Tänk att kunna prata med – och få svar från – en död familjemedlem eller vän. Med hjälp av AI kommer det snart att vara möjligt att bygga “nekrorobotar”, kopior av människor som har levat. Frågan är om vi vill det?
2021 meddelade datorföretaget Microsoft att de hade tagit patent på ett datorprogram som ska kunna träna upp en chatbot baserat på uppgifter om enskilda personer. En chatbot, eller en ”bot”, är ett datorprogram som är utformat för att kunna prata med människor genom text eller röst. Huruvida personen är död eller levande spelar ingen roll, vilket innebär att det kan bli möjligt för döda människor att ”återuppstå”, åtminstone digitalt. Microsoft själva föredrar dock att kalla det för digitala ”mänskliga” kloner, alltså kopior.
Enkelt förklarat sker kloningen genom att data från en person, till exempel inlägg från sociala medier, matas in i datorprogrammet så att chatboten lär sig hur den personen brukar uppföra sig
– Det handlar om att träna upp AI-funktioner. Har man data från en person, till exempel hur den beter sig i text, är det möjligt att bygga en bot som för sig som den personen. Vissa av dessa botar kan säkert vara meningsfulla, men de utmanar också vår syn på vad som är lämpligt, säger Stefan Larsson, docent i teknik och social förändring vid Lunds tekniska högskola, LTH.
Vad är artificiell intelligens (AI)?
AI är den övergripande termen för tekniker som gör det möjligt för datorer och maskiner att utföra uppgifter som normalt kräver mänsklig intelligens, som att lära sig, resonera, planera och lösa problem. Det är som att skapa en dator som tänker och lär sig på samma sätt som en människa gör.
Etiska riktlinjer behövs
Stefan Larsson leder en forskargrupp om AI:s roll i samhället. Syftet är att undersöka etiska och juridiska frågor kopplade till det som kallas nekrorobotik (necrorobotics på engelska), det vill säga robotiseringen av någon som är död.
– Juridiken för hur döda människors information hanteras är svag och svår att tolka. Dataskyddet är till exempel inte utvecklat med ett sådant skyddsbehov i åtanke. Samtidigt är sorgearbete och hur vi hanterar de döda en väldigt privat sak som snarare styrs av sociala normer och kulturella föreställningar.
I en kommande bok har Stefan Larsson skrivit ett kapitel med titeln ”Necrorobotics: The Ethics of Resurrecting the Dead” som handlar om just de etiska utmaningar som uppstår i och med den tekniska utvecklingen.
– Det finns fall där man har tränat en bot att låta som en död familjemedlem för att komma åt pengar. Ett annat exempel är en sydkoreansk kvinna som byggde en bot för att ”återuppliva” sin döda dotter i en virtuell verklighet. Men vem har egentligen rätt att ta dessa beslut och vad händer om inte alla är överens?
Nekrobotik och nekrorobotik – vad är skillnaden?
Termen nekrobotik innebär robotiseringen av död vävnad. Ett känt exempel är när forskare vid Rice university i Texas robotiserade döda vargspindlar för att använda dem som en slag gripklo.
Nekrorobotik däremot, syftar på robotiseringen av döda med hjälp av AI.
Än så länge är det inte möjligt för vem som helst att bygga en bot som agerar som en avliden släkting. Men Stefan Larsson, docent i teknik och social förändring, menar att den tekniska utvecklingen går snabbt och att det då blir svårare och svårare att avgöra var den etiska och juridiska gränsen går.
Vad får till exempel sociala medier-plattformar, som har tillgång till en persons data, egentligen göra med den? Han nämner en man som byggde en bot av sin döda flickvän som exempel på denna problematik.
– Han använde en kraftfull chatbot, men hade bara ett visst antal krediter och när de tog slut var det ju som att hon dog igen. Hur ska man säkerställa att hon blir kvar i programmet? Det är ju skillnad att bli av med till exempel sitt Spotifykonto och kontot som är ens flickvän.
Önskan att bevara de döda är inte ny
Men även om själva AI-tekniken är ny menar Hans Ruin, professor i filosofi vid Södertörns högskola att nekrorobotik egentligen bara bygger vidare på våra traditioner att försöka minnas de döda.
Han har forskat på gränserna för ”konstgjord intelligens” och försökt förstå de hot och möjligheter som AI för med sig. Han har även skrivit boken ”Being with the Dead: Burial, Ancestral Politics and the Roots of Historical Consciousness” som handlar om vårt förhållande till döden och de döda. Enligt honom är människans önskan att återuppliva avlidna inte lika exceptionell som den låter.
Återuppliva döda med hjälp av AI – hur nära är vi?
Hur långt har den tekniska utvecklingen inom AI (artificiell intelligens) kommit? Här är några exempel:
- AI används ofta i chattbotar. En chattbot som fått mycket uppmärksamhet den senaste tiden är ChatGPT, som kan inhämta fakta och formulera texter nästan lika bra som om de vore skrivna av människor.
- Nyligen publicerades även en AI inriktad på ljud, VALL-E, som kan återskapa människors röster. Allt som behövs är en tre sekunder lång inspelning av en människas tal för att skapa en trovärdig kopia.
- Andra AI-program kan skapa rörliga bilder av stillbilder. Det skapade rubriker redan 2019 när en AI från datorföretaget Samsung fick en bild av Leonardo da Vincis berömda målning Mona Lisa att plötsligt börja röra sig.
- Det finns diverse släktforskningssajter som erbjuder en AI-tjänst där man kan ladda upp bilder på släktingar som sedan animeras så att det ser ut som att de rör på sig. Men det är också allt de gör.
- Det finns flera företag som säger sig snart kunna återuppliva döda med hjälp av röster eller rörliga bilder, bland annat Google och Microsoft. Dock är tekniken i de flesta fall fortfarande under utveckling och det krävs att användaren har en del teknisk kompetens för att kunna använda den.
– Längtan att hålla kvar döda i livet är en uråldrig strävan. Så fort en ny teknik har dykt upp har man börjat fundera på hur man kan använda den för att kommunicera med döda. Det dröjde till exempel inte länge efter att man uppfunnit fotografiet innan man började att ta bilder av de döda och när man lärde sig att spela in ljud insåg man snart att det var ett sätt att spara dödas röster.
Önsketänkande, och olika försök att minnas det som en gång var, är alltså något som är djupt mänskligt. Hans Ruin menar att nekrorobotik snarare kan bli en del i vårt sorgearbete – ett avancerat minnesalbum om man så vill. Men inte mer än så.
Risk för ofullbordat sörjande
Den enda nackdelen han kan tänka sig med nekrorobotik är att det förhindrar det som av psykoanalysens fader Sigmund Freud kallats för ett ”fullbordat sorgearbete”. Det innebär att man inte kan acceptera att den döda är borta, vilket, enligt Freud, kan leda till melankoli.
– Man kan tänka sig att om en chatbot blir så verklighetstrogen att det verkar som att man umgås med den avlidna blir man kvar i en illusion. Men det handlar om extremfall. Jag har svårt att tänka mig att det blir mer avancerat än foton och bildmaterial.
Att man ska kunna interagera och ha ett vardagsliv med en död vän eller släkting är alltså inte troligt, enligt Hans Ruin. Dessutom kommer de personer vi eventuellt kan återskapa att vara frusna i tiden. Vi, däremot, minns den döda i alla hennes åldrar. Tekniken kan möjligen ha ett syfte i början av sorgen när den är akut, men med tiden kommer verkligheten ikapp.
– Att leva med en människa är att åldras med henne. Mycket av det som nu sägs och skrivs om vad en framtida AI kan göra är än så länge fantasier, medan de som verkligen kan tekniken är mer försiktiga i sina förutsägelser. Det finns ingen anledning för tekniken att själv ta över någonting. Den har ingen vilja eller inneboende syfte. Det är viktigt att vara realistisk när man tänker på framtidens teknik.
Izabella Rosengren på uppdrag av forskning.se
Läs Hans Ruins artikel “Om den artificiella intelligensens gränser”
Samtala med en överlevare från Förintelsen
Vid Sveriges museum om Förintelsen i Stockholm finns utställningen Dimensions in Testimony. Utställningen, som kan besökas digitalt via museets webbplats, går ut på att besökarna kan ställa frågor till (projektioner av) två överlevare från Förintelsen. Känslan av att prata med dem på riktigt har uppnåtts med hjälp av timmar av djupintervjuer. Efter intervjuerna klipptes och processades frågorna och svaren i ett system baserat på AI-teknik och varje ny fråga som systemet får matchas till det svar som stämmer bäst överens med frågan. Ju fler frågor som ställs, desto bättre kommer dialogen att fungera.
Testa själv på: https://museumforintelsen.se/dimensions
