Osäker inkomst och svaga social nätverk. Det är verkligheten för många andra generationens egenföretagare med utländsk bakgrund. Därför är det tveksamt att förbehållslöst argumentera för egenföretagande som en bra väg till integration och avancemang i samhället, menar forskare inom social arbete.
Politiker har ofta satt stor tilltro till att egenföretagandet ska utgöra en kraft för att andra generationens unga med utländsk bakgrund ska avancera ekonomiskt och integreras i arbetslivet och i samhället i stort.
Men forskning visar att det också finns unga företagare som inte följer politikernas förutsägelser om ekonomiskt avancemang. Många unga som startar eget företag hamnar i en situation med osäker inkomst och svaga sociala skyddsnät, visar en ny avhandling i socialt arbete från Linnéuniversitetet, författad av Anneli Muhr.
Många lämnar skolan tidigt
– Många av dessa unga företagare befinner sig på en mer osäker, informell arbetsmarknad, och hamnar delvis utanför de offentliga välfärdssystemen. Det finns därför svaga vetenskapliga belägg för att förbehållslöst argumentera för egenföretagandet som den centrala lösningen till att gruppen ska integreras på arbetsmarknaden och i samhället i stort, säger Anneli.
Anneli Muhr har även fördjupat sig i hur det kommer sig att andra generationens unga med utländsk bakgrund väljer att starta eget företag. Hittills har forskningen till stor del fokuserat på resursstarka och välutbildade unga som genom sitt företagande strävar mot att avancera på arbetsmarknaden. Med sin avhandling vill Anneli synliggöra andra generationens unga egenföretagare i hela sin bredd.
– För många i denna grupp är det deras brist på utbildningsresurser snarare än deras starka utbildningsresurser som driver på företagsbeslutet. De flesta unga lämnar skolan tidigt för att starta eget. De avancerar inte, utan fortsätter inom liknande handels- och servicebranscher som sina föräldrar och sin släkt, där relativt slitsamma livsmönster förs över mellan generationerna, säger Anneli.
