Den 29 maj för 70 år sedan nådde bergsbestigare toppen av Mount Everest. Men smältande glaciärer hotar nu inte bara framtida expeditioner. Klimatförändringarna riskerar även att slå hårt mot lokalbefolkningens vattenförsörjning, enligt hållbarhetsforskaren Mine Islar vid Lunds universitet.
Himalayabergskedjan utgör den högsta punkten i världen. Här upprinner världens stora floder Yangtze, Ganges, Indus och Mekong.
Över en miljard människor i södra Asien och Kina är direkt beroende av Himalaya för vatten och därmed liv. Det är därmed en av världens mest känsliga platser för globala klimatförändringar.
Mine Islar är universitetslektor vid Lund University Centre for Sustainability Studies. Hon studerar glaciärsmältning i Himalaya och har precis påbörjat ett fyraårigt forskningsprojekt som undersöker hur lokalsamhällen i Nepal i Himalaya påverkas av klimatförändringarna.
Hon är tveksam till huruvida lokalbefolkningen och turister kommer att kunna bestiga Mount Everest om ytterligare 70 år.
– Det kan vara möjligt, men inte via samma rutt, och inte genom isen. I nutid, och i nära framtid är det troligt att många rutter blir instabila, vilket gör att man måste hitta alternativa vandringsleder på grund av glaciärsmältning.
Toppen på Mount Everest nåddes för 70 år sedan
Den brittiska Mount Everest-expeditionen 1953 var den nionde bergsbestigningsexpeditionen som försökte sig på att bestiga Mount Everest.
Tenzing Norgay och Edmund Hillary nådde toppen den 29 maj 1953. Det är det första dokumenterade lyckade försöket att nå toppen. Expeditionen organiserades och finaniserades av Joint Himalaya Committee.
Källa: Wikipedia
Istället för att bestiga Mount Everest tror Mine Islar att nya former av ekoturism kommer att växa fram. Den kan ersätta den viktiga ekonomiska industri som Mount Everest-turismen utgör i Nepal. Liknande initiativ pågår nu i Alperna, där bristen på snö har blivit ett allt större problem. Det kan handla om att vandra lägre ner i bergen, eller om att besöka lokala byar.
Klimatförändringar driver på smältande glaciärer
Smältande glaciärer medför en ökad risk för både jordskred och laviner. Det påverkar även glaciala sjöar som kan rämna på grund av den ökade vattenmängd som uppstår när glaciärisen omvandlas till smältvatten.
Klimatförändringar påskyndar smältningsprocessen, och det har redan förekommit fall där sjöar har rämnat och laviner har inträffat i regionen. 2021 förlorade hundratals människor sina liv på grund av en lavin som bestod av is och sten som hade lossnat från en glaciärtopp i norra Indien.
Vattenkraftverk beroende av stabila flöden
Enligt Mine Islar kommer dessa naturkatastrofer att få djupgående konsekvenser för människor som bor i regionen. Ett exempel är de småskaliga vattenkraftverken i Nepal som är beroende av ett stabilt och förutsägbart vattenflöde.
När vattenflöden förändras på grund av att sjöar rämnar eller isen förflyttar sig, kommer det att bli svårare för samhällen att förlita sig på vattenkraft, något som är viktigt för Nepals energiomställning.
Osäkerheten gör att befolkningen återgår till traditionella, fossila energikällor som till exempel ved. Vandringslederna kommer också att bli mer instabila och därmed farligare eftersom marken påverkas av glaciala förändringar. Kultur och traditioner påverkas också när människor måste flytta. Det här är särskilt känsligt för de befolkningsgrupper i Himalaya som tillskriver glaciärer andlig betydelse.
– I vårt projekt kartlägger vi de sociala, ekonomiska och ekologiska effekter som uppstår när glaciärer smälter. Vårt mål är skapa ett sammanhang för glaciologiska studier som tenderar att fokusera på de geografiska och biologiska förlusterna. Vi samlar in berättelser från samhällen som bor invid glaciärerna för att ge en bild av hur de påverkas av klimatförändringarna, säger Mine Islar.
Konflikter i området
Hon menar att gränsöverskridande initiativ kommer att krävas för att anpassa samhällen och begränsa effekterna av klimatförändringar. Det är dock något som är svårt att realisera eftersom gränserna i området – till Indien, Pakistan, Afghanistan, Kina, Bhutan och Nepal – är militariserade i olika hög utsträckning
En anpassningsstrategi är att flytta människor från osäkra platser, eftersom det svårt att stabilisera en sjö som håller på att rämna. Omlokalisering är dock ett svårt alternativ, eftersom många människor inte vill lämna sin by, eller inte har någonstans att ta vägen.
– Politiker måste samarbeta bortom gränser och nationell politik. Om en glaciärsjö i Tibet brister, och leder till höga flöden, kommer nepalesiska samhällen att påverkas direkt, säger Mine Islar och fortsätter:
– Klimatförändringarna är här och vi måste agera nu. Genom att studera hur samhällen anpassar sig till förändringar kan vi bidra med att identifiera och sprida lokala lösningar till andra platser.
Artikeln är ursprungligen publicerad på Lunds universitets webbplats.
