Många barn åker bil till skolan, men det vore bättre om de tog en promenad eller cyklade. Det menar forskarna bakom ett förslag till en ny nationell rekommendation om mer aktiva skoltransporter.
Fysisk aktivitet har en positiv påverkan på ungas fysiska och psykiska hälsa samt förmåga att lära sig. Trots detta blir barn i Sverige allt mindre aktiva och drygt 80 procent av svenska barn rör sig inte tillräckligt idag.
Forskare vid Luleå tekniska universitet och Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI, har nu tagit fram ett förslag till en nationell rekommendation att barn bör gå, cykla eller på annat sätt aktivt ta sig till skolan – hela eller delar av vägen.
Jobbar du i skolan och vill veta mera?
Aktiva skoltransporter är ett skolbaserat forskningsprojekt som syftar till att främja barns möjlighet till vardagsrörelse genom att cykla eller gå till och från skolan. På webbplatsen finns pedagogiskt material och länkar till forskningen.
Läs mer: ”Aktiva skoltransporter”
Bäst för barnen
Förslaget grundar sig i en analys av hälsa, trafiksäkerhet, miljö och barns rörelsefrihet. Det utgår också från konventionen om barns rättigheter.
– Vårt mål är att få till en normförändring och en systemförändring. Vi har utgått från vad som är bäst för barnen och tror på barns förmåga, säger Anna-Karin Lindqvist, biträdande professor i fysioterapi vid Luleå tekniska universitet.
Hon och forskarkollegor har arbetat med ett projekt om aktiva skoltransporter sedan 2016. De har bland annat skapat en modell för hur skolor kan arbeta med aktiva skolresor i samarbete med kommuner.
Ingen enkel fråga
Men det är inte bara i skolan forskarna vill väcka frågan. Rekommendationen riktar sig också till föräldrar och samhällsplanerare.
– Det kan tyckas som en enkel fråga, men blir komplext eftersom det handlar om trafiksäkerhetsfrågor, normer, föräldrars oro och underhållsfrågor, säger Stina Rutberg, biträdande professor i fysioterapi vid Luleå tekniska universitet.
Råd till föräldrar
Forskarna rekommenderar att barn året runt använder aktiva resor, till exempelvis gång eller cykel, till och från skolan redan från förskoleklass.
Barnet bör först lära sig trafikmiljön på ett säkert sätt tillsammans med en vuxen, men resandet kan så småningom göras i sällskap med andra barn eller självständigt – om barnet och vårdnadshavare tillsammans gör en bedömning av barnets förmåga i förhållande till aktuell trafikmiljö.
Rådande normer i vägen
Enligt forskarna är ett hinder för aktiva skoltransporter den rådande normen att barn inte är mogna att cykla själva före tolv års ålder. Normen som har bristande vetenskapligt stöd dyker upp i olika policydokument, trots att barns skolväg ser väldigt olika ut.
Forskarna menar också att föräldrars skjutsande av barn leder till en otrygg trafiksituation med mycket biltrafik vid skolorna. I studier där barn intervjuas visar det sig också att många vill gå eller cykla till skolan.
Barnens perspektiv tappas bort
Forskaren Anna Niska vid VTI har varit med och tagit fram underlag till förslaget om en nationell rekommendation.
Hon tycker att barnens perspektiv ofta tappas bort när samhällsplanerare fokuserar på arbetspendling för vuxna, till exempel när det gäller infrastruktur, cykelparkeringar eller underhåll av vägar.
– Målet är att få ner antalet skjutsande föräldrar, och föräldrarnas incitament måste gå hand i hand med infrastrukturen. Det kan till exempel handla om att planera så föräldrar som skjutsar med bil kan lämna sina barn utan att riskera andra barns säkerhet, säger Anna Niska.
Mer om projektet
Förslaget till en nationell rekommendation är utarbetat inom ramen för Vinnovaprojektet ”Från ‘oskyddad’ till ‘aktiv’ trafikant – skapa nya normer för att främja barns aktiva skoltransporter”. Forskarna har tagit fram förslagen i samarbete med en rad nationella aktörer inom trafiksäkerhet och hälsa.
Vinnova är en statlig myndighet vars uppdrag är att stärka Sveriges innovationsförmåga och bidra till hållbar tillväxt.
Rapport:
Prövning och analys av barnets bästa när det gäller nationell rekommendation för aktiva skolresor – en barnkonsekvensanalys, Luleå tekniska universitet.
Kontakt:
Anna-Karin Lindqvist, biträdande professor i fysioterapi vid Luleå tekniska universitet, anna-karin.lindqvist@ltu.se
Anna Niska, forskningsansvarig för Cykelcentrum vid Statens väg- och transportforskningsinstitut, anna.niska@vti.se
