Innehåll viktigare än skärmtid för små barn

Surfplattorna och framförallt de smarta telefonerna har blivit mentala proteser, både för barn och vuxna. Orden är Mikael Heimanns, professor emeritus i utvecklingspsykologi och forskare vid Linköpings universitet. De senaste tio årens snabba digitala utveckling har gjort att han börjat intressera sig för hur barn påverkas av vara omgivna av uppkopplad teknik och ett ständigt flöde av underhållning. Det har utmynnat i forskningsprojektet Att växa upp i en digital värld  som undersöker hur barns och föräldrars medieanvändning påverkar barn mellan nio månader och två år.

När det gäller den omdebatterade skärmtiden går det inte att sätta några definitiva gränser, menar han.

– Det finns inga argument för att små barn har behov av att använda skärmar. Däremot är det inte så att det automatiskt är skadligt. Det beror ju på vad det är barnen tittar på och hur länge.

Barn möter skärmar överallt

WHO och amerikanska pediatriska föreningen rekommenderar att barn under två år inte ska använda skärmar överhuvudtaget och att barn mellan två och fem år ska ha max en timmes skärmtid om dagen. En orealistisk målsättning, menar Mikael Heimann.

– Det är önsketänkande, så ser inte världen ut. Barn möter skärmar hela tiden. Frågan om barns skärmtid innefattar dessutom även hur föräldrarna använder sina telefoner och datorer. Det måste också räknas med i ekvationen.

Att barnen påverkas av föräldrarnas digitala vanor syns i den pågående studien om familjers medievanor. Där har forskarna till exempel sett ett samband mellan hur många digitala enheter som finns runt barnet och barnets sömn. Barnen i studien var nio månader och de barn vars föräldrar uppgav att det fanns en till två digitala enheter i hemmet sov i genomsnitt en timme mer än de barn som var omgivna av fler digitala enheter.

Ännu vet inte forskarna exakt vad sambandet beror på, men hoppas få svar på under hösten då data från uppföljningen av barnen vid två års ålder bearbetats. Att frågan om hur barn påverkas av skärmar har fler än ett svar, det är Mikael Heimann säker på.

WHO:s rekommendationer har fått kritik från forskarhåll för att ha för svaga belägg för de nya riktlinjerna. En av de som är kritiska är Elza Dunkels, docent i pedagogiskt arbete vid Umeå universitet, som länge forskat om barn och internet.

Handlar mer om stillasittande än skärmar

– WHO:s agerande är jättekonstigt för det finns verkligen inget stöd för den här åldersrekommendationen. WHO tycks egentligen fokusera på stillasittandet som den stora hälsofaran och de har på ett olyckligt sätt kopplat detta till skärmtid – trots att det inte finns något stöd i forskningen för att skärmarna skulle vara orsaken till att människor rör sig mindre.

Att överhuvudtaget tala om skärmtid tycker Elza Dunkels orimligt. Begreppet är så brett att det är inte är användbart.

– Generellt behöver inte barns skärmtid begränsas. Reglerna måste sättas utifrån varje barns förutsättningar. Det som forskningen visar är att det är aktiviteterna som är avgörande: vad barnen gör vid skärmen. Att räkna timmar och minuter är meningslöst.

Att innehållet i program och appar måste finnas med i diskussionen anser också Mikael Heimann. Ofta möter barnen starka färger, glada tillrop och skarpa ljudeffekter. Det blinkar och hoppar och barnen svarar med att titta fascinerat. Men det är aktiviteter som till och med kan vara skadliga.

– För små barn kan det finnas en risk för överstimulering. Saker som går snabbt, med starka ljud och färger, låser barnets uppmärksamhet och gör att det inte kan slita sig från skärmen. Barnet utsätts då för en rad intryck som det inte kan sortera. De starka uttrycken kan också motverka den viktiga träningen i att fokusera uppmärksamheten och lära sig stå ut med att göra saker som är tråkiga.

Men lika viktigt som vad som händer i appar och program är hur tiden utanför skärmen ser ut. Om tryckandet på en surfplatta tar tid från samspelet med vuxna, är det allvarligt poängterar Mikael Heimann.

– Små barn behöver först och främst etablera en trygg relation med sina föräldrar och inom den relationen utforska världen. Där kan digitala verktyg ingå men det viktigaste är att barn undersöker den fysiska världen och att de får uppleva sig själva i samtal med andra.

Långsammare inlärning via skärm

Det är också därför surfplattor inte kan övertrumfa mänsklig kontakt när det gäller att utveckla de yngsta barnens lärande. Inlärning via skärmar gör lärandet långsammare och trögare än tillsammans med en vuxen. Förklaringen är att en tvådimensionell skärm aldrig kan ge så många nyanser och så mycket information som en människa. Dessutom har barn under tre år svårt att överföra kunskap från skärmen till verkligheten utanför.

Det är något som har belagts i en rad olika studier. Bland annat en amerikansk undersökning som testade hur fort 10-månaders-bebisar kunde lära sig mandarin.

– De som tränade mandarin genom regelbundna möten med en person lärde sig snabbt nya ord, men de som fick samma information via en skärm lärde sig ingenting, berättar Mikael Heimann.

Elza Dunkels, som studerat barn och risker på internet, menar att poängen med att sätta skärmar händerna på även de yngsta är att de behöver tränas i att bli digitalt kompetenta.

Datorvana barn tryggare på nätet

I sin egen forskning har hon sett att barn som tidigt får lära sig hantera datorer blir tryggare på internet. De blir bättre på att hantera både reklam och nätmobbing eller om pornografiska bilder plötsligt skulle dyka upp.

– Datorvana barn har lättare för att larma vuxna om de skulle bli utsatta på nätet och det är också lättare för dem att gå vidare utan att ta skada av obehagliga upplevelser. De förklarar sådana händelser med att: ”det var någon annan som gjorde något dumt mot mig, det var inte mitt fel”. Barn utan datorvana däremot kan ta på sig skulden och säga:  ”jag borde inte klickat där” eller ”det var dumt att svara”.

Elza Dunkels slutsats är därför att barn bör få möjlighet att använda till exempel surfplattor så tidigt som möjligt.

– Vi behöver ha datorvana barn. Då är det lättare att börja tidigt än att säga att vid den här exakta åldern börjar vi prata om internet. Låta dem hålla på och peta en skärm så fort de tycker det är roligt.

Men småbarn ska inte lämnas ensamma i sitt utforskande, säger hon.

– När det gäller risker på nätet så ändrar ändras det hela tiden. För fem år sedan var det till exempel tryggt att lämna ett barn med en surfplatta för att titta på olika filmer. Idag har algoritmerna förändrats så mycket att jag inte skulle våga lämna ett barn ensamt. Det är stor risk att det dyker upp märkliga saker som vi inte vill att de ska se.

Mikael Heimann säger att barn under två år bör använda skärmar så lite som möjligt. Men det beror också på hur livet ser ut för övrigt för barnet. Vilken ytterligare stimulans barnet får och hur mycket tid det har tillsammans med föräldrarna

– Men oavsett om man bestämmer en timme eller två timmars skärmtid så är det bra med en struktur och tydlighet kring vilka regler som gäller, säger han.

Text: Lotta Nylander, på uppdrag av forskning.se