Invandringen till Skandinavien från andra delar av Europa var intensiv under vikingatiden – och migranternas genetiska arv kan fortfarande spåras hos nordbor idag. Främst tycks många människor flyttat hit från de brittiska öarna. Det visar en ny studie.
I en svensk-isländsk studie har utvecklingen av den skandinaviska genpoolen under de senaste 2000 åren undersökts.
Forskarna har i sitt arbete analyserat historisk och förhistorisk arvsmassa, genom, från nästan 300 individer som hittats i arkeologiska lämningar i Skandinavien. Dessa genom har jämförts med gener från drygt 16 000 levande skandinaver. På så sätt har forskare lyckats påvisa intressanta samband mellan geografi, härkomst och genetiskt utbyte i Skandinavien från romartiden och framåt.
– Med våra högupplösta resultat kan vi inte enbart bekräfta att det skedde migration under vikingatiden. Vi kan också spåra migration till den östra Östersjöregionen, de brittisk-irländska öarna och södra Europa, säger forskaren Ricardo Rodríguez Varela vid Centrum för paleogenetik och fortsätter:
– Men alla delar av Skandinavien fick inte lika mycket inflöde av gener från dessa områden. Medan brittisk-irländsk härkomst blev utbredd i hela Skandinavien, var det främst på Gotland och mellersta Sverige som den östliga-baltiska härkomsten blev utbredd.
Vikingatiden
Vikingatiden är den sista perioden i den skandinaviska järnåldern, det vill säga perioden mellan senare delen av 700-talet och 1100-talet. Källa: Wikipedia
Genetiska variationen minskade efter vikingatiden
En annan ny upptäckt i studien var vad som hände med den genetiska variationen efter vikingatiden. Forskarna blev förvånade när de upptäckte att den ”studsade tillbaka” i riktning mot hur den såg ut före vikingatidens migration.
Det här är spännande resultat, menar professor Anders Götherström vid Centrum för paleogenetik.
– Intressant nog når den icke-lokala härkomsten sin topp under vikingatiden samtidigt som den genetiska variationen är lägre före och efter. Minskningen av nuvarande nivåer av yttre härkomst tyder på att migranterna under vikingatiden fick färre barn, eller på något sätt bidrog proportionellt mindre till genpoolen än de människor som redan var i Skandinavie, säger han.
Fynd från kända svenska arkeologiska platser
Studien bygger på fynd från flera välkända svenska arkeologiska platser. Det finns till exempel arvsmassa från 1600-talets örlogsfartyg Kronan, vikinga- och vendeltidens båtbegravningar i Mälardalen och från folkvandringstidens ringfästning Sandby borg på Öland.
– Vi arbetade med ett antal mindre studier på olika arkeologiska platser. Vi kom då på att det skulle gå att kombinera dem till en större studie om utvecklingen av den skandinaviska genpoolen, säger Anders Götherström.
Vetenskaplig studie:
The genetic history of Scandinavia from the Roman Iron Age to the Present, Cell.
Kontakt:
Anders Götherström, professor vid Stockholms universitet, anders.gotherstrom@arklab.su.se
Ricardo Rodríguez Varela, forskare vid Stockholms universitet, ricardo.rodriguez.varela@arklab.su.se
