Nya sätt att hitta okända miljögifter hos djur
Mer än femtio år gamla vävnadsprover från lodjur och havsörn har hjälpt forskare att hitta okända miljöföroreningar som kan vara ett växande problem för det svenska djurlivet.
Människan släpper ut en mängd olika kemikalier i miljön, varav somliga kan vara farliga för både oss och djurlivet. Därför finns idag miljöövervakningsprogram som följer trender i halter av kända skadliga kemikalier i miljön och i olika djurslag. Därigenom kan vi även följa upp om miljöåtgärder som har vidtagits också har haft effekt. Men vilka kemikalier missar vi, och hur vi kan hitta hittills okända och mindre väl studerade kemikalier som förekommer i ökande halter hos vilda djur?
Wiebke Dürig har under sin tid som doktorand vid SLU utvecklat nya metoder för identifiering av olika kemikalier i djur och för prioritering av sådana som det bör vara viktigast att övervaka.
Muskelvävnad från 1965
För att hitta okända miljöföroreningar som kan vara ett växande problem i den svenska faunan använde Wiebke Dürig prover av muskelvävnad från havsörn och lodjur, som samlats in från 1965 till 2017 av Naturhistoriska riksmuseet. Ämnen som förekommer i ökande halter i rovdjur kan vara viktiga ledtrådar i sökandet efter nya miljöföroreningar. Hos rovdjur kan halter av skadliga ämnen vara särskilt höga, eftersom många miljöföroreningar ansamlas på högre nivåer i näringskedjorna, och rovdjur är på det sättet lämpliga organismer för förutsättningslös screening av okända kemikalier (”non-target screening”).
Läkemedel, kosmetika och växtskyddsmedel
De verktyg och metoder som användes kan inte alltid särskilja konstgjorda ämnen från naturligt förekommande ämnen i biologiska vävnader, vilket är en utmaning vid identifiering av nya kemikalier. Det var möjligt att preliminärt identifiera 14 ämnen som förekom i ökande halter i havsörnsprover. Sex av dessa är syntetiska ämnen, med ursprung i läkemedel, kosmetika eller industrikemikalier.
I lodjursprover hittades två ämnen som ökade i halt, varav ett tycks vara ett växtskyddsmedel. Att upptäcka nya miljöföroreningar i rovdjur som lever på land är mer utmanande än att finna nya ämnen i rovdjur som lever på vattenlevande organismer. Det beror bland annat på att i sjöar och hav är näringskedjorna långa och att det därmed ansamlas högre halter av miljöföroreningar.
Lagstiftning hjälper
– När det gäller ämnet EPTC, som användes som växtskyddsmedel för odling av bruna bönor och utsädespotatis, ökade trenden tills 2008. Vi hittade däremot inga spår alls av EPTC i lodjursprover efter 2008. Denna produkt såldes mellan 1972 och 1997 i Sverige, och användning har varit förbjuden sedan 1999. Detta är ett exempel på hur ändrad kemikalielagstiftning kan leda till snabba förbättringar i miljön, säger Wiebke Dürig.
Tillsammans med kollegan Rikard Tröger har Wiebke Dürig också utvecklat ett verktyg, SusTool, som kan användas för att upptäcka nya miljöfarliga ämnen i olika miljöer. SusTool bygger på en omfattande databas med oönskade ämnen, och skapar listor med kemikalier som kan vara relevanta att söka efter i olika sammanhang genom sina egenskaper och användningsområden.
Symbolen ”Green chemistry”
– Kemikalieanvändningen ökar i samhället och oönskade syntetiska ämnen läcker kontinuerligt ut till miljön, samtidigt som flertalet kemikalier inte omfattas av någon lagstiftning. Jag är glad över att de prioriteringsverktyg jag har varit med om att ta fram kan användas för att upptäcka nya, oönskade miljöföroreningar i rovdjur, men det är viktigt att forskningen inom detta område fortsätter, säger Wiebke Dürig.
– Alla bör vara medvetna om problemen med kemikalier i miljön. Överväg alternativa produkter genom att hålla utkik efter ”green chemistry-symboler” på produkter och hantera förbrukade produkter på sätt som minskar onödig miljöbelastning. Det gynnar både havsörnar, lodjur och oss själva, avslutar Wiebke Dürig.
Vetenskaplig artikel:
Kontakt:
Wiebke Dürig, doktorand, institutionen för vatten och miljö, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala, wiebke.durig@slu.se
