Höga halter av tarmhormonet GIP i blodet kan öka risken för hjärtkärlsjukdom. Det visar forskning från Lunds universitet och Skånes universitetssjukhus. GIP bildas i tarmarna när vi äter.
Att tarmhormonerna GIP och GLP-1 (glucose-dependent insulinotropic peptide och glucagon-like peptide) är viktiga för insulinproduktionen i bukspottskörteln är välkänt. Det är hormoner som bildas i tarmarna när vi äter och som reglerar kroppens insulinproduktion, upptag av näringsämnen, aptit och energiutnyttjande vilket gjort dem till viktiga terapeutiska mål för att behandla högt blodsocker hos patienter med typ 2-diabetes.
Direkt stimulering av GIP-receptorn
Men behandling med läkemedel som stimulerar frisättning av GLP-1 har, utöver att de sänker blodsockret, även visat sig vara skyddande mot hjärt-kärlsjukdom.
GIP – Gastric Inhibitory Polypeptide
GIP är ett hormon i mag-tarmkanalen som består av en polypeptid med 43 aminosyror Det hämmar utsöndring av magsyra och stimulerar till frisättning av insulin.
– Nu indikerar allt fler studier att GIP och/eller direkt stimulering av GIP-receptorn tvärtom kan ha negativa kardiovaskulära effekter och leda till hjärtkärlsjukdom, säger Martin Magnusson, överläkare inom kardiologi på Skånes universitetssjukhus, docent i kardiovaskulära sjukdomar och Clinical Fellow vid Wallenberg Centre for Molecular Medicine (WCMM), Lunds universitet
Svenska och finska deltagare
I den epidemiologiska studien har forskare använt sig av data och blodprov från två stora befolkningsstudier – Malmö Kost Cancer-studien, Sverige och Botniastudien, Finland – för att studera sambandet mellan GIP- och GLP-1-nivåer och prognos för kardiovaskulär sjukdom och för tidig död.
I studien ingick 8051 individer (Malmö Kost Cancer: 3479 patienter, medelålder 72 år, 59 procent kvinnor och medeluppföljningstid 5,1 år respektive Botnia: 4572 individer, medelålder 50 år, 53 procent kvinnor och medeluppföljningstid 8,8 år). Cirka 5 procent av dessa hade diabetes.
– Resultatet visar att fysiologiskt höga nivåer av GIP var associerat med 30 procents ökad risk för död beroende på kardiovaskulär sjukdom och 20 procents ökad risk att dö i förtid oavsett orsak jämfört med dem som inte hade höga GIP-nivåer.
– Mendelska randomiseringsanalyser visade också att genetiskt förhöjt GIP var associerat med kardiovaskulär sjukdom vilket talar för att det kan finnas ett kausalt samband. GLP-1-nivåerna hade dock inget signifikant samband med dödlighet eller kardiovaskulär sjukdom, säger Martin Magnusson.
Diabetespatienter får GIP-höjande läkemedel
Martin Magnusson betonar att fynden är mycket intressanta, men skall i nuläget betraktas som i första hand hypotesgenererande även om resultaten tyder på att det föreligger orsakssamband mellan GIP-nivåer och hjärt-kärlsjukdom. Det återstår mycket att undersöka.
– Eftersom endast en bråkdel av individerna i vår studie hade diabetes vet vi inte hur GIP- nivåer är associerat med dödligheten i en renodlad diabetespopulation. Men detta är något vi planerar att undersöka inom ramen för forskningsprojektet ANDIS (Alla Nya Diabetiker i Skåne).
– Många diabetespatienter behandlas med läkemedel som indirekt höjer GIP-nivåer i blodet och därför är det viktigt att göra dessa ytterligare studier för att komma till klarhet gällande vad som ligger bakom våra epidemiologiska fynd, säger Martin Magnusson.
Kontakt:
Martin Magnusson, läkare inom kardiologi på Skånes universitetssjukhus, docent vid Lunds universitet, martin.magnusson@med.lu.se
