Hårt liv som piga och dräng i början av 1600-talet
De skulle lyda och arbeta. Blev de slagna eller bestulna var flykt ett mer realistiskt alternativ än att dra husbonden inför rätta. I en ny avhandling om livet som piga och dräng i början av 1600-talet kartläggs tjänstehjonens arbetsuppgifter och relationen till husbönderna, men också vilka de umgicks med, slogs och bråkade med och vilka sexuella relationer de kunde upprätthålla. Det är en berättelse om brott, tragedier och övergrepp och om vardagens slitsamma lunk.
Den som var utan egendom var i det tidigmoderna samhället tvungen att tjäna som tjänstehjon. Dessa drängar och pigor var ofta unga och ogifta, och skulle idealiskt vara som husbondens barn: De skulle lyda och arbeta, medan husbonden skulle skydda och leda.
I en avhandling i historia kartläggs tjänstehjonens arbetsuppgifter och relationen mellan dem och deras husbönder med hjälp av Stockholms tänkeböcker från åren 1600 till 1635. Även deras relationer utanför hushållet kartläggs: vilka de umgicks med, slogs och bråkade med och vilka sexuella relationer de kunde upprätthålla i staden.
Från andra städer runt Östersjön
Genom berättelser om brott, tragedier och övergrepp pusslas även en annan berättelse ihop, en berättelse om vardagens slitsamma lunk. Studien ger en bild av hur livet för den som levde sitt liv i underordning kunde te sig i det tidiga 1600-talet.
– Mellan var tionde och var femte person i det tidiga 1600-talets Stockholm tjänade som dräng eller piga. Detta tyder på att tjänstefolkssystemet kan ha varit etablerat i Stockholm och Sverige något tidigare än vad tidigare forskning har antagit. De verkar ofta ha varit inflyttade från andra städer runt Östersjön och kan ha fungerat som länkar i släkt- och handelsnätverk som sträckte sig över havet, säger Paul Borenberg, doktorand vid Göteborgs universitet.
Flydde hellre än att dra husbonden inför rätta
Medan 1700-talets tjänstefolk hade god förmåga att dra sina husbönder inför rätta tycks dessa möjligheter ha varit sämre för 1600-talets pigor och drängar.
– Om de blev slagna, bestulna eller illa behandlade krävdes hjälp utifrån, av andra husbönder eller släktingar, för att drängarna och pigorna skulle få upprättelse i domstol. Därför valde många istället att fly hushållet hellre än att dra sin husbonde inför rätta.
Tjänstefolket levde dock inte sitt liv i underdånig tysthet. Drängar drack tillsammans på stadens krogar och bråkade på gatan medan pigor stod på torget och munhöggs med gifta kvinnor. Dock umgicks tjänstefolket i huvudsak med andra unga och ogifta människor.
Allt-i-allohjälpredor
Paul Borenberg har även undersökt vilka arbetsuppgifter tjänstefolket utförde.
– Deras vanligaste sysslor var att springa ärenden, hämta och vakta saker, sköta försäljning och transport och på olika sätt vara allt-i-allohjälpredor åt sina husbönder. Drängarna var oftare än pigorna ute på långväga resor eller i stadsrummet medan pigornas arbete i högre utsträckning var knutet till hemmet, till sysslor som att städa, tvätta och ta hand om sjuka.
Tidigare forskning har menat att könsarbetsdelningen i tidigmodern tid var flexibel.
– Det stämmer med mina resultat, men jag vill betona att det inte innebar att de vanligen gjorde samma sak. Drängarnas och pigornas sysslor var olika, säger Paul Borenberg.
Avhandling:
Tjänstefolk: vardagsliv i underordning, 1600-1635
Kontakt:
Paul Borenberg, doktorand i historia vid Göteborgs universitet, paul.borenberg@gu.se
