Forskare har undersökt skiftningar i nederbörd och växtlighet under de senaste 4000 år i ett område i sydöstra Iran. Studien visar hur klimatförändringar har ändrat förutsättningar för jordbruket – något som kan ha påverkat de persiska rikenas uppgång och fall.
I dag är större delen av Iran öken. Men längre bak i historien fick området mycket regn, innan monsunregnens mönster förändrades. Under den sena bronsåldern till senare delen av antiken var Iran i centrum av stora civilisationsförändringar i regionen.
– För ungefär 4 200 år sedan befolkades området av en bronsålderskultur i Konar Sandal nära Jiroft. Jordbruket blomstrade och en bosättning har delvis grävts ut på platsen. Men något ledde till att den välutvecklade bronsålderskulturen i Jiroft kollapsade och vi var intresserade av vad det kan ha varit, säger forskaren Joyanto Routh vid Linköpings universitet.
Område i sydöstra Iran utforskas
Ett internationellt forskarteam har tittat närmare på hur växtlighet och nederbörd kan ha varierat under de senaste 4000 åren i ett område i sydöstra Iran, nära den arkeologiska utgrävningsplatsen i Konar Sandal. De undersökte sediment i en 2,5 meter lång borrkärna av torv, där material samlats i lager på lager under tusentals år.
Med hjälp av kol-14-metoden daterade forskarna de olika torvlagren. De analyserade också olika grundämnen, pollen och biomarkörer. Därefter kombinerades detta med befintliga arkeologiska data för att ta reda på vilka växter och djur som levt på platsen under olika perioder.
Eftersom historiska arkiv saknas kan forskare spåra dessa signaler för att få ledtrådar till om människor har levt på platsen, om de har ägnat sig åt jordbruk och vad de har odlat.
Med denna information kunde forskarna rekonstruera om klimatet har varit varmt eller kallare, blött eller torrare. Under blöta perioder ägnade sig människor mer åt odling som försedde befolkningen med mat och samhället blomstrade. När det var torrt bytte människor till en nomadisk livsstil och övergav platsen, men återvände när förhållandena blev mer fördelaktiga igen.
Klimatet växlade
Forskarna fann att det varit omväxlande våta och torra perioder i området. Den första förekomsten av pollen från spannmålsliknande växter pekar på att intensivt jordbruk verkar ha börjat för runt 3700–3900 år sedan. Perioden sammanfaller med att det var ett relativt fuktigt klimat i Jiroftdalen.
För 2900–3300 år sedan var området däremot mycket torrt och blåsigt. Mängden pollen från spannmålsliknande växter nådde mycket låga nivåer, vilket tyder på att odlingen i princip hade upphört helt under denna period.
De torraste förhållandena i Jiroftdalen för runt 3200 år sedan sammanföll med tidpunkten då bronsåldersbosättningen i Konar Sandal kollapsade. Runt 600 år senare uppstod de persiska rikena, med två av de mäktigaste kungarikena i euroasiatisk historia: Akemenidernas rike och Sasaniderriket. De existerade ungefär samtidigt som de två blötaste perioderna i forskarnas borrkärna.
– Vi konstaterar från vår borrkärna att när Akemenidernas rike och Sasaniderriket befann sig på sina höjdpunkter blomstrade jordbruket och tillgången till mat var god, säger Joyanto Routh.
Arkeologer väger inte in klimatförändringar
Joyanto Routh menar att klimatet hela tiden har spelat en grundläggande roll i Mellanöstern, något som inte alltid tas med som en faktor. Arkeologer menar att dessa imperier föll på grund av svag tronföljd, farsoter och politisk och militär expansion.
– De tenderar att bortse från klimatet som en drivande faktor bakom dessa förändringar. Vi förnekar inte att arkeologernas argument är viktiga. Men man måste överväga att plötsligt kunde ett jordbrukssamhälle inte längre odla spannmål eftersom monsunregnens mönster hade förändrats – det var akut vattenbrist. Det gav kaskadeffekter som ledde till att makt decentraliserades och att många bosättningar i regionen till sist försvann, säger Joyanto Routh.
Visar vikten av att kombinera olika faktorer
Forskarna är försiktiga med att göra direkta kopplingar mellan rikenas framgång och förändringar i klimatet, men menar att överensstämmelserna belyser vikten av att kombinera detaljerade bevis på klimatförändringar med arkeologiska och historiska sammanhang. Detta för att kunna utforska samspelet mellan olika faktorer som kan ha påverkat tidigare civilisationer.
Forskningen är ett samarbete mellan forskare vid Linköpings universitet i Sverige, Research Institute for Earth Sciences i Iran, Marseilles University i Frankrike, University of Tehran i Iran och Max Planck Institute for Geoanthropology i Tyskland.
Vetenskaplig studie:
New multi-proxy record shows potential impacts of precipitation on the rise and ebb of Bronze Age and imperial Persian societies in southeastern Iran, Quaternary Science Reviews.
Kontakt:
Joyanto Routh, professor vid Institutionen för Tema vid Linköpings universitet, joyanto.routh@liu.se
