För att tidigt upptäcka språk- och kommunikationsstörningar screenas barn inom barnhälsovården vid 2,5 eller 3 års ålder. De kan med fördel screenas redan vid 2,5 års ålder, enligt forskning i Uppsala.
– Studiens resultat visar att det är säkert att flytta screeningen från 3 till 2,5 år. Screeningen behöver dock ske i en tvåstegsprocess så att de barn som inte klarar testet, men inte uppvisar bristande kontakt- och samspelsförmåga, följs upp vid 3 år, säger Laleh Nayeb, logoped inom länslogopedin på Akademiska sjukhuset, ansvarig för den aktuella studien.
Språkstörning är en av de vanligaste funktionsnedsättningarna bland barn. I genomsnitt har sju procent av alla barn i förskoleåldern svårigheter med språk, tal och kommunikation som uppfyller diagnosen språkstörning, Developmental Language Disorder (DLD). Barn med språkstörning kan ha svårigheter i kommunikationen, nedsatt språkförståelse och/eller uttrycksförmåga vilket innebär svårigheter att ta till sig och förstå muntlig information och/eller ha svårigheter att uttrycka sig.
Ju tidigare upptäckt, desto bättre
Laleh Nayeb framhåller att det är positivt med så tidig upptäckt av kommunikations- och språkstörning hos barn som möjligt eftersom den språkliga förmågan, inklusive kommunikation, uttal, ordförråd och samspel etc, utvecklas mycket snabbt i 2-3 års åldern och värdet av tidig intervention ska inte underskattas.
Språkscreening är en av de mest utvärderade metoder som används inom barnhälsovården (BHV) för att tidigt upptäcka språk- och kommunikationsstörningar. I Sverige har det länge funnits två olika screeningmetoder: en som används vid 2,5 och en vid 3 år. Den senare metoden finns i ungefär hälften av alla regioner, bland annat i Uppsala och Stockholm vilket har validerats i den här studien.
Tidigare screeningsålder rekommenderas
I den aktuella studien ingick 105 barn i 2,5 årsåldern, som fick genomföra samma test som den som normalt görs vid 3 år. Enda skillnaden var att barnen skulle kunna säga tvåordsatser (till exempel mamma äta) istället för treordsatser (till exempel mamma äta banan).
– Resultaten visar att en tiondel av barnen inte klarade testet vilket är fler än i samband med screening vid 3 års ålder. Bland studiebarnen var språkstörning vanligare, men en del 2,5 åringar var helt enkelt inte tillräckligt mogna för ett formellt test. Screeningen hittade barn med måttlig till grav språkstörning med stor säkerhet. Föräldrar som var oroliga för barnets språk visade sig ha rätt, alltså att barnen hade en påvisad språkstörning, något som vi känner igen från tidigare studier, berättar Laleh Nayeb.
I det nationella barnhälsovårdsprogrammet ingår sedan 2016 ett teambesök av läkare och sjuksköterska vid 3 år, och man har därför rekommenderat en flyttning av språkscreeningen till 2,5 år.
Uppföljning hos logoped
– Flera regioner som tidigare använde treårsmodellen inför nu den modifierade screeningen vid 2,5 år med möjlighet att följa upp vid 3 år i samband med ett uppföljande besök då man träffar team med läkare och logoped, fortsätter Laleh Nayeb.
Barn som fångas in via språkscreeningen remitteras till logopedmottagningarna i Region Uppsala. Till barnlogopeder inom länslogopedin remitteras mellan 700-800 barn i åldern 0-6 år per år med svårigheter inom språk, tal och kommunikation.
För barn upp till sex år erbjuds antingen individuell behandling eller föräldrautbildning som ett behandlingsalternativ. Handledning till barnets nätverk i grupp genom föräldrautbildning är den vanligaste behandlingen i Uppsala. I utbildningarna får föräldrar kunskap om hur man bäst kan stötta sitt barn i kommunikations- språk- och talutvecklingen.
Kontakt:
Laleh Nayeb, logoped inom länslogopedin/Folke Bernadotte regionrehabilitering och doktorand vid Uppsala universitet, laleh.nayeb@akademiska.se eller laleh.nayeb@pubcare.uu.se
