Hur gör vi oss förberedda på kris? Risken finns att många utestängs från denna diskussion – nämligen människor med funktionsnedsättningar, visar studie.
Kommunikation till befolkningen om vad man bör göra i krissituationer ska utformas så att alla kan tolka informationen. Alla ska kunna förstå hur de anpassar regler och råd till sina egna livssituationer. Men så sker inte idag, konstaterar forskare i en studie.
– Vår studie visar nu att en stor målgrupp som inte känner sig inkluderad under en krissituation är de med funktionsvariationer, säger Magnus Eriksson vid forskningsinstitutet RISE.
Han och forskarkollegor har tittat på dagens kriskommunikation och gjort en lista med brister, se nedan. Listan har fokus på människor med funktionsnedsättningar.
Vissa är svåra att nå
Före pandemin rapporterade Myndigheten för samhällsskydd och beredskap att nästan hälften av befolkningen inte var förberedda inför en krissituation.
Och under pandemin blev det tydligt, enligt studien, att vissa grupper i befolkningen är svåra att nå med information. Personer med syn- och eller hörselskador är exempel.
Digitala budskap måste anpassas
Ett krux är att mycket av kommunikationen kring krishantering sker digitalt – men inte på ett sätt som är tillräckligt anpassat till människor med olika slags hinder i vardagen.
– Kommunikatörer uppger att de saknar kunskap om behov och förståelse för målgruppen, vad de behöver för att veta och agera. En utmaning är att vissa i målgruppen inte har möjlighet att ta till sig digital kommunikation, bland annat eftersom den inte varit tillgänglighetsanspassad, säger Elisabet Nilsson.
Nästa steg: Lösningar
Forskarna har inlett en studie för att utveckla lösningar som stödjer krisberedskapen.
– Syftet med första studien var att identifiera krisutmaningar. Nu vill vi ge förslag på hur vi kan göra kriskommunikationen bättre, säger Jörgen Lundälv på Göteborgs universitet.
Sju problem i kriskommunikationen, enligt kriskommunikatörer och organisationer för människor med funktionsnedsättningar:
- Såväl personer med funktionsnedsättning som personal, till exempel på assistansbolag, saknar kunskap om vad det innebär att skapa krisberedskap hos en person med funktionsnedsättning.
- En del med funktionsnedsättning har låg digital kompetens. Det gör det svårt att delta i det offentliga samtalet och man blir beroende av andrahandskällor som personal och anhöriga.
- Många med funktionsnedsättning har också drabbats av ensamhet och isolering under pandemin vilket lett till utsatthet och mindre självständighet.
- Det finns svårigheter att överbrygga språkbarriärer och nå ut till målgrupper som inte har svenska som modersmål och som lever i socialt utsatta miljöer.
- Eftersom mycket av kommunikationen sker via digitala kanaler är det svårt att hålla igång en dialog med målgrupper utan tillgång till digitala medier.
- En ej anpassad kommunikation riskerar att skapa brist på engagemang. När invånare inte känner igen sig i de nationella budskapen kan det leda till en oförmåga att gå från information till handling.
- Det saknas metoder och resurser för att skapa dialog med olika grupper i befolkningen om deras behov, vad som ligger bakom deras beteenden och hur de vill bli kommunicerade med.
Vetenskaplig artikel:
Design opportunities for future development of crisis communication technologies for marginalised groups – Co-designing with Swedish disability organisations (Elisabet M. Nilsson, Jörgen Lundälv och Magnus Eriksson), Journal of Enabling Technologies.
Kontakt:
Jörgen Lundälv, docent i socialt arbete, Göteborgs universitet
jorgen.lundalv@socwork.gu.se
