Bristande stöd för gravida leder till fler komplikationer

Att få barn är oftast en omvälvande erfarenhet. Därför är ett bra stöd från nära och kära tiden före, under och efter förlossningen av stor betydelse för att kvinnan ska må bra, visar ny forskning. Isländska Sigríður Sía Jónsdóttir undersöker i sin avhandling i vårdvetenskap, som läggs fram vid Linnéuniversitet, sambandet mellan just bristande stöd från gravida kvinnors närstående och de fysiska problem som kan uppstå hos de kvinnor som under graviditeten lider av stark oro och stressymptom. Avhandlingen är baserad på fyra studier, där 562 gravida kvinnor på Island bjöds in att delta om de upplevde stark oro, stressymptom, ångest och depression i graviditetsvecka 16, 25 och 36.

Ökad risk för sjukskrivning

Den huvudsakliga upptäckten var att stark oro och stressymptom påverkar graviditeten och förlossningen. De kvinnor som upplevde stark oro och stress löpte väsentligt större risk att uppleva bäckensmärta, kräkningar och utmattning under graviditeten. De använde också i större utsträckning epiduralbedövning under förlossningen, jämfört med de kvinnor som inte led av stark oro och stress.

Avhandlingen visar även att det var mer sannolikt att de kvinnor som kände stark oro eller stress delvis blev sjukskrivna under graviditeten, generellt 30 dagar före de kvinnor som inte upplevde samma starka oro- eller stressymptom.

Dålig relation kopplat till stark oro

Det var 4,6 gånger mer sannolikt att kvinnor som rapporterade stark oro och stress samtidigt kände missnöje med relationen till sin partner. I genomsnitt gjorde dessa kvinnor även fler besök hos mödravården, förlossningsvården eller barnmorskemottagningen och gick på sjukledighet upp till 45 dagar tidigare än de kvinnor som kände stark oro och stressymptom men som fick starkt socialt stöd från partner och familj.

Sammanfattningsvis visar Sigríður Sía Jónsdóttirs avhandling att det fanns en koppling mellan kvinnor med stark oro och stress i graviditetsvecka 16 och användning av epiduralbedövning som enda bedövning under förlossningen. Avhandlingen visar också att det är viktigt att kvinnor under graviditeten undersöks enligt tillförlitliga psykologiska skalor och att alla kvinnor borde undersökas åtminstone en gång i graviditetsvecka 16. Kvinnor som känner ångest, depression, stark oro eller stress borde bli erbjudna hjälp och behandling. Det borde också uppmärksammas om de dessutom får svagt socialt stöd av partner och närstående.

Kontakt:

Sigríður Sía Jónsdóttir, Háskólann á Akureyri på Island, institutionen för hälso- och vårdvetenskap, Linnéuniversitetet, siaj@unak.is
Tove Nordén, forskningskommunikatör, Linnéuniversitetet, tove.norden@lnu.se