Sällskapsspel för 400 år sedan – nästan som idag

I tider av karantän och mycket umgänge inomhus med en liten krets människor har förmodligen flera monopol och fiaspel som legat bortglömda ett tag fått komma fram igen. Att spela bräd- och sällskapsspel för att roa sig och för att få tiden att gå är inte någon modern företeelse. Många av de spel vi spelar idag har ett ursprung vi kan spåra till åtminstone 1500-talets senare del. Schack är ett exempel på spel som varit med länge. Så även damspel och backgammon. Olika former av gåspel, spel där man går med sina spelpjäser längs en bana efter hur många steg tärningen visar, har också en lång historia.

Alla spelade, i alla samhällsklasser. Ofta samma typer av spel dessutom, även om schack var tämligen kostsamt med tanke på alla pjäser som måste skulpteras. Kortspel var däremot ganska lättillgängliga efter tryckpressens introduktion och exploderade i användning under 1500-talet – på bekostnad av tärningsspelandet.

– Att studera spel är ett sätt att verkligen komma nära de människor som gått före oss. Känslan av en motvillig tärning torde ha varit lika frustrerande 1620 som 2020, säger Greger Sundin, doktorand vid konstvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet och antikvarie vid Uppsala universitetsmuseum Gustavianum.

Samlingar av föremål från hela världen

I universitetsmuseets samlingar finns det så kallade Augsburgska konstskåpet, som stod klart 1631. Det är det mest välbevarade och berömda konstskåpet som den Augsburgske handelsmannen och konstagenten Philipp Hainhofer (1578-1647) lät tillverka. De konstskåp han sammanställde fyllde han med samlingar av föremål från hela världen – allt från naturens snäckor, mineraler och delar från djur, till människans vetenskapliga instrument, reliker och konstföremål. Och spel. (länk till webbsidan om konstskåpet)

Det Augsburgska skåpet skänktes 1632 till Gustav II Adolf av staden Augsburg och i det finns en stor mängd spel och tidsfördriv. Greger Sundin har i sin avhandling tagit avstamp i dessa spel för att se hur olika bräd- och kortspel såg ut och användes i furstligt samlande under det tidiga 1600-talet. Användes de som spel på samma sätt som idag? Var spelen i konstskåpen tänkta att användas eller var de snarare menade att representera spel i ett sammanhang där så mycket var just representation?

Spelen användes av skåpens ägare

Efter att ha närstuderat de spel som finns bevarade från Hainhofers skåp runt om Europa, har Greger Sundin dragit slutsatsen att spelen inte bara beskådats utan också har använts. Förmodligen av skåpens ägare med gäster. Han noterade också att alla spel var lättillgängligt placerade i skåpen så att det skulle gå enkelt att ta fram dem och spela.

Efter att ha studerat hundratals spel har Greger Sundin kunnat rekonstruera både användningen av spelen och hur samtida attityder påverkat formgivning, material och regler. Utifrån vilka spel som inkluderades i konstskåpen har han också kunnat utläsa att Hainhofer inte bara lyssnade på sina beställare utan också valde utifrån sitt egna stora spelintresse.

Löste gåtan kring ett mystiskt spel

Under de allra sista veckorna innan avhandlingen skulle gå till tryck lyckades Greger Sundin, med hjälp av en kollega i Tyskland, lösa gåtan kring ett mystiskt spel i det Augsburgska konstskåpet vars namn och regler redan var bortglömda då det först beskrevs i Sverige 1694.

De konstaterade att det fantasifullt dekorerade spelet var ”Otrogna grannar” eller möjligen “Helvetesresan” (Höllfahren på tyska). Spelplanen användes för att flytta markörer på i samband med att man spelade kort. Beroende på var man hamnade gällde olika regler (till exempel: måste vara tyst, tilltala någon på ett specifikt sätt). Misslyckas man flyttar man sig ett steg närmare mitten där människorna kokas i en gryta. Hamnar man där förlorar man. Sisten kvar vinner och får alla pengar. Konstskåpens skapare Hainhofer brukade själv spela den här typen av spel på sina resor.

Avhandling:

A Matter of Amusement: The Material Culture of Philipp Hainhofer’s Games in Early Modern Princely Collections, Acta Universitatis Upsaliensis, 2020

Kontakt:

Greger Sundin, konstvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet, greger.sundin@gustavianum.uu.se