Studiegrupper som uppstår av sig själva, eller utformas av läraren, kan påverka både studenternas beredskap och deras studieresultat positivt.
Några veckor in på terminen kan mönstret skönjas i föreläsningssalen. Där sitter de båda studiekompisarna som funnit varandra. Där är pendlargänget. Där är ensamvargarna.
– För mig som lärare är konstellationerna bland studenterna väldigt tydliga, säger Annika Fjelkner som är universitetsadjunkt vid högskolan i Kristianstad.
Men hur påverkas studenterna av de sociala relationerna med studiekamraterna? Och vilken inverkan har det på undervisningen? Detta har Annika Fjelkner velat titta närmare på. Det som började som ett pedagogiskt utvecklingsprojekt har nu, efter flera års forskning, mynnat ut i en doktorsavhandling.
Ett återkommande samtalsämne bland lärarna har varit de nyblivna studenternas skiftande beredskap inför de akademiska studierna. En del studenter klarar uppgifterna med lätthet, medan andra ger upp och hoppar av utbildningen. Lärarna har ofta spekulerat i om det hänger samman studenternas respektive ryggsäck, i form av bostadsort, akademiska traditioner i familjen eller kanske språkbakgrund.
– Det finns många tankar och gissningar, men ingen har egentligen haft något klart svar. Jag ville undersöka om våra förklaringar stämde, och om det fanns ett enkelt verktyg som kunde mäta studenternas grad av förberedelse inför studierna.
Gap mellan studentens upplevda och verkliga förberedelse
Vid terminsstarten, första dagen på Ekonomprogrammet, fick de nyblivna studenterna därför en enkät där de fick beskriva sin bakgrund och hur väl förberedda de kände sig inför mötet med akademin. Svaren visade att studenterna, generellt, kände sig rustade för vad som komma skulle.
– Det är ju egentligen bra att de tror på sig själva. Det intressanta var, att deras uppfattning om hur väl förberedda de var, egentligen inte kunde kopplas till hur väl de sedan lyckades med studierna. Det fanns en klyfta mellan deras egna tankar kring förberedelse, och vad de sedan presterade.
Annika Fjelkner menar att lärarna kan göra en viktig insats, genom att redan från start vara tydliga med vad som krävs och vilka prestationer som förväntas. På så sätt kan gapet mellan självupplevd och verklig förberedelse minska. Men hon bestämde sig för att också titta närmare på en annan underutnyttjad resurs, nämligen relationerna mellan studenterna.
– Ett sätt att få studenterna att greppa förväntningarna, är att låta dem jobba tillsammans. Genom att spegla sig i varandras arbeten kan de lättare komma fram till var nivån ska ligga.
Fördel med multiplexa nätverk
Som lärare har hon kunnat se hur de nyblivna studenterna snabbt delar in sig i informella grupperingar. Ofta finns ett antal studenter som nästan inte interagerar med någon och som lämnar campus så snart föreläsningen är slut.
– Detta är också ganska typiskt för en högskola som vår i Kristianstad, där många pendlar hit för studierna, men har sina liv och nätverk på annat håll.
Men för andra är den sociala samvaron på högskolan desto viktigare. I synnerhet för dem som bor på campus och som betraktar högskolan och studiekompisarna som en självklar del av livet. Bland dessa uppstår ofta så kallade multiplexa nätverk, som är en kombination av vänskaps- och arbetsrelation.
– De studenter som formar sådana studiegrupper engagerar sig också mer i sina studier och lyckas bättre i slutändan.
Hennes forskning visar dock att gruppbildningar ofta följer ett mönster. Studenter med likartad ålder och erfarenhet söker sig till varandra och formar homogena grupper. Jämnåriga tjejer med svensk bakgrund utgör ett gäng, pendlande killar med invandrarbakgrund ett annat.
– Det är egentligen inte så konstigt. Så är det för oss alla; vi umgås gärna med människor som vi uppfattar är lika oss.
Annika Fjelkner tror att lärare kan arbeta än mer medvetet med att skapa studierelaterade relationer.
Akademin en plats att utmanas och utvecklas på
Det finns dock en baksida – att dessa konstellationer riskerar att hämma kunskapsspridningen i studentgruppen.
– Detta gäller förstås inte bara på högskolan, utan också ute i vårt samhälle. Risken finns alltid att vi fastnar i våra egna sammanhang med våra begränsade erfarenheter och bestämda åsikter. Men högskolan är en plats där man ska kunna utmanas och utveckla sig själv.
Genom att integrera med andra, utanför den egna självvalda gruppen, får studenterna större möjlighet att be om hjälp och hämta kunskap och inspiration från andra.
– När man tvingas samarbeta med människor man inte känner, formas en ny dynamik och nya perspektiv som bygger upp de samlade resurserna i gruppen och berikar undervisningen.
Hon betonar att alla studenter inte kan tvingas att bli bästa vänner, eller forma det som brukar kallas för strong ties, starka band. Men även så kallade weak ties, svaga band, kan vara nog så betydelsefulla.
– Ju fler band man har, desto lättare blir det också att flytta tyngdpunkten från en grupp som inte funkar, till ett bättre fungerande nätverk.
Annika Fjelkner anser att läraren har en viktig uppgift att möjliggöra dessa möten mellan studenterna. Inför grupparbeten kan läraren bestämma konstellationer som gör att studenterna ibland tvingas ta ett steg utanför sin trängre bekantskapskrets. Läraren bör också ta hänsyn till uppgiftens svårighetsgrad så att samarbetet blir så gynnsamt som möjligt för alla inblandade.
Arbetsmodell för att forma grupper
En del lärare arbetar redan på detta sätt, men Annika Fjelkner tror att den arbetsmodell hon tagit fram också kan vara en hjälp att göra det hela tydligare och mer medvetet. Hon har själv börjat använda modellen på Ekonomprogrammet och är numera noggrann med hur hon sätter samman basgrupper och mixar studenter i olika gruppkonstellationer.
– Det är förstås svårt att avgöra om just detta bidrar till att färre hoppar av sina studier, men jag tror definitivt att de studenter som är här får en bättre utbildning och att deras tid på högskolan blir mer givande.
Avhandling:
Kontakt:
Annika Fjelkner, universitetsadjunkt företagsekonomi och affärskommunikation, Högskolan Kristianstad, annika.fjelkner@hkr.se
Artikeln är tidigare publicerad på högskolan i Kristianstad.
