I Alzheimers sjukdom klumpar ett protein ihop sig i hjärnan och gör att de drabbade tappar minnet. Forskare vid Uppsala universitet beskriver nu en behandlingsmetod som ökar kroppens egen nedbrytning av byggstenarna som leder till att proteinet klumpar ihop sig.
Vid Alzheimers sjukdom börjar proteinet amyloid-beta klumpa ihop sig. Denna process brukar kallas aggregering och klumparna som skapas kallas aggregat, eller plack. De behandlingsmetoder mot Alzheimers sjukdom som finns i kliniska prövningar idag försöker binda de sjukdomsorsakande aggregaten, men de lyckas inte binda till de minsta aggregaten som många menar är de mest giftiga för nervceller.
Byggstenarna bryts ner
I den behandlingsmetod som Uppsalaforskarna nu har utvecklat i sin nya forskningsstudie, utförd på möss, bryts byggstenarna till aggregaten ner innan de hinner aggregera. Behandlingsmetoden minskar därför bildningen av alla typer av aggregat.
Amyloid-beta och aggregat i Alzheimers sjukdom
Alzheimers sjukdom orsakas av att proteinet amyloid-beta börjar klumpa ihop sig. Denna ihopklumpning brukar kallas aggregering. Amyloid-beta som inte är aggregerat finns hos alla människor och orsakar inte någon sjukdom, men när det börjar klumpa ihop sig blir det giftigt. I början är dessa aggregat så små att de inte syns med vanliga mikroskop. När de är så små kan de ganska obehindrat förflytta sig i hjärnan och skada nervceller. Om tillräckligt många nervceller dör så blir man sämre på att minnas saker.
Aggregaten fortsätter att växa och till slut blir de så stora att man kan se dem för blotta ögat. Då brukar de kallas plack. Hos personer som dött av Alzheimers sjukdom finns plack i en stor del av hjärnan.
Tidigare trodde man att det var just dessa plack som var farliga, men nu tror de flesta forskare att placken inte gör så mycket skada då de är stora och orörliga. Det är istället de mindre aggregaten som är de farligaste. Även dessa aggregat varierar mycket i storlek och de allra minsta har varit mycket svåra att komma åt med olika behandlingsmetoder.
Man har länge känt till att den peptid som forskarna har använt, somatostatin, kan aktivera kroppens egen nedbrytning av amyloid-beta, byggstenarna bakom aggregaten. Man har dock inte kunnat använda somatostatin som ett läkemedel tidigare eftersom det försvinner från blodet på några minuter och inte kommer in i hjärnan där aggregaten bildas.
Substansen verksam längre
– För att kunna använda somatostatin som behandling, har vi satt på ett hjärntransportör-protein som gör att det tar sig in i hjärnan. Detta var mycket effektivt. När vi satte på transportören såg vi även att tiden som somatostatinet var kvar i hjärnan ökade till flera dagar vilket är fantastiskt, säger Fadi Rofo, doktorand vid institutionen för farmaceutisk biovetenskap och förstaförfattare till studien.
Forskarna såg störst effekt i hippocampus, den del av hjärnan som bildar minnen och som drabbas först vid Alzheimers sjukdom.
Hopp om få biverkningar
– Att vi ser att effekten är tydligast i just hippocampus är väldigt bra. Våra förhoppningar är att den här metoden då kommer kunna verka väldigt specifikt och ha få biverkningar, vilket har varit ett problem i andra studier, säger Greta Hultqvist, forskare vid institutionen för farmaceutisk biovetenskap, som har lett forskningsstudien.
Även om studien är gjord på möss tror forskarna att somatostatin skulle ha samma effekt på människa och att denna typ av behandling skulle kunna vara mer effektiv än de som hittills testats.
Vetenskaplig artikel:
Enhanced neprilysin-mediated degradation of hippocampal Ab42 with a somatostatin peptide that enters the brain, (Fadi Rofo, Canan Ugur Yilmaz, Nicole Metzendorf, Tobias Gustavsson, Chiara Beretta, Anna Erlandsson, Dag Sehlin, Stina Syvänen, Per Nilsson, Greta Hultqvist, 2020), Theranostics
Kontakt:
Greta Hultqvist, institutionen för farmaceutisk biovetenskap, Uppsala universitet, greta.hultqvist@farmbio.uu.se
