Kunskapen kring hedersrelaterat våld har stärkts sedan Fadime Sahindal dödades 2002. Men forskningen ligger fortfarande efter inom vissa områden, menar forskaren Devin Rexvid vid Stockholms universitet.
– Jag tycker att tongångarna kring hedersrelaterat våld och förtryck har förändrats ganska mycket under de här tjugo åren. I början var attityden lite ifrågasättande: ”Finns det här verkligen?”, ”Är det okej att kalla detta hedersmord?”. Men de senaste åren råder det en viss samsyn i många samhällssfärer om att det här är något som samhället behöver arbeta med, säger Devin Rexvid, universitetslektor vid Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet.
Samtidigt tycker han också att det vid sidan om denna positiva utveckling finns ett motstånd mot arbetet mot hedersvåld inom politik, media och akademi, något som försvårar arbetet.
Samhällets sfärer har fått egna erfarenheter
Han började själv forska om frågorna 2008. Bland annat har han ingått i en forskargrupp som kartlagt våldets omfattning och karaktär i Stockholm. Just nu går han igenom rättsfall med unga kvinnor som blivit utsatta för hedersrelaterat våld när de har överskridit familjens krav på anständig klädsel. Genom åren har han hållit många föreläsningar för skolpersonal och anställda inom socialtjänsten och rättsväsendet.
– Det har funnits ett stort sug efter kunskap om hedersvåld. De frivilliga organisationer som har arbetat med frågorna har varit viktiga i sitt arbete med metod- och kunskapsutveckling. Sen är det så att samhällets olika sfärer har fått egna erfarenheter, det dyker upp ärenden som kommunen eller socialtjänsten behöver hantera. Som till exempel vad de ska göra med en 13-årig flicka som kommer till Sverige och är gift. I Sverige är det förbjudet med barnäktenskap, och är man barn i Sverige är man omfattad av de lagar som finns här, säger Devin Rexvid.
Hedersrelaterat våld har fått större plats inom politik och media
Just när det gäller rättsväsendet har också viktiga förändringar skett, menar Devin Rexvid. Han lyfter fram de nya lagar som infördes 1 juli 2020 för att öka skyddet mot hedersrelaterat våld. Bland annat regler om utreseförbud i lagen om vård av unga (LVU).
– De ska skydda barn från att bli förda utomlands i syfte att ingå barnäktenskap eller könsstympas. Konkret innebär det att socialtjänsten genom domstolsbeslut kan återkalla pass till exempel.
Från 2020 blev det också straffbart att tillåta barn att ingå ett äktenskap och en ny lag för särskilt hedersbrott kan komma att bli införd 2022. Förra året, 2021, blev en statlig utredning tillsatt för att undersöka förekomsten av oskuldskontroller. Dessutom ska utredningen se om dessa kan kriminaliseras.
– Min uppfattning är att frågan om hedersrelaterat våld har fått större plats i politiken och i medierna och även praktiskt i olika verksamheter i samhället. Men akademin ligger efter. Det är svårt att få forskningsmedel från de stora forskningsråden och det är tyvärr väldigt lite utrymme för hedersfrågorna inom olika yrkesutbildningar som till exempel socionom-, polis- och förskollärarutbildningen. Det är ett strukturellt problem.
Lärde sig av sina studenter
En som har varit något av en pionjär inom forskningen om hedersrelaterat våld i Sverige är Astrid Schlytter. Hon disputerade vid Lunds universitet och är docent i rättssociologi och verksam vid Institutionen för socialt arbete. Hon kom i kontakt med frågorna om hedersrelaterat våld första gången i samband med en studie rörande omhändertagande av unga (LVU).
– Jag gjorde en kartläggning av alla omhändertaganden av flickor under ett år i början av 1990-talet och där fanns fem ärenden som jag inte riktigt förstod. Men jag hade några kvinnliga studenter från Iran och Irak på min kurs och de sa: ”Det här handlar om heder”. Det var en aha-upplevelse för mig, säger Astrid Schlytter.
Efteråt började hon föreläsa om ämnet och startade forskning och undervisning om hedersrelaterat våld.
– Vi ville lära oss mer och i kursen läste vi om den forskning som fanns internationellt på området. Det fanns de som ifrågasatte oss, en del tyckte att temat var rasistiskt. Men numera är det annorlunda och går att prata om, säger Astrid Schlytter som sedan dess har knutit till sig flera doktorander inom området.
Hon har bland annat forskat om samhällets insatser för unga kvinnor med invandrarbakgrund som vill leva efter andra former än familjens eller släktens. 2004 gav hon ut boken Rätten att själv få välja. Arrangerade äktenskap, kön och socialt arbete.
– Om det inte varit för studenterna som kom till Socialhögskolan på 1990-talet hade jag aldrig fått en sådan kunskap om de här frågorna som jag har i dag, säger hon.
Pojkar blir pappans förlängda arm
Astrid Schlytter har också forskat om pojkar och unga mäns villkor i hederskontexten och är huvudförfattare till boken Mäns heder: att vara både offer och förövare. Boken kom ut 2016 och är skriven tillsammans med Devin Rexvid.
– Att en pappa tar livet av sin egen dotter, det är oerhört svårt att förstå. Män och pojkar har en väldigt svår roll i den här problematiken. De spelar en viktig roll när det gäller att kontrollera sina systrar eller mammor i familjen, det skiljer sig från annat våld, säger Astrid Schlytter.
Devin Rexvid tycker att frågan om unga män och deras dubbla roller som både offer och förövare i hedersrelaterat förtryck länge har varit eftersatt inom forskningen.
– Många pojkar blir skolade i hedersnormer i tidig ålder. De får kanske uppdraget att ledsaga sin mamma till och från förskolan, se till att hon bär rätt kläder och de ska springa efter sina systrar, de blir pappans förlängda arm.
För att kunna komma ur detta mönster är det viktigt att pojken får en frizon och kan ägna sig åt egna intressen.
– Men ofta är det väldigt svårt att bryta mönstret och ifrågasätta systemet. Även om pojkarna har mer handlingsutrymme än flickorna i en familj, har de ofta överskattat sitt oberoende. De blir också lätt blinda för hur kvinnorna i familjen har det.
Barnen behöver mer stöd från samhället
Hanna Linell, universitetslektor vid Institutionen för socialt arbete, doktorerade med en avhandling 2017 om tvångsomhändertagande av ungdomar i samband med våldsutsatthet och där hedersvåld utgjorde cirka 20 procent. Hon undersökte bland annat vad som sker under själva avslöjandeprocessen och hur den påverkar vad som sedan sker.
– Oftast är det ett barn som själv berättar om våld, ibland till personal i skolan men också direkt till socialtjänst eller polisen. Det leder ofta till en enorm press på barnet när myndigheterna griper in, en del tar tillbaka sin anmälan efter påtryckningar från anhöriga. Jag kunde se att barnen skulle behöva mycket mer stöd här från samhällets sida, säger hon.
Sverige har bra kartläggning om våld mot barn
Enligt Hanna Linell finns det en större medvetenhet och kunskap om hedersvåld i dag jämfört med 2002, men samtidigt skulle mer behöva göras. Som till exempel bättre samverkan mellan frivilligsektorn och olika myndigheter kring långsiktigt stöd och eftervård för barn som varit i placering.
– Något som är unikt med Sverige är att vi har bra kartläggningar om våld mot barn. Sedan lagstiftningen mot barnaga 1979 har det gjorts stora återkommande undersökningar på nationell nivå för att följa upp lagstiftningen. Här har man tagit med frågor om hedersrelaterat förtryck, vilket är bra.
Men generellt skulle det behövas mer metodutveckling och forskning om hur det blir över tid för barn där samhället har gjort insatser, menar hon.
– De barn som blir utsatta för hedersrelaterat våld är en oerhört utsatt grupp. Därför är det viktigt att veta mer om vad som hjälper att göra och vad som kan vara skadligt, hur man ska ingripa. Nu görs en insats när ett barn redan har varit med om allvarlig utsatthet och det är ofta först när de själva berättar som de får stöd. Det är viktigt att se hur insatser kan göras tidigare.
Artikeln var först publicerad på Stockholms universitets webb.
