Inom grundsärskolan kan undervisningen hamna i bakgrunden när mycket av verksamheten istället kretsar kring omsorg. Men ökad samverkan mellan lärarna kan vara nyckeln till elevernas möjlighet att utveckla kunskap och få inflytande, visar en avhandling.
All undervisning är komplicerad – det kan nog de flesta lärare hålla med om. Särskilt tufft blir det när eleverna dessutom har begränsad förmåga att kommunicera verbalt.
Så är fallet för många barn och ungdomar som har intellektuell funktionsnedsättning i kombination med autism. Ofta behöver den verbala kommunikationen kompletteras, exempelvis genom bilder, föremål eller kommunikationsstödjande applikationer.
– Svårigheter kan uppstå när nyutexaminerade lärare inom grundsärskolan ofta saknar erfarenhet att möta dessa elever. Erfarna elevassistenter erbjuds visserligen vara ett stöd, men samtidigt kan ansvarsfördelningen bli komplex eftersom elevassistenterna å andra sidan saknar den formella undervisningskompetensen, menar Kamilla Klefbeck, som skrivit en avhandling om pedagogik i särskolan.
Undervisning hamnar i bakgrunden
Hon har själv arbetat många år som lärare inom grund- och gymnasiesärskolan. Elevgruppen med intellektuell funktionsnedsättning i kombination med autism har intresserat henne särskilt.
Under åren har hon dock upplevt en del frustration hos sig själv och bland kollegorna: visst måste väl ribban ligga högre än att bara ta sig igenom dagen? Hur är det med pedagogiken och lärandet?
– Risken finns att undervisningen hamnar i bakgrunden och att verksamheten i stället kretsar kring omsorg, eller att hantera utmanande beteenden hos eleverna.
Det hela kan leda till att eleverna inte har möjlighet att tillgodogöra sig kunskaperna, menar Kamilla Klefbeck. Det är inte bara beklagansvärt, utan också avgörande utifrån konventionstexternas formulering om rätt till utbildning. Dessa skolelever har rätt att vara delaktiga i undervisningen.
Gemensam plan för lärare
I sin forskning har Kamilla Klefbeck utgått från sin egen erfarenhet och möten med elever inom särskolan. Hennes avhandling tar avstamp i lärarnas strategier i undervisningen.
Som modell för lärarnas professionella utveckling har hon använt så kallad ” lesson study”. Den innebär att lärarna utvecklar en gemensam plan för lektionen, utifrån de behov de identifierat gemensamt, och därefter tillsammans går igenom utfallet av undervisningen och justerar det som behövs.
Traditionellt har pedagogiken inom grundsärskolan ofta planerats och genomförts av enskilda lärare, som byggt upp undervisning och mål utifrån egna strategier. “Lesson study” bygger däremot på lärarnas samarbete.
– När lärare tillsammans utvecklar lektioner, är det inte den enskilda lärarens prestation som avgör utfallet. I stället riktas uppmärksamheten på att lösa de brister som identifierats tillsammans. Nyckeln ligger i det gemensamma. Genom att flytta blicken från den enskildas insats för att i stället se ett ”vi”, kan man exempelvis komma fram till det bästa sättet att initiera kommunikationen med eleverna.
Samspel i klassrum observerades
I en av studierna var hon närvarande vid lektionerna en gång i veckan under ett halvår, för att observera och filma samspelet mellan lärare och elever. I efterhand fick lärarna själva se på filmerna och diskutera utfallet.
– Det blev en del aha-upplevelser när de insåg vilka insatser som fick avsedd effekt och inte. Det var utmanande och nyttigt för alla inblandade, och har lett till större förståelse för kollegiets betydelse, och för vikten av att ta stöd och råd från varandra.
Kamilla Klefbeck upplevde att lärarna under studiens gång skiftade uppmärksamhet från elevernas beteenden till deras behov, lärande och utveckling.
– Det känns förstås hoppfullt för lärarna att inse att deras förändrade agerande i klassrummet har direkt betydelse för elevernas möjlighet att utveckla kunskap och få inflytande i det som sker.
För det är detta som är målet, det vill säga att lärarnas långsiktiga samarbete kommer eleverna till godo.
Metod behöver förankras
Samtidigt finns fler berörda än lärare och elever. Kamilla Klefbeck betonar att denna specialdidaktiska metod också måste förankras inom skolledning och administration.
– De måste förstå att detta är en krävande process som tar tid. För att lyckas behöver man satsa, ge tid, hålla i och hålla ut.
Avhandling:
Att få tillträde till lärprocesser: professionell utveckling för lärare som undervisar elever med intellektuell funktionsnedsättning och autism i grundsärskolan, Malmö universitet.
Kontakt:
Kamilla Klefbeck, doktorand och universitetsadjunkt i specialpedagogik, Högskolan Kristianstad, kamilla.klefbeck@hkr.se
