Människans påverkan kan förklara nittiosex procent av alla utdöda däggdjursarter under de senaste drygt hundratusen åren, enligt en nyligen publicerad forskningsstudie.
Under de senaste 126 000 åren har takten med vilken däggdjur dör ut ökat med 1 600 gånger om man jämför med naturliga nivåer av utdöenden. Enligt den nya forskningsstudien beror denna ökning nästan uteslutande på människans påverkan.
Människans inverkan större än klimatets
Studien visar också att även förhistoriska människor hade en betydande negativ effekt på biologisk mångfald – och den var större än de mest genomgripande klimatförändringarna i jordens moderna historia, som till exempel den senaste istiden.
– Vi finner i princip inga bevis för klimatdrivna utrotningar under de senaste 126 000 åren. Istället ser vi att mänsklig påverkan förklarar 96 procent av utdöenden bland däggdjur under denna tidsperiod, säger en av forskarna av bakom studien, Daniele Silvestro från Schweiz.
Studien, publicerad iden vetenskapliga tidskriften Science Advances, motsäger den syn en del forskare har; att starka klimatförändringar är den största orsaken bakom utdöendet av de flesta förhistoriska däggdjuren. Istället pekar de nya fynden på att däggdjursarter var motståndskraftiga även för extrema förändringar i klimatet.
– Däremot utgör nuvarande klimatförändringar, i kombination med bland annat tjuvjakt och andra människorelaterade aktiviteter, ett stort hot mot många arter, säger Daniele Silvestro.
Stor mängd fossiler har analyserats
Mängder av data från fossiler ligger bakom forskarnas slutsatser. 351 däggdjursarter, som har dött ut sedan början av övre pleistocen, har analyserats. Bland annat ikoniska arter som mammut, sabeltandad tiger och jättesengångare. Fossildata från Zoological Society of London, har varit till stor hjälp i arbetet.
Övre pleistoscen. Geologisk epok mellan 126 000 – 11 700 år före nutid.
– Men dessa utdöenden skedde inte konstant och med en jämn takt. Istället kan man se bevis för kraftiga ökningar av utdöenden över olika kontinenter vid samma tid som människan först satte sin fot där. Och på senare tid har mängden utdöenden orsakade av människan ökat igen, denna gång på global skala, säger Tobias Andermann, Göteborgs universitet. Han har lett studien tillsammans med ett forskarlag från Sverige, Schweiz och Storbritannien.
Utrotningstakten kan öka om inget görs
Idag är utrotningshastigheten av däggdjur den största sedan slutet av dinosauriernas era, enligt forskarna. Med hjälp av datorsimuleringar förutspår de dessutom att denna takt kommer fortsätta att öka fram till år 2100 och nå en hastighet av utdöende upp till 30 000 gånger högre än den naturliga. Detta om vårt mänskliga beteende och förlusten av biologisk mångfald fortsätter.
– Trots dessa dystra prognoser så kan vi fortfarande vända trenden. Vi kan rädda hundratals om inte tusentals arter från utrotning med mer riktade och effektiva strategier för konservering. Men för att uppnå detta måste vi öka vår kollektiva kunskap om den växande biodiversitetskrisen och vidta åtgärder för att bekämpa denna globala kris. Vi har ont om tid. För varje förlorad art, förlorar vi för alltid en unik del av jordens naturhistoria, säger Tobias Andermann.
Vetenskaplig artikel:
The past and future human impact on mammalian diversity. Science Advances.Kontakt:
Tobias Andermann, Göteborgs Centrum för Globala Biodiversitetsstudier, institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet, tobias.andermann@bioenv.gu.se
Alexandre Antonelli (UK), a.antonelli@kew.org
Daniele Silvestro, daniele.silvestro@unifr.ch
