Hur ska lärare förhålla sig till elevers användning av digitala medier? En studie visar att integrering av barns medieintressen i fritidsverksamheter kan leda till mer utvecklande samtal med eleverna om deras vardag.
Får vi titta på Youtube? Det är en fråga som känns igen av såväl pedagoger som föräldrar. När telefoner och läsplattor tar mycket av barnens fokus och tiden online dessutom kan innebära risker, kan det kännas enklare att bara svara ”nej”.
– Men att helt stänga ute barns medieintresse är inte rimligt, säger Carolina Martinez, universitetslektor i barn- och ungdomsvetenskap vid Malmö universitet, som är aktuell med en studie om hur just lärare på fritidshem förhåller sig till elevers medieintresse.
Viktigt att lyfta barns intressen
Lärarprofessionen behöver problematisera men samtidigt utveckla en förståelse för barns medieintresse, menar Carolina Martinez. Inom ramen för studien har hon intervjuat 21 lärare som arbetar på fritids.
– Flera lärare förhåller sig till medieintresset som problematiskt och riskfyllt och något som ska begränsas eller till och med förbjudas. Det bygger på ett vuxenperspektiv, trots att verksamheten ska utgå från barns intressen och även ge utrymme för rekreation och vila. Det står i läroplanen. Att ta barns perspektiv på allvar är dessutom lag enligt Barnkonventionen.
Gränsen beror på sammanhanget
Tre övergripande förhållningssätt bland lärarna visade sig tydligt i studien. Ett var att eleverna inte alls fick utöva sitt medieintresse, ett annat att de spontant fick utrymme till det då och då. Ett tredje var att lärarna lät elevernas medieintresse bli en integrerad del av verksamheten, till exempel genom att tillägna en till två eftermiddagar i veckan åt en friare medieanvändning.
– Exakt vad och hur mycket som är lämpligt och var gränsen går beror på sammanhanget. En viktig princip för vuxna är att skapa en variation av aktiviteter – användning av digitala medier, att vara ute, skapa, rita, idrotta och så vidare – inom ramen för fritidsverksamheten, säger Carolina Martinez.
Samtala om säkerhet på internet
Studien visar att när elever fick använda internet och olika medier mer fritt vissa dagar blev det möjligt för lärarna att hålla mer utvecklande samtal med dem kring säkerhet på internet. På så vis lärde lärarna sig också mer och kunde utveckla pedagogiska verktyg kring medier.
– Ibland kom elever och personal gemensamt överens om gemensamma begränsningar, exempelvis vilka sajter och appar som var tillåtna. Lärarna var aktiva runt barnen och löste uppkomna situationer efter hand. Men att enbart ta avstånd från det eleverna gör online innebär en större risk genom att stöta bort dem.
Varför är förhållningssätten så olika mellan olika fritidshem?
– Studien går inte in på pedagogernas olika motiv. En trolig förklaring är dock att de helt enkelt har olika synsätt och värderingar.
Det finns överhuvudtaget väldigt lite forskning om barns medieanvändning i fritidshemmet. I Sverige finns endast en handfull studier som berör ämnet, men ingen som har barns medieintressen som huvudfokus. Carolina Martinez lyfter fram att den här studien också vänder sig till lärarstudenter och yrkesverksamma lärare och att den tar sin utgångspunkt i att lärarna ska lära sig och utvecklas tillsammans.
– Jag har märkt ett stort intresse för den här studien och behov av kunskap hos lärare och Skolverket. Det behövs mer utbildning för lärare i hur de kan ta tillvara barns medieintressen, men tyvärr får de ofta hitta sina egna förhållningssätt, säger hon.
Vetenskapliga artiklar:
Domestication outside of the domestic: shaping technology and child in an educational moral economy.
Kontakt:
Carolina Martinez, universitetslektor i barn- och ungdomsvetenskap vid Malmö universitet, carolina.martinez@mau.se
