Öringar är på tillbakagång i södra Sverige, men ökar i norr. Klimatförändringarna med fler värmeböljor och torrperioder riskerar att förstärka trenden, enligt en studie.
Klimatet har stor påverkan på arters utbredning. Arter som trivs i kallt vatten – som öringen – riskerar att försvinna lokalt när vattnet blir varmare och vattenflödet minskar.
Trenden bekräftas nu i en studie från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Bestånden av öring har minskat i varmare delar av landet under de senaste 30 åren.
– På senare år har vi allt oftare fått signaler från södra Sverige om att öringen verkar minska i antal och till och med försvinner från vissa vattendrag. Nu har vi gjort en studie som stöder denna trend. Miljöövervakningsdata visar att många öringbestånd verkligen har minskat i Sveriges varmare södra regioner, och det finns en risk för att en del av de här bestånden går förlorade på sikt om inga åtgärder görs, säger forskaren Serena Donadi vid SLU.
Unga öringar har följts i tre decennier
Forskargruppen har analyserat 30 år av miljöövervakningsdata över förekomsten av ung öring i 174 svenska vattendrag. Den negativa trenden för ung öring märks framför allt i mindre åar och bäckar i Sydsverige.
På vissa platser har minskningen varit dramatisk. I ett område i Jörlandaån i Bohuslän där elfiske* har genomförts regelbundet fångades 156 unga öringar per 100 kvadratmeter 1991, men under 2020 observerades bara två individer.
Stor minskning i Bollerupsån
I ett område i Bollerupsån i Skåne har förekomsten av ung öring minskat med 97 procent på 30 år, från ett genomsnitt på 992 öringar till 26 öringar per 100 kvadratmeter.
– För öringens del är det särskilt oroande att längre värmeböljor och torrperioder kan bli allt vanligare och mer långvariga. Öringen tål bara mycket korta tidsperioder med vattentemperaturer över cirka 22 grader, säger Serena Donadi.
Förhöjda vattentemperaturer gör dessutom att öringen drabbas oftare och hårdare av flera sjukdomar. Långvarig torka som leder till vattenbrist i åar och bäckar är också ett allvarligt hot mot fiskens överlevnad.
Vandrande öring mer sårbar
Svenska öringar kan antingen leva hela sitt liv i samma vattendrag, eller vandra mellan vattendraget och sjöar eller hav. Studien visar att de populationer av öring som vandrar har en tydligare minskning jämfört med dem som stannar på en plats.
– Vandrande populationer kan vara särskilt sårbara för framtida extrema väderfenomen. Detta beror bland annat på att låga vattenflöden hindrar fiskarnas vandring, men de kan också påverkas negativt av en ökad konkurrens och predation från andra mer värmetåliga arter, både i vattendrag och i havet, säger Serena Donadi.
Motsatt mönster i norr
I kallare, nordliga regioner tenderar arten istället att öka, särskilt i mindre vattendrag. Här har temperaturförhållandena sannolikt lett till att både öringen och dess bytesdjur växer snabbare. Öringen är visserligen anpassad till att klara sig bra i relativt låga temperaturer, men den växer som snabbast när vattentemperaturen är runt 15 grader.
I sötvattensmiljöer kan de negativa effekterna av höga temperaturer förstärkas ytterligare av påverkan från mänsklig verksamhet. Till exempel kan intensiv utdikning och torrlagda våtmarker försämra ekosystemets förmåga att stå emot miljöförändringar.
Dammar och dåligt lagda kulvertar hindrar öringen att förflytta sig inom vattendragen. Dessutom kan skogsavverkning nära vattnet ökar solinstrålningen, som värmer upp vattnet snabbare.
Läs mer: Fler öringar i fritt flödande vatten
Fiskarna kan skyddas
Forskargruppen lyfter fram flera åtgärder som kan öka ekosystemens motståndskraft och skydda fiskarna mot extrema klimathändelser.
– Genom att bevara eller återställa tillräckligt stora trädbevuxna kantzoner längs stränder skapas till exempel skugga som hjälper till att hålla nere vattentemperaturen på sommaren. Det är också viktigt att identifiera och skydda områden där kallare vatten strömmar ut i vattendragen och dessutom se till att dessa områden är nåbara för fisken, säger Serena Donadi.
Åtgärder för öringen brådskar
Att återställa våtmarker för att hålla kvar vatten i landskapet, kontrollera vattenuttaget vid bevattning och säkerställa ett kontinuerligt vattenflöde förbi dammar och andra hinder är andra viktiga åtgärder som kan minska negativa effekter vid långvarig torka.
– Sådana här åtgärder är det bästa försvaret vi har om vi inte vill riskera att se öringen försvinna i framtiden. Vi vet inte hur mycket tid vi har till förfogande, så det är dags att agera nu, säger Serena Donadi.
Vetenskaplig studie:
Kontakt:
Serena Donadi, forskare vid institutionen för akvatiska resurser
Sveriges lantbruksuniversitet, serena.donadi@slu.se
Joacim Näslund, forskare vid institutionen för akvatiska resurser,
Sveriges lantbruksuniversitet, joacim.naslund@slu.se
