ann-Britt Florin, platsansvarig för SLU Aquas fiskeriförsökstation i Älvkarleby.
Märkning av fisk är en viktig metod inom fiskeriforskningen. Märkningarna ger information om till exempel fiskens vandringar, tillväxt, dödlighet och utplanteringarnas lönsamhet. Denna kunskap används bland annat vid planeringen av nya utplanteringar.
Märkning av smolt i Lögdeälven, Västerbotten 2015
Kontakt:
Karl Lundström, forskare, Institutionen för akvatiska resurser, SLU, karl.lundstrom@slu.se
Ann-Britt Florin, forskare, Institutionen för akvatiska resurser, SLU
ann-britt.florin@slu.se
