Sverige har fler skjutningar än andra, jämförbara länder. Det handlar ofta om unga män i utsatta områden, men frågan som förbryllar forskarna är varför; varför här och inte på andra ställen?
Få fenomen är så omskrivna och debatterade som de så kallade skjutningarna. Flera lagar har skärpts för att försöka stävja skjutandet och i Malmö har projektet ”Sluta skjut” startats i samma syfte. Hösten 2019 drog polisen igång Operation Rimfrost, en så kallad särskild händelse med fokus på Malmö.
Men trots alla debatter, lagförslag och insatser så är det en fråga som har förblivit obesvarad: Varför skjuts det så mycket i Sverige?
Inte ens erfarna kriminologer har ett svar. Så här sa Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi vid Stockholms universitet, nyligen i en intervju: ”Varför just vi har det här våldet, och inte Tyskland eller Danmark, det vet vi inte.”
Sluta skjut
Sluta skjut är ett samarbete mellan flera myndigheter, bland dem polisen och Malmö stad, för att minska antalet skjutningar och ge stöd åt de som vill lämna ett kriminellt liv. Strategin bygger på en amerikansk modell, GVI (gruppvåldsintervention), som anpassas efter svenska förhållanden.
Operation Rimfrost
Den 10 november 2019 beslutade polisen om en nationell särskild händelse, Rimfrost, för att minska skjutningar och sprängningar i kriminella miljöer. Rimfrost samarbetar med projektet Sluta skjut för att få kriminella att hoppa av.
Mest skjutningar i utsatta områden
I maj 2018 publicerade sex svenska forskare en studie i tidskriften European Journal on Criminal Policy and Research. Forskarna studerade skjutningar i Sverige 1996–2015 och konstaterade att för män mellan 15 och 29 år ökade risken att utsättas för skjutvapenvåld femfaldigt under de här 20 åren. Jämfört med 13 andra västeuropeiska länder hade Sverige flest skjutningar bland män i åldrarna 15–29 år. Det skjuts till exempel tio gånger fler män i åldersgruppen i Sverige än i Tyskland. För män över 30 år hamnade Sverige däremot på ett genomsnitt.
Manne Gerell, lektor vid Malmö universitet var en av forskarna bakom studien. Förutom att det handlar om unga män är det också känt att skjutningarna är koncentrerade till utsatta områden där även bilbränder har ökat.
– Många av de samhällsproblem vi idag fokuserar mycket på verkar ha att göra med just denna grupp – unga män i utsatta områden. Detta är ett fråga där vi behöver lära oss mer – varför har denna utveckling tagit plats i Sverige? Egentligen vet vi ingenting, det är ingen som har undersökt det mer formellt, säger Manne Gerell.
Lösa gäng, normförskjutning och utländsk bakgrund
En förklaring till det extrema våldet som brukar framhållas är att de kriminella gängen i utsatta områden består av lösa sammansättningar utan tydliga ledare.
– Det köper jag, men vad är det som har gjort att de har växt fram just i Sverige?
En annan, liknande förklaring är att det har skett en normförskjutning, att grovt våld har blivit ett allt viktigare medel för att lösa konflikter, hävda sig eller ta marknadsandelar i droghandeln.
– Men då kan man igen fråga sig varför här och inte på andra ställen?
En hypotes som enligt Manne Gerell kan ha ett högre förklaringsvärde har med invandring och integration att göra.
– Det är svårt att bortse från det eftersom de flesta som skjuter har utländsk bakgrund, men frågan är hur det påverkar och hur mycket. Det är ingen som har jämfört Sverige med andra länder, säger Manne Gerell.
En möjlig studie vore att systematiskt samla in data om skjutvapenmord från olika länder och jämföra invandring, fattigdom, lagstiftning, hur brottslighetens struktur ser ut.
– Den analysen skulle kunna ge en första pusselbit, säger Manne Gerell.
Liten minskning av skjutningar
I november 2016 började polisen föra statistik över skjutningarna. Så här ser siffrorna ut för de tre senaste åren:
- 2017: 324 (43 döda)
- 2018: 306 (45 döda)
- 2019 (fram till november): 297 (32 döda)
Antalet skjutningar har alltså minskat de senaste åren, men minskningen är liten och en summering av de tre åren som polisen fört statistik är dyster läsning: 927 skjutningar i Sverige där 120 personer har dödats.
Anna Hedlund, forskare i socialantropologi vid Lunds universitet, studerar just nu olika metoder som har använts internationellt för att stoppa skjutvapenvåld. En av dem är projektet ”Sluta skjut” som ska få unga män i Malmö att sluta skjuta på varandra. Strategin bygger på en amerikansk modell, Group Violence Intervention (GVI), som har fungerat i USA.
– Jag tittar på olika metoder som har använts för att stoppa skjutvapenvåld, vad som har fungerat och inte fungerat i andra länder, säger Anna Hedlund.
Kunskap krävs för att förebygga
Eftersom gängstrukturen i USA och Sverige skiljer sig åt måste metoden anpassas till svenska förhållanden.
– Det är det man håller på att testa nu, det finns ingen enkel metod som har fungerat överallt. Man kommer inte att kunna se resultat förrän långt framöver. Jag tror att det vi nu ser med skjutningarna i Sverige är konsekvensen av att det inte har skett tillräckligt med brottsförebyggande arbete.
Hur viktigt är det att veta varför det skjuts?
– Jag tror att det är jätteviktigt. Som forskare behöver vi mer information om de här grupperingarna och har inte tillräckligt god inblick i vad det är som händer. Det är väl första steget att ta reda på det. En del i min studie är att göra intervjuer med individer som rör sig i kriminella miljöer, det ska jag försöka börja med snart.
Hon hoppas kunna intervjua de personer som är i kontakt med projektet Sluta skjut*.
– Det är säkert därför det inte har gjorts; det är svårt att lokalisera vilka de är och få dem att ställa upp på intervjuer. Men jag tror att det är viktigt att få veta mer om deras egna erfarenheter.
Text: Johan Frisk på uppdrag av forskning.se
Fotnot: Sedan denna artikel publicerades har Anna Hedlund genomfört intervjuer med personer i projektet Sluta skjut. Resultatet av intervjuerna finns i rapporten Ingen förtjänar att dö – en intervjustudie om hur individer i kriminella miljöer i Malmö ser på skjutvapenvåld och möjligheten att hoppa av (pdf).
