2 juli 2020

Lövsalsfåglars två olika byggsätt uppkom parallellt i evolutionen

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

För att locka honor till parning bygger lövsalsfågeln en jättelik lövsal där han dansar och visar upp sina finaste föremål. Detta saknar motstycke i djurvärlden, men trots det har förmågan uppkommit två gånger oberoende av varandra, visar en dna-studie. Förutsättning har varit att arten lever i en miljö med föda i överflöd, menar forskarna bakom studien.

Djurvärldens största byggnadsverk konstrueras av lövsalsfåglar i Nya Guinea och Australien. Varje hane bygger sin egen lövsal som kan vara två meter hög och är utsmyckad med färggranna föremål hämtade från naturen eller till och med från närliggande mänsklig bebyggelse.

Uppträder i lövsalen

Hannarna uppträder för honor vid sin lövsal genom att visa sina finaste föremål och röra sig i särskilda mönster. De befruktade honorna kommer sedan bygga ett eget bo och föda upp ungarna själv.

Det finns två huvudtyper av lövsalar, dels sådana som liknar majstänger, dels sådana med väggar runt fåglarna. Forskare har nu lyckats kartlägga evolution och släktskap bland familjens 28 arter, och kan konstatera att förmågan att bygga dessa båda typer uppkom oberoende av varandra.

Lövsalsfåglarnas fantastiska konstruktioner har ingen motsvarighet i djurvärlden, säger professor Per Ericson vid Naturhistoriska riksmuseet. Därför har ingen tidigare föreslagit att förmågan skulle kunna ha utvecklats i två grupper av lövsalsfåglar oberoende av varandra.

Trots att lövsalalar är djurvärldens mest extrema byggnadsverk har förmågan utvecklats två gånger i evolutionen. Foto Lars Petersson.

Honorna godkänner bara det allra bästa

Evolutionen av dessa enastående lövsalar och dekorationer drivs av att honorna är extremt kräsna i sina val av partners. De godkänner bara de allra bästa konstruktionerna och endast en handfull av hannarna i ett område ges möjlighet att para sig.

Att bygga och dekorera lövsalarna är mycket tidskrävande. Därför kan beteendet bara utvecklas om fåglarna har mycket tid över från att leta föda, det vill säga i miljöer där tillgången till föda är mycket god. Det är talande att de grupper av fåglar hos vilka de mest komplexa parningsbeteendena utvecklats, t.ex. lövsalsfåglar, paradisfåglar och manakiner, lever i relativt stabila tropiska miljöer och i huvudsak livnär sig på frukt.

Studien är en del av ett större samarbete kring evolution och genetiska anpassningar hos lövsalsfåglar i Nya Guinea och Australien finansierat av Vetenskapsrådet. I projektet ingår forskare från Sverige, Australien och Kina.