Migranterna hade en livsstil och ett sätt att leva som inte förväntades inom den svenska strategin. Det ser ut som om de ansvariga helt missade detta i sina förberedelser, säger Komalsingh Rambaree, docent i socialt arbete vid Högskolan i Gävle.
Komalsingh Rambaree är vice president för International Consortium for Social Development (ICSD) och styrelseledamot i Internationella rådet för social välfärd-Sverige, ICSW-Sverige. ICSD beslöt under våren att undersöka hur olika länder hanterat pandemin.
Vid en katastrof som en pandemi är migranter och nyligen anlända alltid sårbara, menar han. Och det gäller i alla länder.
– Svenska myndigheter borde efter den stora invandringen 2015 vetat att detta är en sårbar grupp, och haft en strategi som innehållit mekanismer för att skydda dem.
Myndigheterna saknade beredskap
Med vetskap om en kommande pandemi måste de sårbara grupperna identifieras, men myndigheterna hade ingen plan för detta, menar Komalsingh Rambaree.
Det handlar inte bara om hur information ska förmedlas, utan också om att försäkra sig om att människor förstår informationen.
Myndigheten kan säga: ”Alla måste hålla avstånd”. Men vad betyder den informationen egentligen? Kan man gå till affären och hålla avstånd där, och sedan gå hem till en stor släkt?
– Migranterna hade en livsstil och ett sätt att leva där många levde i utökade familjer. Det ser ut som om de ansvariga för den svenska strategin i början av pandemin helt missade detta, säger Komalsingh Rambaree.
Lokala grupper som larmade
– Det var inte heller myndigheterna som försökte försäkra sig om att de marginaliserade grupperna fick denna information, säger Nessica Nässén, adjunkt i socialt arbete, som deltog i studien.
I början översattes inte informationen från Folkhälsomyndigheten och det var gräsrotsorganisationer som steg fram och försökte översätta, konstaterar hon. Även lokala organisationer, små grupper och lokalsamhällen höjde sina röster om vad som höll på att hända.
När uppgifter om hur covid-19 slagit i Stockholm publicerades, blev det uppenbart att många av de som avlidit, och var överrepresenterade på sjukhusen i Stockholmsområdet, var människor som kommit från andra länder och som bodde i socio-ekonomiskt och geografiskt marginaliserade områden.
– Först då insåg myndigheterna att de misslyckats även med att skydda denna grupp.
Den svenska strategin blev reaktiv
Och då var det försent, dessa människor arbetade i äldrevården och på sjukhusen, körde våra bussar och taxibilar. Nessica Nässén ser den svenska strategin som reaktiv, då den bara justerats i små steg hela tiden.
– Allt tog för lång tid, till exempel att få fram skyddsutrustning till dem som arbetade på äldreboenden, och det är först nu som man säger att skolelever som har sjuka familjemedlemmar inte ska gå till skolan,
– Många i de marginaliserade grupperna hade väldigt osäkra anställningar, de var tvungna gå till arbetet. De gjorde sin plikt, men sveks. De lämnades ensamma och tänktes inte ens på av myndigheterna, säger Nessica Nässén.
En strategi för en homogen befolkning
Den svenska strategin, byggde också väldigt mycket på tillit, utan att ta hänsyn till att alla invandrare inte alls hade samma historiska tradition, säger Nessica Nässén.
– De baserade en hel strategi på förutsättningen att alla var svenskar, och har levt i Sverige i generationer. Det var en strategi för en homogen befolkning, säger hon.
En stor del av medelklassen är full av förtroende för strategin, de som kunnat arbeta hemifrån under goda förhållanden, och kunnat ta hand om barn som kanske inte kunnat gå till skola och förskola. Den gruppen har blivit väldigt skyddad.
– Det är de som inte är del av denna homogena grupp, som hela tiden måst höja sina röster: ”Detta funderar inte”, säger Nessica Nässén.
Många politiker, och en stor del av befolkningen, lever med en världsbild som tidigare var sann men inte längre är det. En bild av Sverige som ett land alla ser upp till. Myndigheterna har tänkt: ”Vi kommer att klara detta, för vi har en historia av att göra det”, menar Komalsingh Rambaree.
– Men Sverige är inte samma land som det var på 70- och 80-talen. Sverige har minskat sina sociala utgifter, där andra länder ökat dem. Många länder i Europa har idag en bättre hälso- och sjukvård, säger han.
ICSD – International Consortium for Social Development – fungerar som förmedlare av information om internationell social utveckling. Konsortiet främjar samarbete mellan personal från organisationer som FN, Världsbanken, UNESCO och UNICEF samt mellan yrkesorganisationer inom socialt arbete och institutioner för högre utbildning.
ICSW – International Council on Social Welfare – är en global paraplyorganisation som har som övergripande mål att främja social och ekonomisk utveckling för att minska fattigdom och utanförskap.
Den består av nationella kommittéer i mer än sjuttio länder indelade i nio regioner.
ICSW har konsultativ status i flera av FN:s underorgan som ECOSOC, FAO, UNICEF, ILO, UNESCO och WHO.
Vetenskaplig artikel:
The Swedish Strategy’ to COVID-19 Pandemic:Impact on Vulnerable and Marginalised Communities, The international journal of community and social development
Kontakt:
Komalsingh Rambaree, docent i socialt arbete vid Högskolan i Gävle och vice president i ICSD, komal.singh.rambaree@hig.se
Nessica Nässén, adjunkt i socialt arbete vid Högskolan i Gävle, nessica.nassen@hig.se
