Inflytande och stöd viktigt för återhämtning efter bröstcancer
BröstcancerCancerVård och omsorgEn av tio kvinnor drabbas av bröstcancer. De flesta överlever, men att komma tillbaka till ett fungerande vardagsliv kan vara svårt. En avhandling pekar ut tre faktorer som är viktiga för mental återhämtning efter sjukdomen.
Vår förmåga att hantera svårigheter och motgångar kallas psykologisk resiliens. Hur denna förmåga att klara av förändringar, återhämta sig och gå vidare i livet byggs upp, beror på både arv och miljö.
I en avhandling har forskaren Katarina Velickovic låtit 1780 bröstcancerpatienter göra ett test* som mäter resiliens. Testet gjordes när de precis fått cancerbeskedet och efter avslutad behandling.
På så sätt kunde hon se hur kvinnorna påverkades mentalt av sjukdomen, och vilka strategier de hade för att hantera den livskris som det innebär att drabbas av bröstcancer.
– Det är alltid en livskris att få ett besked om bröstcancer, oavsett kvinnans personliga resiliens, säger Katarina Velickovic som forskar vid Lunds universitet.
Den mentala förmågan att stå emot svårigheter påverkar inte sjukdomsförloppet, menar hon.
– Däremot är den viktig för kvinnornas psykiska mående såväl under som efter avslutad cancerbehandling. Och i förlängningen vet vi att stress och psykiskt mående även påverkar den fysiska hälsan.
Mental hälsa skilde sig åt
Mätningarna visade att kvinnor som mätte högt på resiliensskalan lyckades upprätthålla en god mental hälsa från början till slut av behandlingen.
Kvinnor med låg resiliens vid första mättillfället hade däremot sämre mental hälsa, även om den förbättrades något mot slutet av behandlingen.
– Resultaten innebär att vården genom mätningar skulle kunna bli bättre på att förutse hur patienterna kommer att må psykiskt av diagnosen, säger Katarina Velickovic.
Katarina Velickovic valde ut 25 av kvinnorna i studien för att se vilka faktorer i omgivningen och behandlingen som påverkar deras psykiska välmående. Tre omständigheter visade sig vara särskilt betydelsefulla:
1. Inflytande över behandlingen
Den första handlar om patientens inflytande över behandlingen och över sin egen psykiska och fysiska hälsa. Detta ger en känsla av kontroll vilket i sin tur gynnar det psykiska måendet.
– En känsla av inflytande kan handla om att patienten i mån av ork fortsätter med träning och aktiviteter eller sätter sig in i de olika delarna av behandlingen, säger Katarina Velickovic.
2. Stöd från omgivningen
Den andra omständigheten handlar om stöd från familj, vänner och människor i omgivningen.
– I intervjuerna hänvisade kvinnorna till vikten av att tala med andra i samma situation. Exempelvis var flera kvinnor som berättade uppskattande om sjuhusresorna till och från behandling tillsammans med kvinnor i samma situation.
3. Synen på bröstcancern
Den tredje viktiga omständigheten som kan hjälpa kvinnor att klara av en diagnos och behandling med bibehållen psykisk hälsa handlar om synen på, eller föreställningen om, bröstcancern.
– Kvinnor med hög resiliens har en förmåga att se bröstcancern som ett avslutat kapitel efter operationen; kirurgin tar bort cancern och efterbehandlingar har enbart ett preventivt syfte, säger Katarina Velickovic.
Alla dessa aspekter, som har med kvinnors psykiska välmående att göra, kan vårdpersonal påverka. Särskilt viktigt är att stötta kvinnor med en viss sorts mer dödliga tumörer, menar Katarina Velickovic.
Hon lyfter också fram vikten av att stötta kvinnor från socioekonomiskt sämre förhållanden eftersom det i denna grupp verkar finnas tendens till att den psykiska resiliensen är lägre.
Mer om mental resiliens
Tidigare forskning har visat att måttliga svårigheter under barndomen stärker individens resiliens. Varken ett alltför friktionsfritt liv eller alltför stor stress och press är bra för att bygga upp god mental resiliens.
Resiliens är inte bara en inneboende egenskap utan byggs också upp med hjälp av stöd och relationer till omgivningen.
Avhandling:
Recovery from breastcancer: Investigating the role of resilience in breast cancer survivorship, Lunds universitet.
Kontakt:
Katarina Velickovic, forskare vid institutionen för psykologi, Lunds universitet, katarina.velickovic@psy.lu.se