De var flyttbara, varma och lätta att massproducera, och de representerade alla sociala skikt i samhället. Trähusen hade en fundamental betydelse i det tidigmoderna Sveriges stadsmiljö visar en avhandling i arkeologi vid Göteborgs universitet. Samtidigt är de enda historiska husen som bevarats oftast av sten.
– Något som förvånade mig var att husbyggnation i korsvirkesteknik var så vanlig utanför Skåne och Halland, korsvirkeshus fanns även i Göteborg, säger Andrine Nilsen, doktorand i arkeologi vid Göteborgs universitet.
Hennes avhandling behandlar svensk stadsbebyggelse i trä från år 1470 till 1800 och jämför trähusbebyggelsen över och under mark i Göteborg, Nya Lödöse, Falun och Stockholm.
Andrine Nilsen efterlyser en större uppmärksamhet och noggrannhet i undersökningen av arkeologiska lämningar av trähus, med mer detaljerad dokumentation när sådan är möjlig.
– Det behövs en breddad förståelse för variabiliteten av planlösningar, byggnadstekniska blandningar av till exempel knuttimring, korsvirke och skiftesverk och deras geografiska utbredning.
Ett spännande resultat hon kom fram till är att nya isoleringsstrategier för ett varmare inomhusklimat kom som en reaktion på den lilla istiden, cirka 1430–1850.
Tvärdisciplinära studier
Andrine Nilsen betonar vikten av tvärdisciplinära studier, i detta fall arkeologi, och av bevarade hus och historiska källor.
– Trähusen (det vanliga) kan inte alltid förlora mot exempelvis stenhus som ses som atypiska eller unika inom kulturmiljödiskussionen. Det vanliga kanske ligger närmare det som fler föredrog och i sin tur relaterar fler minnen, som också är intimt förbundet med det traditionella.
Stenhusen var oerhört få i de flesta tidigmoderna svenska städer och företräder sällan bebyggelsen i stort, men de är ofta de enda historiska husen som bevarats. Därför måste svensk trädstadshistoria sökas arkeologiskt, vi vet idag ganska lite om hur städerna såg ut och fungerade.
– De få återstående tidigmoderna trähusen i stadsmiljö bör därför behandlas med den respekt de förtjänar, de har nu blivit det unika eller atypiska på grund av bränder, rivningar och ogenomtänkta renoveringar. Trähusen representerar dessutom alla sociala skikt i samhället vilket bör framgå i bevaringsprogrammen.
Förorter viktiga för förståelsen
Andrine Nilsen visar på vikten av att ta ett steg bort från en rent teknisk undersökning av hus, för att istället sätta husen i ett samtida och nutida socialt sammanhang och belysa dem från flera olika aspekter.
Hon betonar att vi för att förstå den tidigmoderna staden också måste undersöka den perifera stadsbebyggelsen direkt utanför stadstullarna.
– Majorna, utanför dåvarande Göteborg, hade djuphamnen och möjliggjorde Göteborgs ekonomiska expansion. Majorna var också hem till en stor del av Göteborgs arbetskraft, men även till sjökaptener och andra som föredrog det havsnära läget utanför tullarna. Förstäder skyddas sällan av fornminneslagen som ofta följer stadsgränsen och därför undersöks de sällan arkeologiskt. Följden blir gärna stereotypa föreställningar, utan genomträngande djupare studier, som kan vara direkt missvisande.
Den tidigmoderna staden hade mycket gemensamt med den moderna staden, exempelvis en stadsplan med reglerade raka gator och torg. I Göteborg hade den också ett kanalsystem. Stadsdelar med bevarad historisk miljö är ofta uppskattade bostadsområden.
– Förhoppningsvis bidrar min studie till ett ökat bevarande av historiska miljöer och att trähusen uppvärderas inom kulturmiljön.
Avhandling:
Vernacular buildings and urban social practice – Wood and people in early modern Swedish society
Kontakt:
Andrine Nilsen, Göteborgs universitet, andrine.nilsen@gu.se
